4.2.1.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna och de skattskyldiga

Allmänt

Konsekvenserna av de ändringar som föreslås i propositionen har i huvudsak bedömts med hjälp av den planeringsmodell för personbeskattning (HVSR-mikrosimuleringsmodellen) som administreras av Skatteförvaltningen. 

De ändringar som föreslås i propositionen bedöms statiskt minska skatteintäkterna med sammanlagt cirka 109 miljoner euro 2026, med cirka 83 miljoner euro 2027 och med cirka 6 miljoner euro från och med 2028. År 2026 bedöms statens skatteintäkter minska med cirka 94 miljoner euro, kommunernas skatteintäkter med cirka 13 miljoner euro, församlingarnas skatteintäkter med cirka 1 miljoner euro och intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 1 miljoner euro. År 2027 bedöms statens skatteintäkter minska med cirka 76 miljoner euro, kommunernas skatteintäkter med cirka 6 miljoner euro, församlingarnas skatteintäkter med cirka 0,5 miljoner euro och intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 0,5 miljoner euro. 

De ändringar som föreslås i propositionen beräknas också påverka hushållens och sammanslutningarnas ekonomiska verksamhet. Ändringarna är därmed också förenade med indirekta konsekvenser. En ökad ekonomisk verksamhet kan öka skatte- och avgiftsintäkterna, till exempel intäkterna från mervärdesskatten, inkomstskatten och socialförsäkringsavgifterna. Samtidigt beräknas den minska vissa offentliga utgifter, till exempel utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa och andra utgifter som hänför sig till sysselsättningen. De indirekta konsekvenserna är dock svåra att uppskatta och de har inte helt kunnat inkluderas i de ekonomiska konsekvensbedömningar som presenteras i denna proposition. 

De konsekvenser för skatteintäkterna som de ändringar som föreslås i propositionen har för 2026 bedöms med tanke på budgeten och skattetagarnas redovisning i huvudsak realiseras först 2027. De ändringar som föreslås i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget kan beaktas endast i begränsad utsträckning vid förskottsuppbörden för 2026, eftersom en förutsättning för att de ändrade parametrarna för avdragen ska kunna användas vid beräkningen av ändringsskattekorten är att lagändringarna har trätt i kraft. Lagarnas ikraftträdande infaller först hösten 2026, vilket gör det sannolikt att största delen av de skattskyldiga inte ansöker om ändringsskattekort för 2026 efter lagens ikraftträdande. Dessutom behöver den skattskyldige inte nödvändigtvis alls ansöka om ändringsskattekort enbart på grund av ändringen av resekostnadsavdraget. Sänkningen av självrisken för resekostnadsavdraget inverkar så litet på beloppet av de skatter som den skattskyldige betalar att detta ofta inte alls inverkar på förskottsinnehållningsprocenten, som bestäms med en halv procents noggrannhet.  

Om den skattskyldige inte ansöker om ändringsskattekort eller om ändringarna inte inverkar på förskottsinnehållningsprocentens storlek, beaktas ändringarna av avdrag som större skatteåterbäringar och mindre kvarskatt först sommaren och hösten 2027. Med tanke på budgeten och skattetagarnas redovisning överförs således den minskning av skatteintäkterna som hänför sig till beskattningen för 2026 till 2027. 

Höjning av maximibeloppet av den skattefria förmån för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder

Att maximibeloppet av den skattefria förmån för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder höjs från 400 till 540 euro beräknas minska intäkterna av förvärvsinkomstskatten med cirka 5 miljoner euro per år och intäkterna av samfundsskatten med cirka en miljon euro per år. Av förlusten av intäkter från förvärvsinkomstskatten uppskattas statens andel uppgå till cirka 4 miljoner euro och kommunernas andel till cirka en miljon euro. Eftersom största delen av minskningen av intäkterna av samfundsskatten riktar sig till staten, blir kommunernas andel liten. Den föreslagna ändringen förutsätter inga ändringar i utdelningen av samfundsskatten. 

Av Skatteförvaltningens beskattningsmaterial går det inte att granska det totala beloppet av frivillig kultur- och motionsförmån som beviljats löntagare. Uppskattningen från sådana företag som tillhandahåller riktade betalmedel är att löntagare årligen beviljas frivilliga motions- och kulturförmåner för sammanlagt cirka 330 miljoner euro. Uppskattningsvis finns det cirka 1,2 miljoner löntagare som får förmånen och förmånens genomsnittliga värde är cirka 272 euro per år per arbetstagare som får förmånen. I det inledande skedet beräknas höjningen av det skattefria maximibeloppet åtminstone i huvudsak påverka de löntagare som får en årlig förmån på 400 euro enligt den nuvarande övre gränsen. Om man antar att cirka en fjärdedel av förmånstagarna för närvarande får en förmån enligt maximibeloppet och att cirka hälften av dessa arbetstagare efter reformen får en förmån enligt det nya maximibeloppet, det vill säga 540 euro per år, beräknas användningen av förmånen öka med cirka 21 miljoner euro per år. 

Hur höjningen av maximibeloppet för den skattefria förmånen påverkar skatteintäkterna beror i hög grad på i vilken utsträckning förmånen ersätter arbetsgivarens övriga skattepliktiga lönekompensation eller andra förmåner som arbetsgivaren erbjuder och i vilken utsträckning den ökar den totala kompensationen för arbetstagarna. Om höjningen till fullt belopp ersätter den skattepliktiga penninglönen med ett belopp som motsvarar den skattepliktiga penninglönen, är minskningen av intäkterna av förvärvsinkomstskatten uppskattningsvis cirka 9 miljoner euro per år. Det är dock inte klart att en ökning av förmånen skulle leda till en minskning av en motsvarande ökning av penninglönen. En del av höjningen kan ersätta andra förmåner för rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar direkt, varvid ändringen inte har några direkta konsekvenser för skatteintäkterna. Dessutom kan en del av höjningen utgöra en ny total kompensation för arbetstagarna, varvid ändringen inte inverkar på beskattningen av förvärvsinkomster, men den minskar i någon mån intäkterna av samfundsskatten i och med att arbetsgivarens avdragsgilla kostnader ökar. 

I konsekvensbedömningen har det antagits att hälften av höjningen av den skattefria förmånen ersätter penninglönen, en fjärdedel ersätter andra förmåner som arbetsgivaren erbjuder och en fjärdedel utgör en ny kompensation för arbetstagarna. Det är inte möjligt att bedöma reformens konsekvenser för inkomstfördelningen på grund av brist på material. 

Utvidgningen av användningsområdet för förmånen bedöms inte ha några betydande konsekvenser för skatteintäkterna. Även om utvidgningen kan göra förmånen mer attraktiv och därmed öka efterfrågan på den, bedöms en sådan begränsad utvidgning inte ha någon betydande inverkan på det totala utnyttjandet av förmånen. Användningen av en förmån som riktar sig till nya objekt minskar sannolikt i första hand användningen av förmånen i andra objekt som redan tidigare omfattats av förmånen, och har således inte någon betydande inverkan på de konsekvenser för skatteintäkterna som användningen av förmånen har. 

Hushållsavdrag

Syftet med hushållsavdraget är att stödja sysselsättningen och bekämpa den grå ekonomin. Avdraget uppmuntrar till att låta utomstående utföra sådant arbete som man i regel också kan utföra själv. Avdraget styr hushållen till att anlita registrerade aktörer och till användningen av kvitton, vilket i sin tur bidrar till att skyldigheterna uppfylls och förebygger grå ekonomi. 

Hushållsavdrag, liksom även andra stöd som beviljas via inkomstbeskattningen, kan inte alls utnyttjas om en person har så låga inkomster att inkomstskatt inte behöver betalas. Dessutom kan det finnas situationer där skattebeloppet räcker för att utnyttja endast en del av avdraget, vilket begränsar den faktiska effekten av ändringen i en del hushåll. 

Höjningen av hushållsavdragets maximibelopp och av den andel som berättigar till avdrag beräknas minska skatteintäkterna med cirka 77 miljoner euro på årsbasis. Av detta belopp hänför sig 61 miljoner euro till statens progressiva inkomstskatt, 10 miljoner euro till kapitalinkomstskatten, 5 miljoner euro till kommunalskatten, 0,5 miljoner euro till kyrkoskatten och 0,5 miljoner euro till sjukförsäkringens sjukvårdspremie. 

Den föreslagna ändringen ökar beloppet av det avdrag som görs från enskilda skattskyldigas skatt. En central gräns när det gäller att få avdrag uppkommer på grund av självrisken. Avdrag kan göras först när det procentbaserade avdraget överstiger självriskandelen. I nuläget är en förutsättning för avdraget att 35 procent av arbetets andel överstiger 150 euro, vilket innebär att arbetets andel ska vara över 428,57 euro. Efter ändringen sjunker den motsvarande gränsen eftersom avdragsprocenten ökar. Det föreslagna avdraget av den betalda ersättningen för arbete, 40 procent av arbetets andel, överstiger 150 euro redan då arbetets andel utgör över 375 euro. Ändringen utvidgar alltså den faktiska möjligheten att få avdrag också vid mindre anskaffningar, även om självriskbeloppet förblir detsamma. 

Gränserna för när maximibeloppet uppnås förskjuts på motsvarande sätt. För närvarande får man det maximala avdragsbeloppet när arbetets andel av kostnaderna är 5 000 euro. Efter den föreslagna ändringen fås det maximala avdraget vid en kostnad på 5 625 euro. Av denna anledning har höjningen av maximibeloppet betydelse i synnerhet i de situationer där arbetets andel är stor och avdraget annars skulle klippas av vid maximibeloppet. 

Den största möjliga tilläggsnyttan för en enskild skattskyldig uppkommer i situationer där arbetets andel är minst cirka 5 625 euro och avdraget uppgår till det nya maximibeloppet. Sålunda är tilläggsnyttan per person högst 500 euro per år (2 100 euro – 1 600 euro). I praktiken kan tilläggsnyttan bli mindre än så till exempel om beloppet av de skatter som den skattskyldige betalar inte är tillräckligt stort för att avdraget ska kunna utnyttjas till fullt belopp. 

Tabellen nedan illustrerar ändringens storleksklass på olika kostnadsnivåer. Tabellen beskriver hur avdraget fastställs med en formel i enlighet med reglerna (procent x arbetets andel – självrisken), dock med beaktande av maximibeloppet. 

Tabell 2. Ändring i hushållsavdragets storlek när en ensamboende skattskyldig köper arbete av ett företag 

Hushållsavdragets inverkan på sysselsättningen och den grå ekonomin har studerats i en undersökning som genomförts i samarbete mellan Statens ekonomiska forskningscentral och Löntagarnas forskningsinstitut Harju, Jarkko – Jysmä, Sami – Koivisto, Aliisa – Kosonen, Tuomas (2021): Does Household Tax Credit Increase Demand and Employment in the Service Sector? (Ökar hushållsavdraget användningen av tjänster och sysselsättningen inom servicebranschen?, endast på engelska) Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2021:1. Statsrådets kansli, Helsingfors.. Enligt undersökningen är hushållsavdragets inverkan på efterfrågan på tjänster och på sysselsättningen i genomsnitt mycket liten, och i undersökningen observerades inte att hushållsavdraget skulle påverka förekomsten av skatteflykt. Av detta följer att den föreslagna ändringen inte bedöms ha några betydande bestående effekter på sysselsättningen och produktionen. 

Enheten för utredning av grå ekonomi vid Skatteförvaltningen har undersökt utifrån beskattningsuppgifterna för 2018–2021 vilken inverkan hushållsavdrag för tjänster som tillhandahålls av företag har på den grå ekonomin Skatteförvaltningen, Enheten för utredning av grå ekonomi, (2023): Kotitalousvähennyksen vaikutuksia Torjuuko järjestelmä harmaata taloutta? (verovuosien 2018–2021 aineisto) (Hushållsavdragets påverkningar. Bekämpar systemet grå ekonomi?, endast på finska) Utredning 4/2023. Skatteförvaltningen, Helsingfors.. Undersökningen visar att risken för att företag som utför mycket arbete som berättigar till hushållsavdrag bedriver grå ekonomi är lägre än bland andra företag. Giltighetstiden för hushållsavdraget minskar dock inte förekomsten av grå ekonomi inom en hel bransch, och avdragssystemet är utsatt för olika slags missbruk. Enligt utredningen förlorar staten årligen uppskattningsvis 20–30 miljoner euro i skatteinkomster på grund av fel eller oärliga arrangemang i deklarationerna för hushållsavdrag, vilket framhäver vikten av att anvisningarna är tydliga och övervakas också när avdragsnivån höjs. 

En tidsbegränsad ökning av hushållsavdraget kan öka användningen av avdraget och i synnerhet sänka tröskeln för att utnyttja mindre köptjänster i och med att självrisken inte förändras, men avdragsprocenten ökar. Samtidigt ökar höjningen av maximibeloppet nyttan för sådana skattskyldiga för vilka avdraget för närvarande kapas vid maximibeloppet och kan således öka benägenheten att deklarera och låta utföra större arbeten (t.ex. underhåll och ombyggnad) inom ramen för avdraget. 

Eftersom ändringen är tidsbegränsad är det sannolikt att en del av konsekvenserna kommer till uttryck som tidsmässiga konsekvenser. Hushållen kan skjuta upp eller tidigarelägga anskaffningar som berättigar till avdrag till tidpunkten för den förhöjda förmånen, i synnerhet i fråga om arbeten vars beställning kan senareläggas. Därför kan den ökade användningen delvis vara en uppskjutning av efterfrågan och inte en permanent höjning av nivån. 

Med tanke på bekämpningen av grå ekonomi kan höjningen i enskilda fall stärka kravet på kvitto och styra skötseln av ärenden till registrerade aktörer. Utifrån utredningsmaterialet syns effekten dock inte på branschnivå som en klar minskning av den grå ekonomin, och systemet är också känsligt för fel och missbruk. Ändringen bedöms därmed inte väsentligt stärka bekämpningen av grå ekonomi permanent, även om betydelsen av tillsyn och anvisningar accentueras när nyttan av avdraget, i euro, ökar. 

Hushållsavdraget förblir även efter den föreslagna ändringen ett betydande stöd och incitament för anskaffning av tjänster som berättigar till avdrag. 

Avdrag som beviljas på basis av resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen

Sänkningen av självriskandelen i anslutning till rätten att dra av resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen inverkar på beskattningen för cirka 667 500 skattskyldiga. Enligt en statisk bedömning på 2026 års nivå minskar ändringen skatteinkomsterna med sammanlagt ungefär 26 miljoner euro, varav statens andel är 18 miljoner euro, kommunernas andel 7 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljoner euro. För skattskyldiga som omfattas av ändringen lindras beskattningen med i genomsnitt cirka 39 euro per år. 

Effekten beror på att sänkningen av självrisken ökar det avdragsgilla beloppet av resekostnader med högst 100 euro per skattskyldig jämfört med nuläget. Om de godtagbara resekostnaderna är minst 900 euro, är tilläggsavdraget 100 euro till fullt belopp. Om resekostnaderna ligger mellan 800 och 900 euro, blir tilläggsavdraget mindre än så. För resekostnader som understiger 800 euro beviljas inget avdrag ens efter ändringen av självrisken. Resekostnadsavdraget minskar beloppet av den beskattningsbara förvärvsinkomsten och avdraget görs inte direkt från de skatter som ska betalas, och därför är beloppet av den föreslagna skattelättnaden beroende av den skattskyldiges marginalskattesats. 

Eftersom den föreslagna ändringen är begränsad till sitt belopp och tidsbunden, bedöms de beteendemässiga effekterna som helhet bli små. Ändringen kan dock öka avdragets tillgänglighet i synnerhet för de skattskyldiga vars resekostnader ligger nära självrisken och på så sätt öka deklareringen av resekostnader och användningen av avdraget. Dessutom kan ändringen marginellt stödja incitamenten för arbete i de situationer där kostnaderna för arbetsresor är en central utgiftspost. 

4.2.1.2  Konsekvenser för inkomstfördelningen, sysselsättningseffekter och andra konsekvenser

Granskat per inkomstdecil och inkomsttagargrupp hänför sig den beskattningslindrande effekten av ändringarna huvudsakligen till löntagare (64 procent) och pensionstagare (29 procent). Till cirka 35 procent hänför sig de skattelindringar som ändringen för med sig till den högsta inkomstdecilen. Av tabellen nedan framgår de konsekvenser som ändringarna har för skatteintäkterna, per inkomsttagargrupp. 

Tabell 3. Konsekvenser som ändringarna har för skatteintäkterna, per inkomsttagargrupp 

De ändringar som föreslås i skattegrunderna för inkomstbeskattningen påverkar inkomstfördelningen mellan personer. Förändringen i inkomstskillnaderna mäts med hjälp av Ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster och den kan ha ett värde mellan 0 och 100. Ju högre värde indikatorn har, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna små i jämförelse med exempelvis de övriga OECD-länderna, men skillnaderna har ökat avsevärt jämfört med början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna är från 2024, och den har sammanställts av Statistikcentralen utifrån totalstatistiken över inkomstfördelningen. Värdet för Ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnaderna, var 28,4, vilket är 0,5 procentenheter mer än året innan. 

Finansministeriets skatteavdelning har utarbetat en statisk kalkyl över hur de ändringar i skattegrunderna som föreslås i denna proposition påverkar inkomstskillnaderna. 

Granskningen omfattar ändringarna i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget. På grund av brister i materialet har den föreslagna ändringen av det skattefria värdet av motions- och kulturförmåner inte kunnat inkluderas i granskningen. 

I figuren nedan sammanfattas vilken inverkan de förslag till ändring av inkomstskattegrunderna enligt denna proposition sammantaget har per inkomstdecil. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Inverkan är både i euro och relativt sett störst i inkomstdecil 10, det vill säga hushåll med höga inkomster. De ändringar som presenteras i figuren har räknats ut med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

Den sammantagna tidsbundna effekten på inkomstfördelningen av de ändringar av skattegrunderna som föreslås i denna proposition, mätt med Ginikoefficienten, är +0,02 procentenheter. det vill säga åtgärderna ökar inkomstskillnaderna något. 

I figuren nedan visas en uppskattning beräknad utifrån totalmaterialet om personbeskattningen av den genomsnittliga ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomsten och antalet personer som omfattas av ändringen. Beräkningen har gjorts per inkomstklass om 500 euro och gäller vid höjt hushållsavdrag och sänkt självriskandel för resekostnadsavdrag. Till följd av ändringarna lindras beskattningen för cirka 1,06 miljoner skattskyldiga. Det bedöms att den genomsnittliga ändringen av skattesatsen är cirka 0,2 procentenheter och den genomsnittliga skatteändringen cirka 97 euro per år. 

Inkomstbeskattningen baserar sig på beskattning av inkomsterna, och beskattningen verkställs oberoende av kön enligt samma bestämmelser. Således är konsekvenserna av de ändringar som föreslås i denna proposition i princip inte heller beroende av kön. Med undantag för de ändringsförslag som gäller motions- och kulturförmåner uppskattas cirka 53,8 procent av inverkan på de totala skatteintäkterna gälla män och 46,2 procent kvinnor. Den disponibla inkomsten för dem som omfattas av ändringen stiger i genomsnitt med 93 euro för kvinnor och 100 euro för män. Fördelningen av konsekvenserna beror på fördelningen av förvärvsinkomsterna mellan könen samt på hur de skattskyldiga som utnyttjar avdraget fördelar sig. 

I ett regionalt perspektiv bedöms den samlade skattelindrande effekten av de föreslagna ändringarna vara något ojämn. I Helsingfors och i Västra Nylands välfärdsområde är inverkan mer än 15 procent större än medeltalet, och på motsvarande sätt är inverkan mer än 15 procent mindre än medeltalet i Södra Österbottens, Mellersta Österbottens och Lapplands välfärdsområden. 

Effekterna på sysselsättningen av de föreslagna ändringarna kan kalkylmässigt uppskattas genom en estimering av effekten av ändringarna på den så kallade sysselsättningsskattegraden, samt genom att man utnyttjar de estimat för elasticiteten i sysselsättningen som forskningslitteraturen erbjuder. Med sysselsättningsskattegrad avses den andel av löneinkomsterna som går åt till förvärvsinkomstskatter, försäkringsavgifter av skattekaraktär och inkomstöverföringar när en arbetslös person blir sysselsatt. Eftersom arbetslösa personers löneinkomster inte kan iakttas, har dessa sysselsättningslöner uppskattats med en linjär regressionsmodell. Metoden har beskrivits närmare av bland andra Kärkkäinen och Tervola (2018) Kärkkäinen, O. och Tervola, J. (2018). Talouspolitiikan vaikutukset tuloeroihin ja työllisyyteen 2015–2018. (endast på finska).. Det finns omfattande forskning kring elasticiteten i utbudet av arbetskraft, dvs. hur utbudet av arbetskraft reagerar på ändringar i incitamenten till sysselsättning. Lundberg och Norell (2020) Lundberg, J. och Norell, J. (2020). Taxes, benefits and labour force participation: A survey of the quasiexperimental literature. Journal of the Finnish Economic Association, 1(1), s. 60–77. (endast på engelska). drog utifrån 35 undersökningar slutsatsen att den politikrelevanta elasticiteten för hela populationen är 0,1–0,2. Jäntti m.fl. (2015) Jäntti, M., Pirttilä, J., & Selin, H. (2015). Estimating labour supply elasticities based on cross-country micro data: A bridge between micro and macro estimates? Journal of Public Economics, 127, s. .87–99. (endast på engelska). bedömde att deltagandeelasticiteten för Finlands del är 0,17, som har tillämpats i bedömningen av de sysselsättningseffekter som föreslås här. 

Bedömningen av sysselsättningseffekterna av de ändringar som föreslås i denna proposition baserar sig på simulerade ändringar i personernas sysselsättningsskattegrad med hjälp av mikrosimuleringsmodellen SISU, som är avsedd för planering, uppföljning och utvärdering av personbeskattningen och lagstiftningen om social trygghet. De föreslagna ändringarna bedöms sänka sysselsättningsskattegraden endast marginellt. Sysselsättningseffekten har bedömts genom att flexibiliteten i utbudet av arbete har tillämpats på förändringarna i sysselsättningsskattegraderna och genom att effekten ställts i relation till antalet sysselsatta. Bedömt med hjälp av denna metod uppskattas den sammantagna effekten av de ändringar som föreslås i denna proposition, med undantag för den ändring som föreslås i det skattefria värdet av motions- och kultursedlarna, inte öka antalet sysselsatta.