Allmänt

(1) Enligt erhållen utredning beaktar statsrådets plan för de offentliga finanserna 2027–2030 förändringarna i det finska försvarets omvärld. De främsta bakomliggande orsakerna är Rysslands anfallskrig mot Ukraina, Rysslands ökade militära styrka och de nya förpliktelser som Natomedlemskapet medför. Utskottet konstaterar att Finlands försvar baserar sig på en stark nationell försvarsförmåga, allmän värnplikt och försvar av hela landet. Samtidigt deltar Finland fullt ut i Natos kollektiva försvar och avskräckning. 

(2) Utöver den förändrade hotbilden ställs det nya krav på Finlands försvar inte bara på grund av Natomedlemskapet utan också på grund av Förenta staternas eventuellt minskande roll i Nato och överföringen av ansvaret till europeiska allierade. Utskottet påpekar att Natomedlemskapet inte minskar kraven på det nationella försvaret. Ur Försvarsmaktens synvinkel har ramarna för försvarsutgifterna dimensionerats utifrån hot och behov, och de föreslagna ramarna anses vara nödvändiga för att Försvarsmaktens uppgifter och mål ska kunna uppfyllas. 

Natos försvarsplaneringsprocess

(3) Genom Natos försvarsplaneringsprocess ställs det upp prestationsmål för medlemsländerna för att uppnå alliansens gemensamma minimikrav. Kraven på att stärka Europas konventionella avskräckning och försvar ökar snabbt både kvantitativt och tidsmässigt. Utskottet påpekar att det ligger i de europeiska Natoländernas intresse att så snabbt som möjligt stärka Natos europeiska pelare. Det förutsätter bland annat att försvarsindustrins produktionskapacitet stärks målmedvetet, också i samarbete med Ukraina. 

(4) Finland har förbundit sig till det mål för Natos försvarsutgifter som fastställdes gemensamt vid toppmötet i Haag 2025. Enligt målet ska utgifterna för alliansens försvar och säkerhet höjas till fem procent av bruttonationalprodukten senast 2035. Av femprocentsmålet utgör 3,5 procent egentliga försvarsutgifter och 1,5 procent mer omfattande säkerhets- och försvarsinvesteringar. 

(5) Enligt erhållen utredning överskrider Finland redan nu Natos mål i fråga om den senare kategorin, eftersom nivån på säkerhets- och försvarsinvesteringarna är cirka 2,4 procent på årsnivå. Vid granskningen beaktas utgifterna för den övergripande säkerheten och totalförsvaret så att de utgifter som räknas till denna helhet uppfyller Natos kriterier. 

(6) I enlighet med rambeslutet ökas Försvarsmaktens anslag stegvis så att försvarsutgifterna enligt Natos definition år 2030 utgör 3,2 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. I försvarsutgifterna ingår enligt Natos beräkningsmodell utöver utgifterna under försvarsministeriets huvudtitel också militärpensioner, Gränsbevakningsväsendets kostnader samt utrikesministeriets löneutgifter för militär krishantering. Dessa höjer försvarsutgifterna med cirka en miljard euro. Från 2027 fram till 2030 ökar utgifterna inom försvarsministeriets förvaltningsområde från 6,7 miljarder euro till cirka 9,2 miljarder euro. 

Allokeringen av tilläggsresurser

(7) Tilläggsresurser riktas särskilt till Försvarsmaktens omkostnader, materielanskaffningar, ökning av personalen, repetitionsövningar samt materielunderhåll och beredskap. För Försvarsmaktens omkostnader anvisas under ramperioden tilläggsresurser till ett totalt belopp av 670 miljoner euro, och fullmakterna för anskaffning av försvarsmateriel ökas med nästan 1,4 miljarder euro. De största anslagsökningarna i rambeslutet gäller Försvarsmaktens omkostnader och anskaffning av försvarsmateriel 2029 och 2030. 

(8) De gällande beställningsfullmakterna för försvarsmaktens omkostnader och anskaffning av försvarsmateriel uppgår under ramperioden till sammanlagt cirka 11,7 miljarder euro. Under ramperioden planeras dessutom nya beställningsfullmakter till ett värde av sammanlagt cirka 6,4 miljarder euro så att projekten fortsätter fram till 2036. 

(9) Utskottet betonar behovet av att stärka beredskapsresurserna. Situationerna med drönare som förirrat sig till Finland har visat att det snabbt behövs tilläggsresurser för att hantera denna fråga, och också för att säkerställa att befolkningen informeras i rätt tid. Utskottet anser att ett nära samarbete med Ukraina i utvecklingen av drönarbekämpningen stöder Finlands tillgång till den senaste expertisen och kompetensen. 

(10) Utskottet noterar att en för hela åldersklassen gemensam informationsdag om uppbådet ger alla unga information om försvaret. Försök med en informationsdag inleds i Esbo, Idensalmi och Jyväskylä hösten 2026. Det centrala målet med en informationsdag om uppbådet är att stärka de ungas försvarskunskap, vilket stöder deras informationsbehov och beredskap för uppbåd och tjänstgöring. Utskottet ser det som viktigt att tillräckliga finansiella resurser anvisas för att utvidga informationsdagen till hela landet. Utskottet uttrycker också oro över nivån på dagpenningen för beväringar. 

(11) Försvarsförvaltningen bör aktivt i samarbete med försvarsindustrin utnyttja de finansieringsmekanismer som finns tillgängliga via EU och NATO. Det är särskilt viktigt att säkerställa att det finns tillräckliga personalresurser för projektansökningarna. Utskottet påpekar att i jämförelseländerna används betydande personalresurser för ansökningsprocesserna, vilket har betydelse för framgången i ansökningarna. 

Stödet till Ukraina

(12) Finland fortsätter att stödja Ukraina i fråga om försvarsmateriel och utbildning. Utskottet betonar att materiel som överlåtits till Ukraina måste ersättas till fullt belopp till Försvarsmakten för att den nationella försvarsförmågan inte ska försämras. I ramen har det reserverats en andel för att kompensera för det tidigare materialstödet och för fortsatt stöd under de kommande åren. 

(13) Stödet till Ukraina handlar inte enbart om att stödja en stat som blir utsatt för ett angrepp, utan det är också en investering i Finlands och Europas säkerhet. Ukrainas förmåga att försvara sig mot Rysslands angrepp försvagar Rysslands militära kapacitet, stöder stabiliteten i Europa och stärker den regelbaserade internationella ordningen. Det ligger i Finlands säkerhetsintresse att Ukraina kan försvara sin suveränitet och territoriella integritet. 

Den inhemska försvarsindustrins betydelse

(14) Utskottet betonar den inhemska försvarsindustrins strategiska betydelse som en del av Finlands övergripande säkerhet och försörjningsberedskap. Utskottet anser att Finland bör ha en tillräckligt bred inhemsk försvarsindustriell bas för att också under undantagsförhållanden och i situationer där de internationella leveranskedjorna störs ha förmåga att upprätthålla kritiska förmågor och underhålla, reparera, komplettera och producera materiel. 

(15) Kriget i Ukraina har konkret visat att åtgången av försvarsmateriel i högintensiv krigföring är snabb och att den egna produktionskapaciteten och den europeiska försvarsindustrins kapacitet är avgörande för förmågan att hantera kriser under en längre tid. Utskottet ser det som nödvändigt att verksamhetsförutsättningarna för den inhemska försvarsindustrin stärks på lång sikt för att trygga både den nationella försvarsförmågan och försörjningsberedskapen. Utskottet välkomnar att försvarsministeriet i april 2026 har inlett en utredning om huruvida Finland kunde börja tillverka missiler. 

(16) Utskottet fäster uppmärksamhet vid högsta förvaltningsdomstolens beslut (259/2026) om betydelsen av militär försörjningsberedskap. Högsta förvaltningsdomstolen slog i sitt beslut fast att direktupphandlingar kan motiveras om de anses trygga Finlands väsentliga säkerhetsintressen. 

Finansieringen av Försvarsutbildningsföreningens samt försvars- och traditionsföreningarnas verksamhet

(17) Anslaget för stöd till försvars- och veteranföreningarnas verksamhet stiger med 2,3 miljoner euro per år, varvid det totala anslaget i fortsättningen är cirka 11,3 miljoner euro. Tillägget genomförs så att anslag överförs från momentet för försvarsmateriel, och försvarsministeriet riktar tillägget som statsunderstöd till Försvarsutbildningsföreningen för att täcka de ökade kostnaderna. 

(18) Utskottet ser det som ytterst positivt att man genom detta arrangemang tryggar en finansiering som är tillräcklig och förutsägbar med tanke på Försvarsutbildningsföreningens verksamhet. Genom tillägget undanröjer man också äntligen den årliga osäkerheten i fråga om finansieringsbasen. Utskottet betonar att Försvarsutbildningsföreningens verksamhet är ett mycket kostnadseffektivt sätt att upprätthålla och utveckla reservisternas kompetens. Verksamheten är också viktig för att främja kvinnornas möjligheter att delta i landets försvar. 

(19) Utskottet betonar försvars- och traditionsföreningarnas betydelse för att upprätthålla den finländska försvarsviljan, värna om veteranernas arv och sprida erfarenhetsbaserad kunskap till yngre generationer. Det är viktigt att trygga verksamheten också med tanke på den nationella sammanhållningen och den övergripande säkerheten. Arbetet för att bevara arvet efter veteranerna från Finlands krig 1939–1945 fortsätter idag av Traditionsföreningen Eklövet, som är en stiftelse som har i uppgift att värna om veterantraditionen, lyfta fram veteranernas insatser och föra veteranernas arv vidare till yngre generationer. 

(20) Försvarsutskottet har konsekvent betonat behovet av att utveckla stödsystemet för krishanteringsveteraner, och nuförtiden också stödsystemet för veteraner som deltagit i utländska insatser, så att det blir tydligare och bättre samordnat än för närvarande. Särskilt i fråga om allvarligt skadade har utskottet ansett det nödvändigt att det är lätt att få stöd, rehabilitering och servicehandledning och att arrangemangen är långsiktiga. I detta avseende är inrättandet av veterancenter ett centralt projekt. 

Sammanfattning

(21) Även om utsikterna för de offentliga finanserna är utmanande, hör det till statens grundläggande uppgifter att sörja för säkerheten. Samtidigt är det viktigt att föra en öppen diskussion om hur de begränsade resurserna ska fördelas på ett hållbart och rättvist sätt. Satsningarna på försvaret är en del av den övergripande säkerheten, som också omfattar fungerande offentliga tjänster, försörjningsberedskap och samhällelig stabilitet. 

(22) Utskottet anser att rambeslutet visar att tyngdpunkten i Finlands försvarspolitik ligger på att snabbt stärka beredskapen och den militära kapaciteten i den förändrade säkerhetspolitiska miljön. Utskottet anser det vara viktigt att försvarsresurserna dimensioneras långsiktigt på basis av hotbilder och behov så att Försvarsmakten kan uppfylla både de nationella förpliktelserna och de förpliktelser som följer av alliansens försvar. 

(23) Utskottet betonar att försvarsförmågan inte enbart baserar sig på materiel utan framför allt på kompetent och tillräcklig personal. Förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön, Försvarsmaktens ökande uppgifter och den tekniska utvecklingen framhäver betydelsen av personalvolymen och personalens kompetens. En tillräcklig personalstyrka är en förutsättning för utbildningen, upprätthållandet av beredskapen och en trovärdig försvarsförmåga. 

(24) Utskottet betonar att Finlands geografiska läge vid Europeiska unionens och Natos östra gräns samt den långa landgränsen med Ryssland ställer särskilda krav på Finlands säkerhet. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har visat att användningen av militära maktmedel som en del av mellanstatlig politik återigen utgör ett verkligt och omedelbart säkerhetspolitiskt hot i Europa. Finland måste på ett trovärdigt sätt kunna sörja för sitt eget försvar i alla situationer och som en del av alliansens kollektiva försvar. 

(25) En trovärdig försvarsförmåga utgör en central grund för Finlands säkerhet och har en avskräckande effekt. Upprätthållandet och stärkandet av försvarsförmågan minskar risken för militära påtryckningar eller användning av eller hot om militärt våld mot Finland. I den förändrade säkerhetspolitiska miljön är investeringar i försvaret nödvändiga för att trygga den nationella säkerheten, den territoriella integriteten och samhällets funktionsförmåga.