Arbete, trygghet och framtidstro
Finland har lidit av ett kroniskt tillväxtunderskott i över femton år redan. Det beror på den svaga produktivitetsutvecklingen, de låga investeringarna och bristen på kompetent arbetskraft.
Statsminister Orpos regering har misslyckats i alla viktiga mål som den ställt för ekonomin.
I planen för de offentliga finanserna uppger regeringen att den i regeringsprogrammet ställt upp följande centrala mål för den ekonomiska politiken och finanspolitiken.
För det första hade regeringsprogrammet som mål att skuldkvoten i de offentliga finanserna skulle stabiliseras och därefter vändas i en riktning som ur ett valperiodsövergripande perspektiv är permanent nedåtgående. Det långsiktiga målet är en ekonomisk tillväxt och en skuldsättning i förhållande till bruttonationalprodukten som ligger på nordisk nivå.
I utgångsläget (Q2/2023) var skuldkvoten i de offentliga finanserna 74,6 procent av bnp. Enligt finansministeriets prognos kommer skuldkvoten att uppgå till 92,4 procent av bnp 2027. Skuldkvoten har inte stabiliserats. Enligt prognosen fortsätter skuldkvoten att öka till 99 procent 2030. Vid en granskning över valperioderna har skuldkvoten alltså inte vänt i en permanent nedåtgående riktning.
För det andra hade regeringsprogrammet som mål att saldot i de offentliga finanserna skulle förbättras så att underskottet inom denna valperiod, dvs. senast 2027, skulle vara högst -1 procent av bruttonationalprodukten.
Enligt finansministeriets prognos är underskottet i de offentliga finanserna 4,6 procent i förhållande till bnp 2027. Gapet mot målet är 10,8 miljarder euro.
Det tredje målet i regeringsprogrammet var att genom sysselsättnings- och tillväxtåtgärder eftersträva 100 000 nya sysselsatta. Målet på längre sikt är att höja sysselsättningsgraden till 80 procent.
Mätt med en säsongs- och slumpvariationsrensad tidsserie är antalet sysselsatta enligt de senaste statistikuppgifterna 55 000 färre än i början av regeringsperioden i juni 2023.
Sysselsättningsgraden (bland 15—64-åringar) var 73,6 procent 2023. Prognosen för sysselsättningsgraden 2027 är 71,4 procent. Sysselsättningsgraden förutspås alltså vara lägre i slutet av valperioden än i början av valperioden. I finansministeriets prognos förutspås sysselsättningsgraden öka till 72,8 procent före 2030, men också då ligger den klart under utgångsnivån 2023.
Det fjärde målet i regeringsprogrammet var att sysselsättnings- och tillväxtåtgärder i kombination med direkta anpassningsåtgärder skulle skapa förutsättningar för en balansering av de offentliga finanserna år 2031.
Enligt prognosen är underskottet i de offentliga finanserna fortfarande 4,4 procent 2030. I euro innebär detta i stället för balans en ytterligare skuld på nästan 15 miljarder euro per år i de offentliga finanserna.
Utöver yttre orsaker som inte beror på regeringen har regeringens egen politik påverkat situationen. Centern har under hela valperioden föreslagit alternativ där man vid sidan av anpassningsåtgärderna också skulle ha vidtagit tillväxtåtgärder.
Regeringen har inte hörsammat kritiken mot utebliven tillväxt, utan har år efter år påstått att tillväxten ligger alldeles runt hörnet.
Våren 2026 befinner vi oss fortfarande i en situation där både vanliga människors och företagares förtroende för framtiden är lågt. Människornas farhågor om att de offentliga finanserna och den egna ekonomin ska kollapsa är verklig. Företagen litar inte på tillväxt.
Till följd av den av samlingspartiet ledda regeringens politik är det arbetslösheten, antalet konkurser och statsskulden som vuxit, inte ekonomin.
Centerns recept för tillväxt är: planerad i Finland, tillverkad i Finland och ägd i Finland. Finland behöver starkare tillväxtutsikter. Målet bör vara att åtmisntone fördubbla tillväxten jämfört med prognosen.
Vi måste återställa förtroendet för ekonomin. Atmosfären och verksamhetsmiljön bör vara stabila och förutsägbara. Nu är det inte så. Regeringen har valt en mer instabil väg. Tidigare hade Finland den fördelen att den politiska risken var liten, men så är det inte längre.
Finlands förutsägbarhet som investeringsobjekt har försvagats betydligt under valperioden. Skattepolitiken har blivit helt oförutsägbar.
Finland behöver positiva framtidsutsikter som stärker tilliten
Centern föreslog före ramförhandlingarna för regeringen ett åtgärdspaket för att stärka arbetet, säkerheten och framtidstron. Regeringen tog delvis fasta på Centerns åtgärder, men bara delvis. Dessutom borde åtgärder ha vidtagits långt tidigare under regeringsperioden.
1) Arbete snabbt — genom att bygga, reparera och uppmuntra
Centern föreslog att husbolagen skulle få ett reparationsunderstöd på 10 procent. Regeringen beslutade som en åtgärd att rikta ett tidsbundet program för statligt stöd till energirenoveringar och saneringar (110 miljoner euro). I likhet med Centern har regeringen som mål att få till stånd en ökning på över en miljard euro för reparationsbyggande. Samtidigt utvecklas statsborgen för ombyggnadslån för husbolagslån och regleringen lindras.
Det hade dock behövts även andra åtgärder inom byggbranschen. Centern skulle ha inlett ett program för reparation av mögelskolor och offentliga byggnader samt ett reparationsprogram för bastrafikledshållning, broar, spår och enskilda vägar. Däremot gör regeringen som ett led i ersättande sparåtgärder en nivånedskärning på 30 miljoner euro i bastrafikledshållningen och en minskning på 38,5 miljoner euro från och med 2028. Det kommer att ytterligare öka det eftersatta underhållet av vägar och järnvägar.
Centern skulle ha återställt villkoren för hushållsavdraget till den nivå som gällde 2024 och samtidigt fördubblat maximibeloppet av avdragsrätten för ensamboende och ensamförsörjare. Regeringen nöjde sig med att för viss tid jämka den tidigare försämringen av hushållsavdraget.
Centern vill påskynda bostadshandeln genom att slopa överlåtelseskatten för en viss tid. Regeringen gör ingenting i frågan. Däremot har regeringen kritiserat Centern för att ett sådant inspel stör bostadshandeln. Nu har statsministerpartiet Samlingspartiet dock i sitt eget målprogram satt som mål att slopa överlåtelseskatten. Man bör fråga sig varför Samlingspartiet inte har genomfört detta medan det nu är vid makten, då bostadsmarknaden uppenbarligen hade behövt en förändring som skulle ha satt igång marknaden.
Centern har länge föreslagit att ett försök med en särskild ekonomisk zon i östra Finland ska inledas. Nu har regeringen lovat att den som ett led i genomförandet av programmet för östra Finland enligt regeringsprogrammet börjar bereda ett lagstiftningsprojekt om ett temporärt försök med särskilda ekonomiska zoner. Det är bra att regeringen äntligen har vaknat till och börjat agera i frågan. Regeringen bör påskynda beredningen så att ärendet hinner behandlas ännu under denna valperiod.
På olika håll i Finland kunde man snabbt inleda ett byggprojekt som medför arbete, om man kunde avstå från det dyra enskilda projektet om entimmeståget till Åbo, men nu har regeringen gjort det till en prestigefråga som måste fås igenom till vilket pris som helst.
2) Trygga vardagen – lindring av den akuta kostnadskrisen. Centern skulle svara på kostnadskrisen inom transportbranschen och jordbruket och bland dem som behöver bil i sitt arbete genom ett tidsbundet stödprogram.
Som svar på kostnadskrisen har Centern föreslagit temporär fastighetsskattefrihet för jordbruket. Regeringen gör det inte. Däremot genomför regeringen Centerns andra förslag, det vill säga höjningen av energiskatteåterbäringen för 2026 och 2027.
Centern skulle snabbt ta i bruk yrkesdiesel och förundras över att regeringen inte har lyckats genomföra det under valperioden och håller på att skjuta upp ikraftträdandet till 2027.
Centern har föreslagit att övergången till bioenergi och biogas samt slopande av oljeuppvärmning påskyndas. Som regeringens åtgärd nämns biogas i protokollen från ramförhandlingarna: "Utfasningen av fossila råvaror och återvinningen av näringsämnen främjas genom satsningar på att stärka biogasproduktionen. Ministerarbetsgruppen för ren energi, miljö och försörjningsberedskap inleder en utredning om åtgärder som främjar biogasproduktionen våren 2026 med beaktande av de ekonomiska ramvillkoren." (egen översättning) Hittills har regeringen främst försvårat främjandet av biogas, inte påskyndat det. Hoppas att regeringen nu verkligen tar tag i frågan.
Centern påpekar att man redan i regeringsprogrammet lovade främja utvecklingen och inledandet av biogasproduktion samt en mångsidig användning av biogas. För att det här ska lyckas behövs det på en och samma gång åtgärder för att främja både produktionen och användningen av biogas.
Det är väsentligt att regeringen ser till att vi verkligen kan genomföra nya investeringar i biogasanläggningar och återvinningsgödsel i Finland. Centern har efterlyst en samlad bedömning av biogasproduktionen och användningen av biogas. Det förutsätter samarbete mellan olika ministerier (JSM, ANM, MM, KM, FM). Den övergripande samordningen mellan förvaltningsområdena bör stärkas. För närvarande ser det ut som om den saknas helt.
Vi är bekymrade över att tillståndsprocesserna för investeringar i förnybar energi inte kommer att påskyndas på det sätt som regeringen eftersträvar, utan det förutsätts även i fortsättningen att nya energiproducerande anläggningar tillämpar ett dyrt flerstegsförfarande enligt miljöskyddslagen. De åtgärder som regeringen bereder skapar snarare osäkerhet i investeringsmiljön för rena energikällor.
Ändringen av infrastrukturförordningen försvagade incitamenten att övergå till biogas, eftersom tankstationerna för biogas i viss mån började omfattas av de minimis-stöd. Det hade varit viktigt att ha kvar teknikneutraliteten och inte stödja ett enskilt drivmedel separat. Det är känt att tankstationerna fortfarande är för få framför allt i östra och norra Finland. Dessutom har regeringen infört nya administrativa skyldigheter för biogas, bland annat en skyldighet att verifiera hållbarheten, som ökar kostnaderna och inte förbättrar förutsättningarna för biogasinvesteringar.
Regeringens tidigare beslut att sänka tilläggsskyldigheten inom distributionsskyldigheten bidrar till att öka osäkerheten inom biogasproduktionen. Investeringsmiljön ser inte attraktiv ut. En politik som strider mot löftena är skadlig såväl med tanke på utvecklingen av marknaden för hållbara bränslen som med tanke på försörjningsberedskapen.
Centern uttrycker oro över hur regeringens beslut att införa utsläppshandel inom transportsektorn redan 2027 i stället för 2031 kommer att påverka drivmedelspriserna. Dessutom är det ett orosmoment hur producenterna kommer att kompenseras för det nationella beslutet att utvidga utsläppshandeln till att gälla jord- och skogsbruket. Centern förutsätter full kompensation för regeringens olyckliga nationella beslut som orsakar merkostnader. Regeringen har fortfarande inte kommit med ett tillräckligt svar på detta.
Centern har länge krävt att torvens roll i försörjningsberedskapen tryggas. I protokollet från ramförhandlingarna finns ett avsnitt om försörjningsberedskapen i fråga om energitorv.
"Arbets- och näringsministeriet bereder en stödmodell för att säkerställa tillräcklig tillgång till och leveranssäkerhet för energi också vintertid. Stödet ska bland annat möjliggöra byggande av biogasdrivna gasturbiner och fortsatt drift av kraftvärmeverk som drivs med biobränslen.
Regeringen beslutar att förlänga säkerhetsupplagringen av torv till 2030. Tillgången till inhemsk och försörjningssäker energi i olika situationer och Försörjningsberedskapscentralens tillräckliga finansiering för att säkerställa detta tryggas." (egen översättning)
Dessa är motiverade åtgärder, men det är nog överdrivet att tala om någon upprättelse för torv, eftersom den enda konkreta åtgärden är ett löfte om att fortsätta säkerhetsupplagringen av torv som inleddes under förra valperioden fram till 2030 i stället för 2028.
Trots att regeringen under försörjningsberedskapen för energitorv har skrivit in byggande av biogasdrivna gasturbiner och fortsatt drift av kraftvärmeverk som drivs med biobränslen (kraftvärmeproduktion), är det oklart hur detta skulle ha någonting att göra med just torvproduktionen.
Nu råder det stor förvirring inom torvsektorn om vilka åtgärder regeringen i själva verket vidtar och vilka inte. Regeringen bör förtydliga sin kommunikation och vara ärlig.
3) Framtidstro för unga
Centern har föreslagit ett garantiarbete för unga som finansieras med utgifter för utkomstskydd för arbetslösa för unga och kommunernas så kallade bötesavgifter. Pengarna skulle hellre användas för att främja sysselsättningen än för arbetslöshet. Regeringen gör mindre förbättringar i sin egen sysselsättningssedel, som den inte heller hittills har fått att fungera.
Centern anser att allt arbete bör vara lönsamt och att det därför är viktigt att återinföra det skyddade beloppet i utkomstskyddet för arbetslösa. Regeringen har fortfarande inte gått med på det.
Människors arbetsförmåga bör också främjas och stärkas. Psykisk ohälsa är för närvarande en central faktor särskilt vid långvarig sjukfrånvaro bland unga. Regeringen fortsätter dock att skära ned på social- och hälsovårdstjänsterna och frivilligorganisationerna.
Avslutningsvis
Finlandsbilden har fått en hård törn såväl inom landet som utomlands. Finland har tidigare byggts upp genom samarbete. Det har varit en central konkurrensfaktor för ett litet folk. Nu har en betydlig del av detta förtroendekapital ätits upp.
Centern anser att beslutsfattarnas viktigaste uppgift i nuläget är att återställa förtroendet och stärka tron på framtiden.
Centern skulle genomföra anpassningen mer rättvist än regeringen och samtidigt satsa djärvt på tillväxt. Finland står inför ett vägval och Centerns val är den väg som leder till arbete och tillväxt.