Statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2027–2030 representerar en kortsiktig och orättvis ekonomisk politik som försvagar förutsättningarna för Finlands framtida tillväxt. Regeringen Orpo väljer medvetet en linje där de offentliga finanserna balanseras genom nedskärningar i utbildning, kompetens och välfärdsstatens centrala tjänster, alltså de områden som är centrala för att skapa en hållbar tillväxt. 

I de yttranden som utskottet fått är budskapet mycket tydligt. Utbildning, forskning och kompetens är oerhört viktiga för den ekonomiska tillväxten, men trots det skär regeringen ner på dem och försämrar finansieringen. Denna motstridighet visar att regeringens ekonomiska politik inte bygger på långsiktig effektivitet utan på kortsiktiga besparingsmål. 

Särskilt problematisk är indexbromsen som gäller kommunernas statsandelar och som i praktiken fungerar som en nedskärning i utbildningen. Regeringen överför ansvaret till kommunerna samtidigt som den vet att det kommer att leda till försämringar av tjänsterna, ökad ojämlikhet och en stramare kommunal ekonomi. Det är inte en ansvarsfull ekonomisk politik, utan en politik som skjuter kostnader och problem på framtiden. 

Regeringens politik ökar ojämlikheten. Nedskärningarna drabbar kraftigast dem som redan är i en svagare ställning: barn och unga, invandrare, minoriteter och de områden där servicen redan riskerar att äventyras. Samtidigt undergräver nedskärningarna i finansieringen av det fria bildningsarbetet och integrationsutbildningen den samhälleliga delaktigheten och förutsättningarna för sysselsättning. 

Också de studerandes utkomst har lämnats åt sitt öde. De föreslagna reformerna löser inte det otillräckliga studiestödet och beaktar inte riskerna för skuldsättning. Regeringen överför ansvaret till individerna i en situation där utbildningen borde tryggas på genuint lika villkor för alla. 

Redogörelsen saknar en trovärdig strategi för att höja kompetensnivån och lösa bristen på kompetent arbetskraft. De sakkunniga ansåg att förslaget inte på ett tillfredsställande sätt tar itu med de identifierade utmaningarna. Regeringen talar om tillväxt, men fattar beslut som försämrar förutsättningarna för tillväxt. Sådana är bland annat nedskärningarna i högskoleutbildningen och FoUI-finansieringen samt avvecklingen av vuxenutbildningen. 

Regeringens ekonomiska politik är en fråga om värderingar. Den linje som nu valts ökar ojämlikheten och försvagar förutsättningarna för framtiden. Balanseringen av de offentliga finanserna kan också genomföras på ett rättvist sätt som främjar tillväxt — regeringen har inte valt denna väg. 

Finlands framtid byggs inte upp genom att skära ner på kunnandet. Regeringens linje leder utvecklingen i fel riktning och äventyrar både den ekonomiska och den sociala hållbarheten. 

Planen för de offentliga finanserna 2027–2030 visar tydligt hur regeringen slutligen fullkomligt har brutit mot löftet att särskilt skydda utbildningen. Planen innehåller positiva satsningar, men de blir helt obetydliga på grund av regeringens besparingar inom utbildningssektorn. Om vi vill göra Finland till världens mest kunniga nation måste det finnas tillräckliga resurser för hela utbildningsvägen. 

Den centrala motstridigheten i regeringens plan för de offentliga finanserna är att Finland har ett stort behov av att öka produktiviteten, kompetensnivån och sysselsättningen, men regeringens beslut försvagar uttryckligen de strukturer som behövs för att uppnå dessa mål. Inbesparingarna i utbildning, forskning, kultur, ungdomsarbete och kommunernas bildningstjänster handlar inte enbart om att minska utgifterna, utan de försvagar medborgarnas kompetens, välfärd och jämlikhet och därmed också den långsiktiga tillväxten. 

I detta läge behövs det parlamentariskt samförstånd om att långsiktigt stärka finansieringen av utbildningen. Ett sätt är att inte minska finansieringen av utbildningen i samma utsträckning som antalet barn minskar, utan att styra de medel som blir över till att förbättra utbildningens kvalitet och trygga jämlika utbildningsmöjligheter i hela landet. 

Den kommunala ekonomin

Bildningsväsendets andel av kommunernas nettodriftskostnader är cirka tre fjärdedelar. Den ekonomiska situationen i kommunerna påverkar därför direkt kvaliteten på bildningsväsendets tjänster. 

Enligt Kommunförbundets kalkyl minskar kommunernas statsandelar med hela 190 miljoner euro nästa år. Helheten består av en indexbroms, en nedskärning på 75 miljoner euro som beslutades våren 2025 och nedskärningar som gjorts under förevändning av att kommunernas normer avvecklas. Statens nedskärningar i statsandelarna till kommunerna stärker inte de offentliga finanserna på ett hållbart sätt, utan ökar bara risken för en höjning av kommunalskatten, skuldsättning eller sämre service. 

År efter år har statsandelarna minskat. Statsandelarna räcker till för att finansiera knappt 20 procent av kommunernas utgifter för basservice, medan andelen för tio år sedan var nästan 30 procent. I genomsnitt utgörs cirka 85 procent av kommunernas driftsintäkter av kommunens egna skatteintäkter och verksamhetsintäkter. Kommunernas och städernas möjligheter att få inkomster genom att höja kommunalskatten eller ta lån varierar dock kraftigt. Det leder till att utbildningsmöjligheterna kommer att variera beroende på i vilken kommun barnet eller den unga råkar bo. 

Småbarnspedagogik

Av statsandelsgrunderna riktas 90 procent till finansiering av småbarnspedagogik och grundläggande utbildning. Kommunernas försämrade ekonomi syns således också i resurserna för småbarnspedagogiken. Småbarnspedagogiken behöver kompetent, permanent och motiverad personal för att varje barn ska kunna erbjudas en trygg uppväxt- och lärmiljö. 

Förskoleundervisning och grundläggande utbildning

Nedskärningarna i kommunernas statsandelar innebär sämre resurser också för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Till exempel kan målen för regeringens reform av stödet för lärande inte nås om kommunerna inte har tillräcklig finansiering för tillräckligt små gruppstorlekar och specialundervisning i smågrupper. 

I över hundra kommuner föds färre barn än vad som behövs för en skolklass. Situationen är densamma i allt fler kommuner. Kostnaderna för att ordna utbildning minskar dock inte i samma grad, eftersom man när elevantalet minskar också går miste om de fördelar som följer av ett större elevantal och som inte alla kan kompenseras genom samarbete över kommungränserna. 

Andra stadiet

Planen innehåller få konkreta åtgärder som stärker gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen. Gymnasierna lider fortfarande av nedskärningselementet för gymnasieutbildningen, som årligen innebär ett underskott på hundra miljoner euro i finansieringen av gymnasierna. De omfattande nedskärningarna på 120 miljoner euro i yrkesutbildningen under Orpos regeringsperiod har för sin del äventyrat kvaliteten på utbildningen trots att omfattningen av närundervisning redan tidigare har varit otillräcklig. 

Samtidigt sänks arbetstiden per vecka inom läroavtalsutbildningen från 25 till 20 timmar, vilket försvagar de studerandes arbetslivsfärdigheter. Som Utbildningsstyrelsen konstaterar i sitt yttrande försvagar också nedläggningen av arbetslivskommissionerna inom yrkesutbildningen kvalitetssäkringen av yrkesutbildningen, arbetslivsorienteringen och uppdateringen av innehållet i examina. Samtidigt ökar också rättssäkerhetsriskerna. 

Om målet är att hälften av åldersklassen – och senare 60 procent – ska avlägga högskoleexamen, ska utbildningen på andra stadiet erbjuda tillräckliga färdigheter för fortsatta studier. I nuläget leder i synnerhet åtgärderna som berör yrkesutbildningen utvecklingen i motsatt riktning. 

Högskoleutbildning

Universiteten och yrkeshögskolorna lägger grunden för ny kunskap och kompetens som bidrar till att öka Finlands produktivitet och hjälper Finland att återhämta sig från recessionen. Enligt planen för de offentliga finanserna ska dock högskolornas basfinansiering skäras ner permanent med nästan 115 miljoner euro fram till 2028. Enstaka punktvisa tillägg som görs samtidigt undanröjer inte problemet, eftersom tidsbunden finansiering inte möjliggör långsiktig utbildning eller forskning. Det krävs tilläggsfinansiering för att höja andelen högskoleutbildade. 

Det är bra att man i princip har hållit fast vid lagen om finansiering av forskning och utveckling och målet om höja FoU-utgifterna till fyra procent av bruttonationalprodukten. Detta bör dock synas mer direkt i planen för de offentliga finanserna utan den typen av undantag som nu föreslås och som urvattnar målen. FoU-finansiering som beviljas via EU ska inte leda till nedskärningar i den inhemska finansieringen. Det skapar ett omvänt incitament Den planerade nedskärningen blir som ett straff för ansökan om EU-finansiering. EU-finansieringen förutsätter nationell forskning och finansiering. 

FoU-målen kan nås endast om högskolorna genom verksamhet som håller hög kvalitet kan utbilda experter inom olika branscher. Finansieringen per studerande i de finländska högskolorna är dock för närvarande hela 25–35 procent lägre än i Sverige, Norge eller Danmark. I fortsättningen bör det därför säkerställas att resurserna för undervisningen ökar när antalet studieplatser ökas. Man bör också sörja för de studerandes välbefinnande och utkomst. Under denna regeringsperiod har utkomsten för studerande försvagats avsevärt, vilket också återspeglas i de studerandes ork och förmåga att framskrida i sina studier. 

Också nätverket av universitet för undervisning i finska språket och Finlands kultur bör bevaras och den planerade nedskärningen bör återtas. Utbildningsstyrelsens stöd för studier i finska och finsk kultur vid utländska universitet har varit betydande med tanke på Finlandsbilden och de internationella nätverken. När stödet upphör blir det också svårare att locka experter till Finland. 

Fritt bildningsarbete

Under denna regeringsperiod har det gjorts betydande nedskärningar i det fria bildningsarbetet. Det fria bildningsarbetet genomför skräddarsydd utbildning kostnadseffektivitet och har haft en central roll när det gäller att öka kompetensen bland alla åldersgrupper, minska skillnaderna i lärandet, främja välfärd och integration samt trygga den regionala jämlikheten. Det fria bildningsarbetet bör återfå sin ställning som anordnare av högklassig integrationsutbildning. 

Konst och kultur

Den kreativa ekonomins andel av bruttonationalprodukten kunde mycket väl fördubblas i Finland om förutsättningarna för verksamheten förbättras. Det förutsätter både ett långsiktigt engagemang över regeringsperioderna för att stödja konst och kultur genom offentlig finansiering och att försörjningen tryggas för dem som arbetar inom konst- och kultursektorn. Bra konst och ett livskraftigt kulturliv uppnås inte genom knappa ekonomiska resurser, eftersom en osäker försörjning driver bort yrkesutövarna från branschen. Kulturarvets betydelse måste lyftas fram bättre. Sparbetingen som åläggs arkiven försvagar förutsättningarna för forskning. 

Som Kulta rf lyfter fram i sitt yttrande har undervisnings- och kulturministeriet i sin bedömning av konsekvenserna av nedskärningar i statsunderstöden, såsom nedskärningarna som drabbar kulturorganisationerna, konstaterat att de försvagar den regionala tillgången till kultur, vilket är en av riksdagens prioriteringar i genomförandeplanen för den kulturpolitiska redogörelsen. Nedskärningarna minskar också branschens internationella karaktär, åtminstone på kort sikt. Såsom Kulta rf föreslår bör man utreda vilka effekter statsunderstödsverksamheten har på Finlands internationella genomslagskraft. Också besparingarna i statsförvaltningens omkostnader kan försvåra främjandet av kultur, konst och kulturarv. 

Idrott och ungdomsarbete

Tre procent av undervisnings- och kulturministeriets anslag går till idrottsväsendet och ungdomsarbetet. Nedskärningarna i motion och idrott strider mot det gemensamt överenskomna målet att höja den fysiska funktionsförmågan och försvagar främjandet av folkhälsan och välbefinnandet. Såsom Finlands Olympiska Kommitté och Ungdomssektorn rf har lyft fram finns det en risk för att finansieringen av studiestödsreformen genomförs genom att understöden till idrotts- och ungdomsväsendet minskas. Att förbättra de studerandes försörjning är ett viktigt mål, men det får inte göras på bekostnad av motion, idrott och ungdomsverksamhet. 

Frågan om de ungas välfärd gäller alla politikområden. Till exempel nedskärningarna i den sociala tryggheten ökar behovet av och efterfrågan på tjänster för unga. Också kommunernas anpassningar inverkar på förutsättningarna för ungdomsarbete samt på de ungas möjligheter till hobbyer och fritidsaktiviteter. Konsekvenserna för barn och unga bör bedömas varje gång man fattar beslut om anpassningsåtgärder. Enskilda sparbeslut kan verka avgränsade enligt förvaltningsområde, men konsekvenserna kan bli stora i barnets eller den ungas vardag. 

Centern känner stark oro för den försämrade offentliga ekonomin och den ökade skuldsättningen och arbetslösheten. Regeringen har misslyckats med att uppnå sina viktigaste mål. 

Statsminister Orpos regering har i enlighet med regeringsprogrammet som mål att styra in Finlands ekonomi på en hållbar tillväxtbana och vända skuldsättningsutvecklingen, minska klyftan mellan inkomsterna och utgifterna i de offentliga finanserna, genom sina tillväxtåtgärder åstadkomma 100 000 nya sysselsatta och sörja för hela Finland. Regeringen har också som mål att förbättra finländarnas levnadsstandard, i sina beslut ta hänsyn till konsekvenserna för hushållens dagliga utgifter, öka hushållens köpkraft och garantera skäliga kostnader i vardagen. Regeringen har tyvärr misslyckats med alla dessa mål, delvis till följd av sina egna beslut som försvagat tillväxten. 

Regeringens politik under innevarande valperiod står delvis i strid med den aktuella planen för de offentliga finanserna. Samtidigt som regeringen strävar efter att höja kompetens- och utbildningsnivån, vilket alla riksdagspartier har förbundit sig till, har regeringen riktat och fortsätter rikta besparingar till utbildningen. Vidare har regeringen avskaffat vuxenutbildningsstödet och kraftigt minskat finansieringen av yrkesutbildningen. Nu försvårar man också ordnandet av integrationstjänster. Centern påpekar att en höjning av kompetens- och utbildningsnivån förutsätter långsiktig verksamhet och långsiktiga planer och finansieringen behöver tryggas över valperioderna. 

Nedskärningarna i statsandelarna är nedskärningar i utbildningen

Regeringen hade som mål att reformera statsandelssystemet så att det motsvarar kommunernas nya roll och läget efter att social- och hälsovårdsreformen trätt i kraft och arbets- och näringsreformen genomförts. En av utgångspunkterna för reformen var att säkerställa att kommuner av olika storlek har förutsättningar att ordna lagstadgad basservice överallt i Finland. Kommunernas bildningstjänster, såsom småbarnspedagogik, grundläggande utbildning, utbildning på andra stadiet och fritidstjänster, upptar en stor del av kommunernas budgetar. I november 2025 rann reformen dock ut i sanden på grund av meningsskiljaktigheter mellan regeringspartierna och trots att det fortfarande var ett och ett halvt år kvar av valperioden meddelade kommunministern att reformen får genomföras av nästa regering. Det är ytterst oroväckande att regeringen inte är förmögen att trygga jämlika förutsättningar för alla kommuner att ordna bildningstjänster. 

I sakkunnigyttranden till kulturutskottet har man lyft fram de olika utgångspunkterna i kommunerna. Kommunförbundet påminner i sitt yttrande om att besluten i allmänhet inte är neutrala för enskilda kommuner. Kommunförbundet påpekar också att kommunernas skyldigheter inte kommer att lindras trots att kommunernas finansiering skärps på grund av nedskärningarna i statsandelarna. Centern är mycket oroad över nedskärningarna i kommunernas statsandelar och hur de inverkar på kommunernas förutsättningar att på lika villkor ordna högklassiga bildningstjänster för kommuninvånarna. Som det också har påpekats i yttrandena till utskottet är inbesparingar i den kommunala ekonomin i praktiken alltid inbesparingar i bildningstjänsterna, såsom småbarnspedagogiken och utbildningen, även om regeringspartierna före riksdagsvalet lovade att utbildningen åtnjuter specialskydd. 

Resurserna för stödet för lärande

Stödet för lärande inom den grundläggande utbildningen har reformerats under valperioden. Centern ställde sig bakom denna reform. I samband med lagändringarna reserverade regeringen också den tilläggsfinansiering som reformen kräver. Nu urvattnar regeringens nedskärningar i statsandelarna till kommunerna också reformen av stödet för lärande och äventyrar tillgången till tillräckligt stöd för lärande på lika villkor i alla skolor. 

Finansieringen av högskoleutbildning och forskning

Högskoleutbildningen och forskningen har en central roll i att öka humankapitalet, den ekonomiska tillväxten och välfärden. Vi är nöjda med att regeringen i planen för de offentliga finanserna inte föreslår några direkta nedskärningar i finansieringen av högskolorna, trots att regeringen har minskat framför allt yrkeshögskolornas finansiering under denna regeringsperiod. 

Konkurrensen om den internationella forskningsfinansieringen är hård, och nedskärningar i nivån på den inhemska finansieringen kan också försvaga förutsättningarna för att få internationell finansiering. Regeringen skär ner den inhemska medfinansieringen, vilket försvårar möjligheterna för Finland att få internationell forskningsfinansiering. Sakkunniga har påpekat att nedskärningen är kortsiktig, eftersom Finland med hjälp av medfinansiering har kunnat delta i flera internationella forskningsprojekt. Genom finansieringen är det också möjligt att på ett för Finland fördelaktigt sätt höja FoUI-finansieringens andel mot målet på 4 procent. Vidare riskerar de forskningsmiljöer som byggts upp under lång tid att inte kunna fortsätta sin verksamhet. 

Tryggandet av fritidstjänster

Centern uttrycker sin oro över finansieringen av de fritidstjänster som kommunerna ordnar och som främjar välfärd och hälsa, såsom biblioteks-, kultur-, ungdoms- och idrottstjänster, och över förutsättningarna för olika kommuner att ordna dessa tjänster och investera i servicenätet. Nedskärningarna i kommunernas statsandelar äventyrar tillgången till dessa tjänster. Regeringen har redan tidigare skurit i finansieringen av byggande av idrottsanläggningar, och nu riktar regeringen ytterligare nedskärningar i finansieringen av idrotts- och ungdomsväsendet. Samtidigt har man betonat vikten av en fysiskt aktiv livsstil och dess betydelse för välbefinnandet, funktionsförmågan och hälsan samt ungdomsarbetets betydelse för de ungas välbefinnande och förebyggandet av marginalisering. Regeringen borde därför vara uppmärksam på vilka konsekvenser nedskärningarna har för utbudet av tjänster och de ungas välbefinnande. 

Kommunerna har väldigt varierande förutsättningar att ordna hobbyverksamhet i enlighet med Finlandsmodellen för hobbyverksamhet och klubbverksamhet samt morgon- och eftermiddagsverksamhet. I yttranden till utskottet konstateras det att den statliga finansieringen endast täcker en del av kostnaderna för att ordna dessa tjänster. Det försätter barn i olika kommuner och olika skolor i en ojämlik ställning. Centern anser det vara viktigt att finansutskottet fäster uppmärksamhet vid ärendet och föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande där regeringen förutsätts bedöma hur likabehandlingen av barn tillgodoses i fråga om tillgången till morgon- och eftermiddagsverksamhet och hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen för hobbyverksamhet och utreda förutsättningarna för att genomföra en helhetsskoldag. 

Nedskärningarna i integrationsutbildningen

Regeringen försämrar tjänsterna för invandrare ytterligare genom en nedskärning i finansieringen av integrationsutbildningen på 15 miljoner euro. Det fria bildningsarbetet har spelat en mycket viktig roll i anordnandet av integrationsutbildning och aktörerna inom det fria bildningsarbetet har betydande kunnande och erfarenheter när det gäller att ordna denna utbildning, men regeringen verkar inte uppskatta detta arbete. Riksdagen har tidigare förutsatt att det fria bildningsarbetets ansvar för integrationsutbildningarna utökas. Enligt ett sakkunnigyttrande till utskottet har anordnarna av fritt bildningsarbete också själva gjort betydande investeringar i förutsättningarna för att ordna utbildning och kalkylmässigt finansierat 65 procent av kostnaderna för att ordna utbildning, vilket innebär att nedskärningen i finansieringen av integrationsutbildningen i praktiken kan bli större än vad som bedöms i proposition RP 74/2026 rd.