Senast publicerat 11-06-2026 18:51

Regeringens proposition RP 113/2026 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring och temporär ändring av inkomstskattelagen

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att inkomstskattelagen ändras. 

Enligt propositionen ska hushållsavdragets maximibelopp höjas till 2 100 euro 2026 och 2027. Även avdragsprocenterna för hushållsavdraget ska höjas temporärt 2026 och 2027. I fråga om arbetsersättningen ska avdragsprocenten höjas till 40 procent och i fråga om utbetalda löner till 15 procent. Syftet med höjningen är att stärka hushållens efterfrågan på tjänster och stimulera byggbranschen. 

Maximibeloppet för den skattefria frivilliga motions- och kulturförmån som arbetsgivaren erbjuder ska höjas till 540 euro. Förmånen utvidgas till att även gälla friluftsliv, såsom fiske och jakt. 

Dessutom ska självrisken för resekostnadsavdraget temporärt sänkas till 800 euro 2026. Syftet med ändringen är att stödja arbetsresande till följd av de höjda bränslepriserna.  

De föreslagna ändringarna minskar skatteinkomsterna med uppskattningsvis cirka 109 miljoner euro 2026, 83 miljoner euro 2027 och 6 miljoner euro 2028. 

Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt. De föreslagna ändringarna ska tillämpas redan vid beskattningen för 2026. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

1.1  Bakgrund

Statsminister Petteri Orpos regering beslutade vid ramförhandlingarna våren 2026 om åtgärder som ska stärka finländarnas tilltro till framtiden samt förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning. I dessa åtgärder ingår de ändringar som i denna proposition föreslås i hushållsavdraget, den frivilliga motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder samt resekostnadsavdraget. 

Enligt en skrivning i regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering ska motionssedelns användningsområde utökas med jakt- och fisketjänster. Skrivningen är en del av de åtgärder genom vilka regeringen satsar på möjligheten till fisketurism. Enligt en skrivning i regeringsprogrammet ska man dessutom utreda och utvärdera möjligheterna att stödja motion och idrott med hjälp av beskattning. 

Vid finansministeriets skatteavdelning bereds en utredning utifrån skrivningen i regeringsprogrammet om möjligheterna att stödja motion och idrott med hjälp av beskattning. Ett av de områden som granskats i utredningen är frågor kring den frivilliga motionsförmån som arbetsgivaren erbjuder. I samband med utredningen har intressentgrupper hörts. Avsikten är att utredningen ska vara klar i juni 2026. 

Vid finansministeriets skatteavdelning utreddes också år 2022 en utvidgning av användningsområdet för kultur- och motionssedeln (Dnr VN/15545/2022) Finansministeriets skatteavdelnings utredning 20.5.2022 (Dnr VN/15545/2022): Selvitys kulttuuri- ja liikuntasetelin käyttöalan laajentamisesta (utredning om en utvidgning av användningsområdet för kultur- och motionssedlar).. Utifrån utredningen ansågs det inte ändamålsenligt att utvidga användningsområdet för kultur- och motionssedlar till all hobby- och rekreationsverksamhet, när man beaktar att skatteförmånens ursprungliga syfte var att stödja arbetstagarens välbefinnande uttryckligen med hjälp av kultur och motion. Däremot ansågs det i utredningen att det kan vara motiverat att precisera och delvis också utvidga definitionen av motion i den bestämmelse i inkomstskattelagen som gäller kultur- och motionsförmånen. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Propositionsutkastet var på remiss den 8–22 maj 2026. Utlåtanden begärdes av de ministerier som är centrala med tanke på propositionen, av myndigheter samt av aktörer inom näringslivet och andra intressentgrupper. Sammanlagt begärdes utlåtanden av 22 aktörer. Remisstiden avvek från huvudregeln i anvisningen för hörande vid författningsberedning enligt vilken tiden för inlämnande av skriftliga utlåtanden ska vara minst sex veckor, eftersom avsikten är att de ändringar som föreslås i propositionen ska tillämpas redan vid beskattningen för 2026. En kortare remisstid än vad huvudregeln medger fastslogs för att säkerställa att propositionen hinner behandlas i riksdagen och lagändringarna hinner stadfästas så att ändringarna i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget kan beaktas vid förskottsuppbörden för 2026.  

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga webbtjänsten under adressen https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM046:00/2026

Nuläge och bedömning av nuläget

2.1  Hushållsavdrag

En viktig grundläggande princip för inkomstbeskattningen är att endast utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, det vill säga så kallade naturliga avdrag, kan dras av i beskattningen. Den skattskyldiges levnadskostnader är inte avdragsgilla utgifter i beskattningen. 

Hushållsavdrag är ett undantag från levnadskostnaders avdragsgillhet. Hushållsavdrag är ett skattestöd, vars viktigaste mål har varit att förbättra sysselsättningen med hjälp av stöd som beviljas av samhället. Syftet är att uppmuntra hushåll att låta utomstående utföra sådana arbeten som hushållen tidigare har utfört själva. Syftet är också att minska användningen av svart arbetskraft. 

En skattskyldig får med stöd av 127 a § i inkomstskattelagen (1535/1992) som hushållsavdrag från skatten dra av en del av de belopp som han eller hon har betalat för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som han eller hon använder. Hushållsavdrag beviljas också för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som används av den skattskyldiges eller dennes makes eller bortgångna makes föräldrar, adoptivföräldrar eller fosterföräldrar eller av dessa personers släktingar i rätt uppstigande led eller dessa personers make. Till avdrag berättigar sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad eller fritidsbostad. Från och med 2024 har fysioterapi som ges av en legitimerad fysioterapeut och ergoterapi som ges av en legitimerad ergoterapeut berättigat till hushållsavdrag på motsvarande sätt som sedvanligt omsorgsarbete och vårdarbete Avdraget är högst 1 600 euro per år och det beviljas endast i den utsträckning som den i 127 b § avsedda avdragbara delen av kostnaderna överstiger 150 euro. 

Den skattskyldige får dra av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie samt dessutom 13 procent av den utbetalda lönen. Den skattskyldige får dra av 35 procent av en ersättning för arbete som berättigar till hushållsavdrag som har betalats till ett i förskottsuppbördsregistret infört företag som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. 

Också från en ersättning som betalats till ett i 22 § i inkomstskattelagen avsett allmännyttigt samfund för sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete får 35 procent dras av. Hushållsavdrag beviljas inte, om det direkt för samma arbetsprestation har erhållits stöd för närståendevård, servicesedel för social- och hälsovård eller stöd som avses i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996). Stöden och servicesedlarna hindrar avdraget helt, även om det understöd som erhållits inte täcker alla kostnader som föranletts av samma arbete. 

Hushållsavdrag är avdrag från skatt och görs i första hand från inkomstskatten till staten. Avdraget görs från skatten på förvärvsinkomsten och skatten på kapitalinkomsten enligt förhållandet mellan dessa skattebelopp. Avdrag från skatten på förvärvsinkomsten görs efter det att övriga avdrag gjorts och före underskottsgottgörelsen. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten, görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. 

Vid ingången av 2022 höjdes hushållsavdraget temporärt för vissa arbeten genom att en ny 127 f § fogades temporärt till inkomstskattelagen. Höjningen gällde avdrag som beviljas på basis av sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete åren 2022–2024 samt på basis av avstående från oljeuppvärmning åren 2022–2027. För arbeten som omfattas av höjningen är avdragets maximibelopp 3 500 euro och den procentuella avdragbara andelen av kostnaderna för arbetsersättningar 60 procent och för löner 30 procent. De tidsbundna undantagen i fråga om sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete tillämpades inte längre år 2025, varvid hushållsavdrag också på basis av dessa arbeten beviljas enligt samma grunder som när avdrag beviljas med anledning av arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av en bostad. 

År 2024 beviljades cirka 520 000 skattskyldiga hushållsavdrag och avdragen uppgick sammanlagt till cirka 538 miljoner euro. Det genomsnittliga avdraget var cirka 1 036 euro. Av de kostnader som berättigar till avdrag gällde cirka 74,9 procent underhåll eller ombyggnad av en bostad, cirka 20,0 procent hushållsarbete, cirka 3,9 procent omsorgs- och vårdarbete och cirka 1,2 procent slopande av oljeuppvärmning. Cirka 98,4 procent av kostnaderna hänförde sig till tjänster som utfördes på en plats som var i den skattskyldiges egen användning. År 2024 var hushållsavdraget inte avdragsgillt för sammanlagt cirka 10 000 skattskyldiga motsvarande ett belopp på cirka 8 miljoner euro. I dessa situationer har avdraget inte kunnat utnyttjas till exempel på grund av att skattebeloppet är otillräckligt. 

Tabell 1. Statistiska uppgifter om hushållsavdraget för 2024 

 

Sammanlagt 

Löntagare 

Pensionär 

Summa, mn euro 

Antal mottaga-re, 1 000 pers 

Medel-värde, euro 

Summa, mn euro 

Antal mottaga-re, 1 000 pers 

Medel-värde, euro 

Summa, mn euro 

Antal mottaga-re, 1 000 pers 

Medel-värde, euro 

Hushållsavdrag, beviljat belopp 

538 

520 

1 036 

278 

266 

1 045 

211 

214 

986 

Hushållsavdrag som inte dragits av 

10 

795 

820 

736 

–Skattskyldiga som beviljats hushållsavdragets maximibelopp 

- 

61 

- 

- 

32 

- 

- 

22 

- 

–Skattskyldiga som beviljats hushållsavdragets maximibelopp 2 250 euro 

- 

50 

- 

- 

27 

- 

- 

18 

- 

–Skattskyldiga som beviljats hushållsavdragets maximibelopp 3 500 euro 

- 

11 

- 

- 

5 

- 

- 

5 

- 

Bruttobeloppet av kostnader som berättigar till hushållsavdrag (127 c § i inkomstskattelagen) 

1 480 

530 

2 792 

775 

275 

2 817 

560 

216 

2 595 

Kostnader för underhålls- eller ombyggnadsarbeten som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt 

1 109 

384 

2 890 

614 

214 

2 878 

386 

140 

2 758 

Kostnader för hushållsarbete som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt 

296 

212 

1 394 

146 

97 

1 503 

122 

101 

1 209 

Kostnader för omsorgs- och vårdarbeten som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt 

58 

24 

2 393 

1 422 

46 

19 

2 458 

Kostnader för slopande av oljeuppvärmning som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt 

17 

3 502 

3 779 

3 102 

Kostnader som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt, där arbetet utförts på en plats som är i den skattskyldiges egen användning 

1 455 

524 

2 779 

757 

270 

2 800 

556 

215 

2 591 

Kostnader som berättigar till hushållsavdrag sammanlagt, där arbetet utförts på en plats som är i föräldrars eller mor- eller farföräldrars användning 

24 

12 

1 991 

18 

2 094 

1 489 

I fråga om hushållsavdraget har det från första början funnits två bärande principer. Avdrag beviljas endast för arbetets andel och endast för arbete som utförts hemma eller i en fritidsbostad. 

2.2  Frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder

I 69 § i inkomstskattelagen föreskrivs det om skattefria personalförmåner. Det är fråga om sedvanliga och skäliga förmåner som arbetsgivaren ordnar och som till sin natur inte betraktas som vederlag för arbete, uppdrag eller tjänst. Enligt 69 § 1 mom. 4 punkten är sedvanlig och skälig rekreations- eller hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar för hela personalen en skattefri personalförmån. Det är fråga om verksamhet som genomförs med beaktande av arbetsgivarens intresse och som upprätthåller och förbättrar hela personalens trivsel och prestationsförmåga eller de mänskliga relationerna på arbetsplatsen och som inte har någon nämnvärd besparande inverkan på personalens levnadskostnader. 

Enligt 69 § 5 mom. i inkomstskattelagen betraktas som skattefri rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar också årliga förmåner till högst 400 euro för sådan frivillig motions- och kulturverksamhet för arbetstagaren som arbetsgivaren erbjuder. Förmånen ska erbjudas hela personalen och får stå till förfogande endast för arbetstagaren. Med arbetstagarens frivilliga verksamhet avses att arbetstagaren själv kan utöva hobbyverksamhet vid en tidpunkt som han eller hon väljer och välja plats och sätt att utöva sin hobby bland flera olika alternativ. Frivillig motions- eller kulturverksamhet kan erbjudas med hjälp av ett så kallat riktat betalmedel, såsom sedlar eller något annat motsvarande betalningssystem. 

Ursprungligen föreskrevs det att motionssedlar från arbetsgivaren ska vara en skattefri förmån från ingången av 2004. Begreppet motion definierades inte närmare i själva bestämmelsen, men också på motionssedlar tillämpades avgränsningen i 69 § 1 mom. i inkomstskattelagen, enligt vilken en förutsättning för skattefrihet är att förmånen är sedvanlig och skälig. Enligt regeringens proposition (RP 49/2003 rd) kan sådana motionsformer som finländarna i allmänhet utövar anses vara sedvanlig motion.  

Tillämpningsområdet för förmånen utvidgades från ingången av 2009 att omfatta också frivillig kulturverksamhet för arbetstagaren som arbetsgivaren erbjuder. Till skillnad från motionsverksamheten definieras kulturverksamhet i 69 § 5 mom. i inkomstskattelagen. Enligt momentet avses med kulturverksamhet besök på museer, teatrar, opera, biografer, konserter, konstutställningar eller andra motsvarande evenemang eller tillställningar med anknytning till olika konstområden. Som kulturverksamhet betraktas också besök i vetenskapscenter och på idrottsevenemang samt deltagande i handledda, aktivitetsbaserade konstkurser. I detta sammanhang fogades till paragrafen också ett maximibelopp på 400 euro för den frivilliga motions- eller kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren. 

År 2021 inkluderades mässor med anknytning till idrott och till olika i paragrafen nämnda konstområden i sådan kulturverksamhet som berättigar till förmånen. Som kulturverksamhet betraktas dessutom deltagande i realtid i ovannämnd verksamhet med hjälp av en distansförbindelse. 

I en regeringsproposition om en utvidgning av förmånen 2009 till kulturverksamhet (RP 112/2008 rd) nämndes som exempel på motion som omfattas av förmånen gym- eller simhallsbesök, spelturer och motionstimmar med handledning. Eftersom begreppet motion inte har definierats närmare varken i bestämmelsen eller i förarbetena till inkomstskattelagen, har gränsdragningarna i fråga om förmånens tillämpningsområde i stor utsträckning utformats i beskattningspraxis. De grenar och aktiviteter som betraktas som sedvanlig motionsverksamhet har också varierat något i beskattningspraxis under årens lopp. 

I Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen (VH/7540/00.01.00/2024) behandlas skattefriheten för frivillig motions- och kulturverksamhet. I anvisningen avses med motion en persons fysiska aktivitet vars syfte vanligtvis är att höja kondition eller upprätthålla eller förbättra arbetstagarens fysiska välbefinnande och hälsa. Man kan utöva motion i flera olika former. Olika slags motion med en handledare kan ordnas också med hjälp av en distansförbindelse. Sedvanlig motion omfattar enligt anvisningen alla slags individuella grenar som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv samt olika slags gruppmotionsformer oberoende av hurdana redskap grenen förutsätter eller om motionsformen utövas exempelvis tillsammans med eller med hjälp av djur. Frivillig motionsverksamhet kan också innefatta hyrning av motionsutrustning i det fall att hyrningen är nära förknippad med den aktuella motionsprestationen. Enligt anvisningen är det väsentliga att det är fråga om arbetstagarens egen motion. 

Enligt Skatteförvaltningens anvisning omfattar motionsverksamhet idrottssällskapens motionsavgifter, om avgiften berättigar till användning av sällskapets motionstjänst. Sådana avgifter är till exempel golfklubbarnas medlemsavgifter eller skötselvederlag för golfaktier, om de berättigar till spel. De medlemsavgifter samt anslutnings- och understödsmedlemsavgift som uppbärs av idrottssällskap och som inte direkt berättigar till utnyttjande av motionstjänster, är levnadskostnader som inte kan ersättas skattefritt och således inte heller betalas med ett riktat betalmedel. 

I anvisningen konstateras att en förmån som gäller frivillig motionsverksamhet är avsedd för att stödja arbetstagarens egen motion. Därför kan förmånen inte användas till sådana hobbyer eller tjänster i vilka det inte direkt är fråga om arbetstagarens motion eller i vilka det är fråga om någon annan parts än arbetstagarens egen aktiva motion. I anvisningen nämns som exempel på detta enbart utarbetandet av ett gymprogram och babyns simavgift i babysimmet. 

Enligt anvisningen är dessutom inte olika slags tjänster eller grenar som erbjuder natur- eller andra upplevelser, rekreation, allmänt välbefinnande, livskunskaper e.d. till arbetstagaren sådan motion som avses i bestämmelsen. Sedeln för frivillig motionsverksamhet eller annat betalningssystem kan inte användas för betalning av kostnader för utövande av sådana tjänster eller grenar. Motionsförmånen kan alltså för närvarande inte användas till att betala tjänster eller tillstånd som hänför sig till exempel till fiske eller jakt. Enligt anvisningen kan arbetsgivaren dock ordna sådan verksamhet för sina anställda skattefritt på andra sätt. 

Massage har inte heller i rätts- och beskattningspraxis ansetts vara sådan frivillig motionsverksamhet som avses i paragrafen. Arbetsgivaren kan dock erbjuda massage som skattefri rekreationsverksamhet med stöd av 69 § 1 mom. 4 punkten. En massageförmån som erbjuds som skattefri rekreationsverksamhet kan ordnas också med hjälp av ett riktat betalmedel. För att massageförmånen ska vara skattefri förutsätts det att arbetsgivaren och de valda tillhandahållarna av massagetjänster har ett avtalsförhållande. Skatteförvaltningens anvisning om personalförmånerna i beskattningen innehåller en närmare beskrivning av rätts- och beskattningspraxis i fråga om massageförmåner. 

2.3  Självrisken för resekostnadsavdrag

Bestämmelser om avdragsgillhet i fråga om kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen finns i 93 § i inkomstskattelagen. Som utgift för inkomstens förvärvande anses även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Sådana resekostnader kan dock dras av till ett belopp av högst 7 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 900 euro (självriskandel).  

Självrisken för resekostnadsavdraget minskas, om den skattskyldige har varit arbetslös eller familjeledig en del av året. Om den skattskyldige under skatteåret har fått inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd (48/2026) för tryggande av försörjningen eller graviditetspenning, särskild graviditetspenning eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), minskas hans eller hennes självriskandel med 80 euro för varje full ersättningsmånad. Självriskandelen är dock minst 160 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. Om den skattskyldige under skatteåret har erhållit jämkad inkomstrelaterad dagpenning eller jämkat allmänt stöd eller partiell föräldrapenning eller partiell särskild graviditetspenning, ändras ersättningsdagarna till hela ersättningsdagar vid beräkningen av fulla ersättningsmånader. Lagen om allmänt stöd trädde i kraft den 1 maj 2026. Självrisken för resekostnadsavdraget minskas också om den skattskyldige fram till den 30 april 2026 har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för att trygga försörjningen. 

Målsättning

Syftet med förslaget om en tidsbunden höjning av hushållsavdraget är att stärka hushållens efterfrågan på tjänster och stimulera byggbranschen. 

Syftet med höjningen av maximibeloppet för den skattefria motions- och kulturförmånen som arbetsgivaren erbjuder är att förändringen i den allmänna prisnivån ska beaktas i förmånens maximibelopp. Bestämmelsen om förmånens maximibelopp har trätt i kraft från ingången av 2009 och har inte ändrats sedan det. Genom förslaget, enligt vilket en definition av sådan motionsverksamhet som motionsförmånen gäller ska fogas till 69 § i inkomstskattelagen, vill man förtydliga rättsläget. Till skillnad från den kulturverksamhet som förmånen också gäller, har begreppet motionsverksamhet hittills inte definierats närmare i 69 § i inkomstskattelagen. Syftet med propositionen är också att utvidga förmånens användningsområde till fiske och jakt samt tjänster som väsentligt stöder motionsverksamheten. 

Syftet med den föreslagna sänkningen av självrisken för resekostnadsavdraget är att stödja de skattskyldiga som använder bil för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, vilkas bränslekostnader stigit på grund av höjningarna av bränslepriserna våren 2026 till följd av situationen i Mellanöstern. 

Förslagen och deras konsekvenser

4.1  De viktigaste förslagen

4.1.1  Tidsbunden höjning av hushållsavdraget

I denna proposition föreslås det att maximibeloppet för hushållsavdraget höjs temporärt åren 2026 och 2027. Hushållsavdragets maximibelopp höjs från nuvarande 1 600 euro till 2 100 euro. Höjningen gäller såväl avdrag på grund av sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete, fysioterapi och ergoterapi som avdrag för underhåll och ombyggnad av den skattskyldiges bostad eller fritidsbostad. I fråga om det höjda maximibeloppet, 3 500 euro, för avdraget för slopande av oljeuppvärmning som gäller till och med år 2027 föreslås inga ändringar. 

I propositionen föreslås också att avdragsprocenterna för hushållsavdraget höjs temporärt åren 2026 och 2027. Avdragsprocenten i fråga om ersättning för arbete som betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd aktör som idkar inkomstskattepliktig verksamhet höjs från 35 till 40 procent. Avdragsprocenten i fråga om utbetalda löner höjs från 13 till 15 procent. Höjningarna gäller såväl avdrag på grund av sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete, fysioterapi och ergoterapi som avdrag för underhåll och ombyggnad av den skattskyldiges bostad eller fritidsbostad. I fråga om den förhöjda avdragsprocenten, 60 procent, för slopande av oljeuppvärmning som gäller till och med år 2027 föreslås inga ändringar. 

I enlighet med det beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna våren 2026 ska de föreslagna ändringarna tillämpas vid beskattningen för 2026 och 2027. Det är sålunda möjligt att få förhöjt hushållsavdrag retroaktivt på basis av kostnader som betalats redan den 1 januari 2026 och senare, även om lagändringen träder i kraft först i mitten av år 2026. 

I fråga om de arbeten som berättigar till avdrag eller avdragets självriskandel föreslås inga ändringar. Till hushållsavdrag berättigar sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete, fysioterapi och ergoterapi samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad eller fritidsbostad. 

4.1.2  Frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder

I enlighet med det beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna våren 2026 föreslås i propositionen att maximibeloppet av den skattefria förmån för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren höjs från 400 till 540 euro. Det nuvarande maximibeloppet för förmånen fastställdes år 2009 och har inte höjts efter det. I den ändring som nu föreslås beaktas förändringen i den allmänna prisnivån från och med 2009 och höjningen motsvarar utvecklingen av konsumentprisindexet. Det inflationskorrigerade maximibeloppet för förmånen blir 540 euro. 

I 69 § 5 mom. i den gällande inkomstskattelagen definieras vad som i bestämmelsen avses med kulturverksamhet. I denna proposition föreslås det att det till paragrafen fogas en definition också av motionsverksamhet. Med motionsverksamhet enligt bestämmelsen avses verksamhet som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv och vars syfte är att främja arbetstagarens kondition, fysiska välbefinnande och hälsa. Definitionen motsvarar i princip vad som i beskattningspraxis har ansetts vara sådan motionsverksamhet som omfattas av förmånen.  

I propositionen föreslås det dessutom att förmånens användningsändamål utvidgas till vissa delar. Med motionsverksamhet avses i fortsättningen också sådant friluftsliv som förutsätter fysisk aktivitet av en person. Motionsförmånen ska sålunda omfatta också till exempel tjänster som gäller fiske och jakt, vilka hittills inte enligt beskattningspraxis har omfattats av förmånen. Förutom på de beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna våren 2026 grundar sig den föreslagna definitionen av motionsverksamhet delvis på den utredning om beskattningen av motion som för närvarande genomförs i enlighet med regeringsprogrammet samt på slutsatserna i den utredning som finansministeriet slutförde 2022. 

I enlighet med det beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna våren 2026 ska de föreslagna ändringarna i motions- och kulturförmånen tillämpas redan vid beskattningen för 2026. 

4.1.3  Självrisken för resekostnadsavdrag

I enlighet med det beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna våren 2026 föreslås det i propositionen att självrisken för det avdrag som gäller resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen sänks från 900 till 800 euro. Sänkningen är temporär och gäller i beskattningen för 2026.  

I propositionen föreslås det också att bestämmelserna om den minskning av självrisken för resekostnadsavdraget som gäller dem som varit arbetslösa eller familjelediga ändras samtidigt som beloppet av självrisken sänks. År 2026 minskas den skattskyldiges självriskandel med 75 euro per månad för varje full ersättningsmånad. Självriskandelen föreslås dock vara minst 150 euro per år. Beloppet av denna minskning av självriskandelen dimensioneras så att det hålls på samma nivå i förhållande till den föreslagna sänkningen av allmänna självriskandelen. 

4.1.4  Beaktande av ändringarna i förskottsuppbörden för 2026

I propositionen föreslås det att ändringarna i hushållsavdraget, resekostnadsavdraget och motions- och kulturförmånen ska tillämpas redan i beskattningen för 2026. Den skattskyldige har möjlighet att utnyttja lagändringarna i fråga om hushållsavdraget och resekostnadsavdraget redan i förskottsuppbörden för 2026 genom att ansöka om ett ändringsskattekort efter att ändringarna trätt i kraft. I förskottsinnehållningsprocenten i ändringsskattekortet kan man då beakta de höjda avdragsprocenterna och maximibeloppet i fråga om hushållsavdraget samt den sänkta självrisken i fråga om resekostnadsavdraget.  

På hushållsavdraget tillämpas de höjda avdragsprocenterna och maximibeloppet, om den ersättning eller lön för det arbete som avdraget gäller har betalats den 1 januari 2026 eller efter det. Om den skattskyldige till exempel i mars 2026 i ansökan om ändringsskattekort har uppgett en arbetsersättning som betalats i februari 2026, har hushållsavdraget beaktats i förskottsinnehållningsprocenten enligt den avdragsprocent och det maximibelopp som gällde då. Efter att de ändringar som föreslås i denna proposition har trätt i kraft kan den skattskyldige ansöka om ett nytt ändringsskattekort så att hushållsavdraget vid beräkningen av förskottsinnehållningsprocenten beaktas enligt de ändrade procenterna och det ändrade maximibeloppet. 

Skatteförvaltningen ändrar inte skattekorten på tjänstens vägnar efter att lagändringarna trätt i kraft, utan för att ändringarna ska beaktas i förskottsuppbörden för 2026 krävs det att den skattskyldige själv är aktiv. Om den skattskyldige inte ansöker om ändringsskattekort för 2026 efter att den föreslagna lagen trätt i kraft, beaktas de ändringar i hushållsavdraget och reskostnadsavdraget som föreslås i denna proposition i samband med beskattningen genom beskattningsbeslutet för 2026. Då drar den skattskyldige i praktiken nytta av ändringarna antingen som en större skatteåterbäring eller som en mindre kvarskatt på sommaren eller hösten 2027. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser
4.2.1.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna och de skattskyldiga

Allmänt

Konsekvenserna av de ändringar som föreslås i propositionen har i huvudsak bedömts med hjälp av den planeringsmodell för personbeskattning (HVSR-mikrosimuleringsmodellen) som administreras av Skatteförvaltningen. 

De ändringar som föreslås i propositionen bedöms statiskt minska skatteintäkterna med sammanlagt cirka 109 miljoner euro 2026, med cirka 83 miljoner euro 2027 och med cirka 6 miljoner euro från och med 2028. År 2026 bedöms statens skatteintäkter minska med cirka 94 miljoner euro, kommunernas skatteintäkter med cirka 13 miljoner euro, församlingarnas skatteintäkter med cirka 1 miljoner euro och intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 1 miljoner euro. År 2027 bedöms statens skatteintäkter minska med cirka 76 miljoner euro, kommunernas skatteintäkter med cirka 6 miljoner euro, församlingarnas skatteintäkter med cirka 0,5 miljoner euro och intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 0,5 miljoner euro. 

De ändringar som föreslås i propositionen beräknas också påverka hushållens och sammanslutningarnas ekonomiska verksamhet. Ändringarna är därmed också förenade med indirekta konsekvenser. En ökad ekonomisk verksamhet kan öka skatte- och avgiftsintäkterna, till exempel intäkterna från mervärdesskatten, inkomstskatten och socialförsäkringsavgifterna. Samtidigt beräknas den minska vissa offentliga utgifter, till exempel utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa och andra utgifter som hänför sig till sysselsättningen. De indirekta konsekvenserna är dock svåra att uppskatta och de har inte helt kunnat inkluderas i de ekonomiska konsekvensbedömningar som presenteras i denna proposition. 

De konsekvenser för skatteintäkterna som de ändringar som föreslås i propositionen har för 2026 bedöms med tanke på budgeten och skattetagarnas redovisning i huvudsak realiseras först 2027. De ändringar som föreslås i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget kan beaktas endast i begränsad utsträckning vid förskottsuppbörden för 2026, eftersom en förutsättning för att de ändrade parametrarna för avdragen ska kunna användas vid beräkningen av ändringsskattekorten är att lagändringarna har trätt i kraft. Lagarnas ikraftträdande infaller först hösten 2026, vilket gör det sannolikt att största delen av de skattskyldiga inte ansöker om ändringsskattekort för 2026 efter lagens ikraftträdande. Dessutom behöver den skattskyldige inte nödvändigtvis alls ansöka om ändringsskattekort enbart på grund av ändringen av resekostnadsavdraget. Sänkningen av självrisken för resekostnadsavdraget inverkar så litet på beloppet av de skatter som den skattskyldige betalar att detta ofta inte alls inverkar på förskottsinnehållningsprocenten, som bestäms med en halv procents noggrannhet.  

Om den skattskyldige inte ansöker om ändringsskattekort eller om ändringarna inte inverkar på förskottsinnehållningsprocentens storlek, beaktas ändringarna av avdrag som större skatteåterbäringar och mindre kvarskatt först sommaren och hösten 2027. Med tanke på budgeten och skattetagarnas redovisning överförs således den minskning av skatteintäkterna som hänför sig till beskattningen för 2026 till 2027. 

Höjning av maximibeloppet av den skattefria förmån för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder

Att maximibeloppet av den skattefria förmån för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder höjs från 400 till 540 euro beräknas minska intäkterna av förvärvsinkomstskatten med cirka 5 miljoner euro per år och intäkterna av samfundsskatten med cirka en miljon euro per år. Av förlusten av intäkter från förvärvsinkomstskatten uppskattas statens andel uppgå till cirka 4 miljoner euro och kommunernas andel till cirka en miljon euro. Eftersom största delen av minskningen av intäkterna av samfundsskatten riktar sig till staten, blir kommunernas andel liten. Den föreslagna ändringen förutsätter inga ändringar i utdelningen av samfundsskatten. 

Av Skatteförvaltningens beskattningsmaterial går det inte att granska det totala beloppet av frivillig kultur- och motionsförmån som beviljats löntagare. Uppskattningen från sådana företag som tillhandahåller riktade betalmedel är att löntagare årligen beviljas frivilliga motions- och kulturförmåner för sammanlagt cirka 330 miljoner euro. Uppskattningsvis finns det cirka 1,2 miljoner löntagare som får förmånen och förmånens genomsnittliga värde är cirka 272 euro per år per arbetstagare som får förmånen. I det inledande skedet beräknas höjningen av det skattefria maximibeloppet åtminstone i huvudsak påverka de löntagare som får en årlig förmån på 400 euro enligt den nuvarande övre gränsen. Om man antar att cirka en fjärdedel av förmånstagarna för närvarande får en förmån enligt maximibeloppet och att cirka hälften av dessa arbetstagare efter reformen får en förmån enligt det nya maximibeloppet, det vill säga 540 euro per år, beräknas användningen av förmånen öka med cirka 21 miljoner euro per år. 

Hur höjningen av maximibeloppet för den skattefria förmånen påverkar skatteintäkterna beror i hög grad på i vilken utsträckning förmånen ersätter arbetsgivarens övriga skattepliktiga lönekompensation eller andra förmåner som arbetsgivaren erbjuder och i vilken utsträckning den ökar den totala kompensationen för arbetstagarna. Om höjningen till fullt belopp ersätter den skattepliktiga penninglönen med ett belopp som motsvarar den skattepliktiga penninglönen, är minskningen av intäkterna av förvärvsinkomstskatten uppskattningsvis cirka 9 miljoner euro per år. Det är dock inte klart att en ökning av förmånen skulle leda till en minskning av en motsvarande ökning av penninglönen. En del av höjningen kan ersätta andra förmåner för rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar direkt, varvid ändringen inte har några direkta konsekvenser för skatteintäkterna. Dessutom kan en del av höjningen utgöra en ny total kompensation för arbetstagarna, varvid ändringen inte inverkar på beskattningen av förvärvsinkomster, men den minskar i någon mån intäkterna av samfundsskatten i och med att arbetsgivarens avdragsgilla kostnader ökar. 

I konsekvensbedömningen har det antagits att hälften av höjningen av den skattefria förmånen ersätter penninglönen, en fjärdedel ersätter andra förmåner som arbetsgivaren erbjuder och en fjärdedel utgör en ny kompensation för arbetstagarna. Det är inte möjligt att bedöma reformens konsekvenser för inkomstfördelningen på grund av brist på material. 

Utvidgningen av användningsområdet för förmånen bedöms inte ha några betydande konsekvenser för skatteintäkterna. Även om utvidgningen kan göra förmånen mer attraktiv och därmed öka efterfrågan på den, bedöms en sådan begränsad utvidgning inte ha någon betydande inverkan på det totala utnyttjandet av förmånen. Användningen av en förmån som riktar sig till nya objekt minskar sannolikt i första hand användningen av förmånen i andra objekt som redan tidigare omfattats av förmånen, och har således inte någon betydande inverkan på de konsekvenser för skatteintäkterna som användningen av förmånen har. 

Hushållsavdrag

Syftet med hushållsavdraget är att stödja sysselsättningen och bekämpa den grå ekonomin. Avdraget uppmuntrar till att låta utomstående utföra sådant arbete som man i regel också kan utföra själv. Avdraget styr hushållen till att anlita registrerade aktörer och till användningen av kvitton, vilket i sin tur bidrar till att skyldigheterna uppfylls och förebygger grå ekonomi. 

Hushållsavdrag, liksom även andra stöd som beviljas via inkomstbeskattningen, kan inte alls utnyttjas om en person har så låga inkomster att inkomstskatt inte behöver betalas. Dessutom kan det finnas situationer där skattebeloppet räcker för att utnyttja endast en del av avdraget, vilket begränsar den faktiska effekten av ändringen i en del hushåll. 

Höjningen av hushållsavdragets maximibelopp och av den andel som berättigar till avdrag beräknas minska skatteintäkterna med cirka 77 miljoner euro på årsbasis. Av detta belopp hänför sig 61 miljoner euro till statens progressiva inkomstskatt, 10 miljoner euro till kapitalinkomstskatten, 5 miljoner euro till kommunalskatten, 0,5 miljoner euro till kyrkoskatten och 0,5 miljoner euro till sjukförsäkringens sjukvårdspremie. 

Den föreslagna ändringen ökar beloppet av det avdrag som görs från enskilda skattskyldigas skatt. En central gräns när det gäller att få avdrag uppkommer på grund av självrisken. Avdrag kan göras först när det procentbaserade avdraget överstiger självriskandelen. I nuläget är en förutsättning för avdraget att 35 procent av arbetets andel överstiger 150 euro, vilket innebär att arbetets andel ska vara över 428,57 euro. Efter ändringen sjunker den motsvarande gränsen eftersom avdragsprocenten ökar. Det föreslagna avdraget av den betalda ersättningen för arbete, 40 procent av arbetets andel, överstiger 150 euro redan då arbetets andel utgör över 375 euro. Ändringen utvidgar alltså den faktiska möjligheten att få avdrag också vid mindre anskaffningar, även om självriskbeloppet förblir detsamma. 

Gränserna för när maximibeloppet uppnås förskjuts på motsvarande sätt. För närvarande får man det maximala avdragsbeloppet när arbetets andel av kostnaderna är 5 000 euro. Efter den föreslagna ändringen fås det maximala avdraget vid en kostnad på 5 625 euro. Av denna anledning har höjningen av maximibeloppet betydelse i synnerhet i de situationer där arbetets andel är stor och avdraget annars skulle klippas av vid maximibeloppet. 

Den största möjliga tilläggsnyttan för en enskild skattskyldig uppkommer i situationer där arbetets andel är minst cirka 5 625 euro och avdraget uppgår till det nya maximibeloppet. Sålunda är tilläggsnyttan per person högst 500 euro per år (2 100 euro – 1 600 euro). I praktiken kan tilläggsnyttan bli mindre än så till exempel om beloppet av de skatter som den skattskyldige betalar inte är tillräckligt stort för att avdraget ska kunna utnyttjas till fullt belopp. 

Tabellen nedan illustrerar ändringens storleksklass på olika kostnadsnivåer. Tabellen beskriver hur avdraget fastställs med en formel i enlighet med reglerna (procent x arbetets andel – självrisken), dock med beaktande av maximibeloppet. 

Tabell 2. Ändring i hushållsavdragets storlek när en ensamboende skattskyldig köper arbete av ett företag 

Exemplet ensamboende 

Andelen arbete (euro) 

Nuläge  

(avdrag 35 %, maximibelopp 1 600 euro) 

Förslag  

(avdrag 40 %, maximibelopp 2 100 euro) 

För-ändring 

(euro) 

Lättare städning 

400 

10 

10 

Regelbunden städning 

1 000 

200 

250 

50 

Renovering, andelen arbete 

3 000 

900 

1 050 

150 

Omfattande renovering (det nuvarande maximibeloppet uppnått) 

5 000 

1 600 

1 850 

250 

Mer omfattande renovering (det föreslagna maximibeloppet uppnått) 

10 000 

1 600 

2 100 

500 

Hushållsavdragets inverkan på sysselsättningen och den grå ekonomin har studerats i en undersökning som genomförts i samarbete mellan Statens ekonomiska forskningscentral och Löntagarnas forskningsinstitut Harju, Jarkko – Jysmä, Sami – Koivisto, Aliisa – Kosonen, Tuomas (2021): Does Household Tax Credit Increase Demand and Employment in the Service Sector? (Ökar hushållsavdraget användningen av tjänster och sysselsättningen inom servicebranschen?, endast på engelska) Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2021:1. Statsrådets kansli, Helsingfors.. Enligt undersökningen är hushållsavdragets inverkan på efterfrågan på tjänster och på sysselsättningen i genomsnitt mycket liten, och i undersökningen observerades inte att hushållsavdraget skulle påverka förekomsten av skatteflykt. Av detta följer att den föreslagna ändringen inte bedöms ha några betydande bestående effekter på sysselsättningen och produktionen. 

Enheten för utredning av grå ekonomi vid Skatteförvaltningen har undersökt utifrån beskattningsuppgifterna för 2018–2021 vilken inverkan hushållsavdrag för tjänster som tillhandahålls av företag har på den grå ekonomin Skatteförvaltningen, Enheten för utredning av grå ekonomi, (2023): Kotitalousvähennyksen vaikutuksia Torjuuko järjestelmä harmaata taloutta? (verovuosien 2018–2021 aineisto) (Hushållsavdragets påverkningar. Bekämpar systemet grå ekonomi?, endast på finska) Utredning 4/2023. Skatteförvaltningen, Helsingfors.. Undersökningen visar att risken för att företag som utför mycket arbete som berättigar till hushållsavdrag bedriver grå ekonomi är lägre än bland andra företag. Giltighetstiden för hushållsavdraget minskar dock inte förekomsten av grå ekonomi inom en hel bransch, och avdragssystemet är utsatt för olika slags missbruk. Enligt utredningen förlorar staten årligen uppskattningsvis 20–30 miljoner euro i skatteinkomster på grund av fel eller oärliga arrangemang i deklarationerna för hushållsavdrag, vilket framhäver vikten av att anvisningarna är tydliga och övervakas också när avdragsnivån höjs. 

En tidsbegränsad ökning av hushållsavdraget kan öka användningen av avdraget och i synnerhet sänka tröskeln för att utnyttja mindre köptjänster i och med att självrisken inte förändras, men avdragsprocenten ökar. Samtidigt ökar höjningen av maximibeloppet nyttan för sådana skattskyldiga för vilka avdraget för närvarande kapas vid maximibeloppet och kan således öka benägenheten att deklarera och låta utföra större arbeten (t.ex. underhåll och ombyggnad) inom ramen för avdraget. 

Eftersom ändringen är tidsbegränsad är det sannolikt att en del av konsekvenserna kommer till uttryck som tidsmässiga konsekvenser. Hushållen kan skjuta upp eller tidigarelägga anskaffningar som berättigar till avdrag till tidpunkten för den förhöjda förmånen, i synnerhet i fråga om arbeten vars beställning kan senareläggas. Därför kan den ökade användningen delvis vara en uppskjutning av efterfrågan och inte en permanent höjning av nivån. 

Med tanke på bekämpningen av grå ekonomi kan höjningen i enskilda fall stärka kravet på kvitto och styra skötseln av ärenden till registrerade aktörer. Utifrån utredningsmaterialet syns effekten dock inte på branschnivå som en klar minskning av den grå ekonomin, och systemet är också känsligt för fel och missbruk. Ändringen bedöms därmed inte väsentligt stärka bekämpningen av grå ekonomi permanent, även om betydelsen av tillsyn och anvisningar accentueras när nyttan av avdraget, i euro, ökar. 

Hushållsavdraget förblir även efter den föreslagna ändringen ett betydande stöd och incitament för anskaffning av tjänster som berättigar till avdrag. 

Avdrag som beviljas på basis av resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen

Sänkningen av självriskandelen i anslutning till rätten att dra av resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen inverkar på beskattningen för cirka 667 500 skattskyldiga. Enligt en statisk bedömning på 2026 års nivå minskar ändringen skatteinkomsterna med sammanlagt ungefär 26 miljoner euro, varav statens andel är 18 miljoner euro, kommunernas andel 7 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljoner euro. För skattskyldiga som omfattas av ändringen lindras beskattningen med i genomsnitt cirka 39 euro per år. 

Effekten beror på att sänkningen av självrisken ökar det avdragsgilla beloppet av resekostnader med högst 100 euro per skattskyldig jämfört med nuläget. Om de godtagbara resekostnaderna är minst 900 euro, är tilläggsavdraget 100 euro till fullt belopp. Om resekostnaderna ligger mellan 800 och 900 euro, blir tilläggsavdraget mindre än så. För resekostnader som understiger 800 euro beviljas inget avdrag ens efter ändringen av självrisken. Resekostnadsavdraget minskar beloppet av den beskattningsbara förvärvsinkomsten och avdraget görs inte direkt från de skatter som ska betalas, och därför är beloppet av den föreslagna skattelättnaden beroende av den skattskyldiges marginalskattesats. 

Eftersom den föreslagna ändringen är begränsad till sitt belopp och tidsbunden, bedöms de beteendemässiga effekterna som helhet bli små. Ändringen kan dock öka avdragets tillgänglighet i synnerhet för de skattskyldiga vars resekostnader ligger nära självrisken och på så sätt öka deklareringen av resekostnader och användningen av avdraget. Dessutom kan ändringen marginellt stödja incitamenten för arbete i de situationer där kostnaderna för arbetsresor är en central utgiftspost. 

4.2.1.2  Konsekvenser för inkomstfördelningen, sysselsättningseffekter och andra konsekvenser

Granskat per inkomstdecil och inkomsttagargrupp hänför sig den beskattningslindrande effekten av ändringarna huvudsakligen till löntagare (64 procent) och pensionstagare (29 procent). Till cirka 35 procent hänför sig de skattelindringar som ändringen för med sig till den högsta inkomstdecilen. Av tabellen nedan framgår de konsekvenser som ändringarna har för skatteintäkterna, per inkomsttagargrupp. 

Tabell 3. Konsekvenser som ändringarna har för skatteintäkterna, per inkomsttagargrupp 

Inkomsttagare Decil 

Löntagare 

Pensionär 

Företagare 

Arbetslös 

Övriga 

TOTALT 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

0 % 

1 % 

0 % 

0 % 

0 % 

1 % 

1 % 

5 % 

0 % 

0 % 

0 % 

6 % 

3 % 

6 % 

0 % 

0 % 

0 % 

9 % 

7 % 

5 % 

0 % 

0 % 

0 % 

12 % 

11 % 

4 % 

0 % 

0 % 

0 % 

16 % 

15 % 

4 % 

0 % 

0 % 

0 % 

20 % 

10 

26 % 

5 % 

1 % 

0 % 

3 % 

35 % 

TOTALT 

64 % 

29 % 

2 % 

1 % 

4 % 

100 % 

De ändringar som föreslås i skattegrunderna för inkomstbeskattningen påverkar inkomstfördelningen mellan personer. Förändringen i inkomstskillnaderna mäts med hjälp av Ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster och den kan ha ett värde mellan 0 och 100. Ju högre värde indikatorn har, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna små i jämförelse med exempelvis de övriga OECD-länderna, men skillnaderna har ökat avsevärt jämfört med början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna är från 2024, och den har sammanställts av Statistikcentralen utifrån totalstatistiken över inkomstfördelningen. Värdet för Ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnaderna, var 28,4, vilket är 0,5 procentenheter mer än året innan. 

Finansministeriets skatteavdelning har utarbetat en statisk kalkyl över hur de ändringar i skattegrunderna som föreslås i denna proposition påverkar inkomstskillnaderna. 

Granskningen omfattar ändringarna i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget. På grund av brister i materialet har den föreslagna ändringen av det skattefria värdet av motions- och kulturförmåner inte kunnat inkluderas i granskningen. 

I figuren nedan sammanfattas vilken inverkan de förslag till ändring av inkomstskattegrunderna enligt denna proposition sammantaget har per inkomstdecil. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Inverkan är både i euro och relativt sett störst i inkomstdecil 10, det vill säga hushåll med höga inkomster. De ändringar som presenteras i figuren har räknats ut med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

I diagrammet beskrivs de sammanlagda konsekvenserna av ändringsförslagen per inkomstdecil. Beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Såväl i euro som proportionellt är konsekvensen störst i inkomstdecil 10, det vill säga i privata hushåll med höga inkomster.

Den sammantagna tidsbundna effekten på inkomstfördelningen av de ändringar av skattegrunderna som föreslås i denna proposition, mätt med Ginikoefficienten, är +0,02 procentenheter. det vill säga åtgärderna ökar inkomstskillnaderna något. 

I figuren nedan visas en uppskattning beräknad utifrån totalmaterialet om personbeskattningen av den genomsnittliga ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomsten och antalet personer som omfattas av ändringen. Beräkningen har gjorts per inkomstklass om 500 euro och gäller vid höjt hushållsavdrag och sänkt självriskandel för resekostnadsavdrag. Till följd av ändringarna lindras beskattningen för cirka 1,06 miljoner skattskyldiga. Det bedöms att den genomsnittliga ändringen av skattesatsen är cirka 0,2 procentenheter och den genomsnittliga skatteändringen cirka 97 euro per år. 

I diagrammet presenteras en uppskattning av den genomsnittliga ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomst och antalet personer som omfattas av ändringen enligt inkomstklassn om 500 euro. Till följd av ändringarna lindras beskattningen för cirka 1,06 miljoner skattskyldiga. Det bedöms att den genomsnittliga ändringen av skattesatsen är cirka 0,2 procentenheter och den genomsnittliga skatteändringen cirka 97 euro per år.

Inkomstbeskattningen baserar sig på beskattning av inkomsterna, och beskattningen verkställs oberoende av kön enligt samma bestämmelser. Således är konsekvenserna av de ändringar som föreslås i denna proposition i princip inte heller beroende av kön. Med undantag för de ändringsförslag som gäller motions- och kulturförmåner uppskattas cirka 53,8 procent av inverkan på de totala skatteintäkterna gälla män och 46,2 procent kvinnor. Den disponibla inkomsten för dem som omfattas av ändringen stiger i genomsnitt med 93 euro för kvinnor och 100 euro för män. Fördelningen av konsekvenserna beror på fördelningen av förvärvsinkomsterna mellan könen samt på hur de skattskyldiga som utnyttjar avdraget fördelar sig. 

I ett regionalt perspektiv bedöms den samlade skattelindrande effekten av de föreslagna ändringarna vara något ojämn. I Helsingfors och i Västra Nylands välfärdsområde är inverkan mer än 15 procent större än medeltalet, och på motsvarande sätt är inverkan mer än 15 procent mindre än medeltalet i Södra Österbottens, Mellersta Österbottens och Lapplands välfärdsområden. 

Effekterna på sysselsättningen av de föreslagna ändringarna kan kalkylmässigt uppskattas genom en estimering av effekten av ändringarna på den så kallade sysselsättningsskattegraden, samt genom att man utnyttjar de estimat för elasticiteten i sysselsättningen som forskningslitteraturen erbjuder. Med sysselsättningsskattegrad avses den andel av löneinkomsterna som går åt till förvärvsinkomstskatter, försäkringsavgifter av skattekaraktär och inkomstöverföringar när en arbetslös person blir sysselsatt. Eftersom arbetslösa personers löneinkomster inte kan iakttas, har dessa sysselsättningslöner uppskattats med en linjär regressionsmodell. Metoden har beskrivits närmare av bland andra Kärkkäinen och Tervola (2018) Kärkkäinen, O. och Tervola, J. (2018). Talouspolitiikan vaikutukset tuloeroihin ja työllisyyteen 2015–2018. (endast på finska).. Det finns omfattande forskning kring elasticiteten i utbudet av arbetskraft, dvs. hur utbudet av arbetskraft reagerar på ändringar i incitamenten till sysselsättning. Lundberg och Norell (2020) Lundberg, J. och Norell, J. (2020). Taxes, benefits and labour force participation: A survey of the quasiexperimental literature. Journal of the Finnish Economic Association, 1(1), s. 60–77. (endast på engelska). drog utifrån 35 undersökningar slutsatsen att den politikrelevanta elasticiteten för hela populationen är 0,1–0,2. Jäntti m.fl. (2015) Jäntti, M., Pirttilä, J., & Selin, H. (2015). Estimating labour supply elasticities based on cross-country micro data: A bridge between micro and macro estimates? Journal of Public Economics, 127, s. .87–99. (endast på engelska). bedömde att deltagandeelasticiteten för Finlands del är 0,17, som har tillämpats i bedömningen av de sysselsättningseffekter som föreslås här. 

Bedömningen av sysselsättningseffekterna av de ändringar som föreslås i denna proposition baserar sig på simulerade ändringar i personernas sysselsättningsskattegrad med hjälp av mikrosimuleringsmodellen SISU, som är avsedd för planering, uppföljning och utvärdering av personbeskattningen och lagstiftningen om social trygghet. De föreslagna ändringarna bedöms sänka sysselsättningsskattegraden endast marginellt. Sysselsättningseffekten har bedömts genom att flexibiliteten i utbudet av arbete har tillämpats på förändringarna i sysselsättningsskattegraderna och genom att effekten ställts i relation till antalet sysselsatta. Bedömt med hjälp av denna metod uppskattas den sammantagna effekten av de ändringar som föreslås i denna proposition, med undantag för den ändring som föreslås i det skattefria värdet av motions- och kultursedlarna, inte öka antalet sysselsatta. 

4.2.2  Konsekvenser för myndigheterna

De ändringar som föreslås i hushållsavdraget och resekostnadsavdraget medför ett behov vid Skatteförvaltningen att uppdatera bland annat anvisningar och ändra befintliga parametrar i informationssystemet. Också ändringarna i skattekorten förutspås öka i slutet av året efter att de föreslagna ändringarna har trätt i kraft. Vid Skatteförvaltningen leder det också till ändringsbehov när de tidsbundna ändringarna raderas från informationssystemet. Den planerade ändringen av motions- och kulturförmånen förutsätter inga systemändringar av Skatteförvaltningen. Ändringen leder emellertid till ett behov av att uppdatera Skatteförvaltningens anvisningar.  

De tidsbundna lagändringarna beräknas medföra en ökning av efterfrågan på kundtjänster vid Skatteförvaltningen och ett ökat behov av handledning av och rådgivning till kunder samt av kommunikation med kunderna. Lagändringarna leder vid Skatteförvaltningen dessutom till ett internt behov av utbildning och anvisningar om arbetsmetoder för tjänstemännen. Konsekvenserna av de föreslagna ändringarna på resursallokeringen för kundtjänsten vid Skatteförvaltningen och på kundernas behov av handledning kan anses vara mer än ringa, eftersom både hushållsavdraget och resekostnadsavdraget berör ett stort antal kunder och de redan nu hör till de skatteteman som orsakar den största efterfrågan bland personkunderna.  

Enligt uppgifter från Skatteförvaltningen kan de ovannämnda ändringarna i informationssystemen genomföras så att lagändringarna i fråga om hushållsavdraget och resekostnadsavdraget efter lagens ikraftträdande kan beaktas redan vid förskottsuppbörden för 2026, om den skattskyldige ansöker om ändringsskattekort. Om ikraftträdandet av lagarna dock fördröjs till november eller december 2026, kan Skatteförvaltningen inte beakta de föreslagna ändringarna vid förskottsuppbörden för 2026. Då ska ändringarna beaktas i samband med den ordinarie beskattningen. 

4.2.3  Kompensation till kommunerna för ändringarna i skatteintäkterna

I enlighet med regeringsprogrammet kompenseras kommunerna till nettobelopp för de ändrade skatteinkomsterna. De ändringar som i denna proposition föreslås för 2026 sänker intäkterna från kommunalskatten med 13 miljoner euro. De ändringar som föreslås för 2027 sänker intäkterna från kommunalskatten med 6 miljoner euro. Kompensation till kommunerna för förlorade skatteinkomster till följd av ändringar i beskattningsgrunderna baserar sig på 33 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021). Kompensationen för ändringarna i grunderna för förvärvsinkomstskatten genomförs genom anslagsmoment 28.90.35 i statsbudgeten ”Statlig kompensation till kommunerna för förlorade skatteinkomster till följd av ändringar i beskattningsgrunderna”. 

Remissvar

5.1  Allmänt

5.1.1  Inledning

Sammanlagt 38 utlåtanden lämnades om utkastet till proposition. Ett sammandrag av utlåtandena finns på statsrådets projektwebbplats på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod VM046:00/2026. 

I utlåtandena understöddes i regel propositionens mål och de lagändringar som föreslås i propositionen. 

5.1.2  Hushållsavdrag

I utlåtandena understöddes i stor utsträckning en höjning av hushållsavdragets maximibelopp och av avdragsprocenterna. Ändringen ansågs stödja efterfrågan på tjänster, sysselsättningen och verksamhetsförutsättningarna för små företag. Samtidigt konstaterades det i flera utlåtanden att man genom avdraget kan bekämpa den grå ekonomin genom att hushållen styrs att använda registrerade företag och företag som sköter sina skyldigheter på behörigt sätt. Det ansågs också vara bra att höjningen tillämpas retroaktivt från ingången av 2026, liksom också att höjningen riktas till alla arbeten som berättigar till hushållsavdrag. 

I flera utlåtanden ansågs det dock att de upprepade ändringarna i hushållsavdraget försämrar avdragets begriplighet och förutsägbarhet och att de kan leda till att tjänster och anskaffningar förläggs i enlighet med skatteändringarna. I många utlåtanden lades det fram att den föreslagna ändringen bör göras permanent och inte för viss tid. 

I en del utlåtanden ansågs det att de ändringar som föreslås i hushållsavdraget är problematiska med tanke på konsekvenserna för inkomstfördelningen. I utlåtandena hänvisades dessutom till mindre forskningsrön om avdragets positiva effekter på sysselsättningen och på bekämpningen av grå ekonomi. 

Syftet med förslaget om en tidsbunden höjning av hushållsavdraget är att stärka hushållens efterfrågan på tjänster och stimulera byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget. I och med höjningen kan hushållen få ett större incitament än tidigare att låta utföra t.ex. renoveringar eller hushållsarbete. Tillämpningen av ändringen redan från ingången av 2026 medför inte heller uppskov med att låta utföra renoveringar, om man jämför med att ändringarna hade trätt i kraft först vid ingången av 2027. Det är motiverat att föreskriva om temporära höjningar av avdragets maximibelopp och avdragsprocenten, eftersom syftet med höjningen hänför sig till det rådande konjunkturläget samt till den minskning av skatteintäkterna som höjningen av avdraget medför. 

5.1.3  Frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder

En höjning av maximibeloppet för frivillig motions- och kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder understöddes i stor utsträckning i utlåtandena. I en del utlåtanden önskades en större höjning av maximibeloppet exempelvis till 550 eller 600 euro. Edenred Finland Oy föreslog i sitt utlåtande att man i framtiden kunde överväga att slopa den övre gränsen för förmånen så att arbetsgivaren kunde fastställa förmånens storlek. Enligt Edenred Finland Oy kan förmånens storlek frikopplas från inkomstskattelagen och fastställas genom Skatteförvaltningens årliga beslut på samma sätt som i fråga om lunchförmånen. 

Utvidgningen av tillämpningsområdet för motionsförmånen till att omfatta friluftsliv, såsom fiske och jakt, fick också brett understöd. Flera remissinstanser ansåg att det är positivt att det i lagen tas in en uttrycklig definition av motionsverksamhet. I vissa utlåtanden framfördes det dock att den föreslagna definitionen inte eliminerar flertydighet och gränsdragningssituationer i fråga om vilka tjänster som anses omfattas av motionsförmånen. Skatteförvaltningen och Skattebetalarnas Centralförbund rf ansåg dessutom att motionsförmånen inte ska utvidgas till att omfatta reparation av motionsutrustning. Enligt remissinstanserna kan utvidgningen till denna del leda till betydande oklarheter i tolkningen, och ett sådant användningsområde motsvarar inte bestämmelsens ursprungliga syfte. Finlands näringsliv rf konstaterade i sitt utlåtande att även om avsikten är att den nya definitionen av motionsverksamhet ska följa Skatteförvaltningens nuvarande anvisningar och rådande beskattningspraxis, torde det inte kunna uteslutas att den i enskilda fall minskar tillämpningsområdet jämfört med nuläget. Det kan därför vara motiverat att föreskriva att ändringen till denna del träder i kraft först till exempel vid ingången av 2027. 

Utifrån remissvaren har 69 § 6 mom. i inkomstskattelagen ändrats vid den fortsatta beredningen så att reparation av motionsutrustning strukits ur de tjänster som enligt bestämmelsen omfattas av motionsförmånen. Om reparation och underhåll av motionsutrustning fogas till de tjänster som omfattas av förmånen kan det leda till betydande oklarheter vid tolkningen och också utvidga användningsområdet för den frivilliga motionsförmånen så att det blir onödigt omfattande. Reparation av motionsredskap skulle också som begrepp ha varit betydligt mer problematisk än den uthyrning av motionsutrustning som i detta sammanhang nämns i bestämmelsen. Vid den fortsatta beredningen föreslås inga ändringar i den punkt i samma bestämmelse enligt vilken uthyrning av utrustning som behövs för en motionsprestation ska betraktas som sådan motionsverksamhet som avses i bestämmelsen även när själva motionsprestationen är avgiftsfri. Motionsförmånens användningsområde utvidgas således till att omfatta uthyrning av motionsutrustning, men inte reparation. 

Vid den fortsatta beredningen har dessutom propositionens motiveringar till definitionen av motionsverksamhet och till utvidgningen av motionsförmånen kompletterats genom en precisering av de tjänster som ingår i motionsverksamheten och genom att man lagt till exempel på tjänster som ska betraktas som motionsverksamhet. Avsikten är inte att till någon del inskränka användningsområdet för motionsförmånen, så det retroaktiva ikraftträdandet vid ingången av 2026 kan inte anses problematiskt ur de skattskyldigas synvinkel. 

Enligt grundlagen bestäms det om statsskatt genom lag, som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd. Frivilliga motions- och kulturförmåner hör till skattefria personalförmåner som förutsätts vara sedvanliga och skäliga. Bestämmelserna om maximibelopp förtydligar rättsläget och minskar flertydigheten vid bedömningen av sedvanlighet och skälighet. Med anledning av kravet på bestämmelser om skatt genom lag är det motiverat att det föreskrivs om maximibeloppet i lag och inte i Skatteförvaltningens anvisning. Personalförmånerna kan inte heller jämföras med naturaförmåner för vilka Skatteförvaltningen årligen beslutar om beräkningsgrunderna. I utlåtandena har det inte lagts fram något som ger skäl att ändra förslaget om höjning av maximibeloppet för motions- och kulturförmånerna vid den fortsatta beredningen. 

5.1.4  Resekostnadsavdrag

Förslaget att sänka självriskandelen för resekostnadsavdraget ansågs i utlåtandena i huvudsak vara en motiverad och riktad åtgärd i en situation där kostnaderna för arbetsresor har stigit. I flera utlåtanden konstaterades det dock att den nytta som ändringen medför för en enskild skattskyldig blir rätt liten. Företagarna i Finland rf ansåg till exempel att den nytta som den skattskyldige får av ändringen är marginell i förhållande till åtgärdens inverkan på statsekonomins skuldsättning. 

Specialmotivering

69 §. Sedvanlig personalförmån. I propositionen föreslås det att maximibeloppet för den motions- och kulturförmån enligt 5 mom. som arbetsgivaren erbjuder höjs från 400 euro till 540 euro. Genom höjningen beaktas den förändring i den allmänna prisnivån som skett från och med 2009, då förmånens maximibelopp senast fastställdes. Förhöjningens storlek motsvarar utvecklingen av konsumentprisindexet sedan 2009. Definitionen av kulturverksamhet i 5 mom. i den gällande paragrafen flyttas till det nya 7 mom. 

Till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. där det fastställs vad man i 5 mom. avser med motionsverksamhet. Med motionsverksamhet enligt 5 mom. avses verksamhet som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv och vars syfte är att främja arbetstagarens kondition, fysiska välbefinnande och hälsa. Definitionen motsvarar nuvarande beskattningspraxis och den praxis som tillämpas i Skatteförvaltningens anvisning. Som motionsverksamhet som hör till förmånens användningsområde betraktas sådana motionsformer som uppfyller kraven i definitionen i vid bemärkelse. Sedvanlig motion omfattar därmed exempelvis alla slags individuella grenar som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv samt olika slags gruppmotionsformer oberoende av hurdana redskap grenen förutsätter eller om motionsformen utövas exempelvis tillsammans eller med hjälp av djur. Också motionsverksamhet i anslutning till motorsport omfattas av förmånen. Med motionsförmånen kan man således betala till exempel den personliga köravgiften för karting eller annan banracing.  

Såsom även för närvarande ska frivillig motionsverksamhet också kunna innefatta hyrning av motionsutrustning i det fall att hyrningen är nära förknippad med den aktuella motionsprestationen. Det väsentliga är att det är fråga om arbetstagarens egen motion. Motionsverksamheten omfattar idrottsföreningarnas motionsavgifter, om avgiften berättigar till utnyttjande av föreningens motionstjänster. De medlemsavgifter samt anslutnings- och understödsmedlemsavgift som uppbärs av idrottsföreningar och som inte direkt berättigar till utnyttjande av motionstjänster, är levnadskostnader som inte heller i fortsättningen ska kunna ersättas skattefritt och således inte heller betalas med ett riktat betalmedel. 

I propositionen föreslås dessutom att motionsförmånens användningsområde utvidgas till vissa delar. I 6 mom. föreslås en bestämmelse om att också friluftsliv som förutsätter fysisk aktivitet ska betraktas som motionsverksamhet. Friluftsliv av detta slag är bland annat jakt och fiske. Motionsförmånen ska således i fortsättningen kunna användas exempelvis till betalning av fiskevårdsavgift, fisketillstånd eller jakttillstånd. Även fisketjänster och tjänster som erbjuds av en vildmarksguide ska omfattas av förmånens användningsområde. Helhetstjänster i anslutning till motionsverksamhet eller friluftsliv kan till smärre delar också omfatta andra kostnader än kostnader som har ett nära samband med själva motionsverksamheten. Om kostnaderna, t.ex. kostnader för transport, inkvartering eller proviantering i anslutning till tjänsten, utgör en mer än ringa andel av det totala priset för tjänsten, kan dessa kostnader inte betalas med motionsförmånen. 

Som motionsverksamhet betraktas dessutom tjänster som väsentligt stöder personens egen motion, såsom till exempel utarbetandet av ett gymprogram. Som tjänster som väsentligt stöder motion betraktas inte sådana tjänster som underlättar motionsprestationen men som inte har ett fast samband med själva prestationen, såsom transporter till motionsanläggningen, barnavårdsservice på motionsanläggningen eller frisör- eller makeup-tjänster i samband med motions- eller tävlingsprestationer. Hyrning av bastuutrymme ska inte heller betraktas som en tjänst som stöder motion, även om det i samband med bastuutrymmet skulle finnas möjlighet att simma, eftersom tjänster för allmän rekreation inte heller i fortsättningen ska omfattas av motionsförmånen. Om det huvudsakliga syftet med tjänsten dock är simning eller vinterbadande i form av en motionsprestation, kan motionsförmånen användas för betalning av tjänsten, även om tjänsten också omfattar möjlighet till bastu. 

Enligt 6 mom. ska också uthyrning av utrustning som behövs för motionsprestationen omfattas av förmånen även när själva motionsprestationen är avgiftsfri. Ändringen gör det möjligt att t.ex. hyra utrustning för längdskidåkning med ett riktat betalmedel, även om själva motionsprestationen är avgiftsfri. På samma sätt kan motionsförmånen i fortsättningen användas för att hyra en cykel eller för att betala engångs- eller säsongsavgift för en stadscykel. Även hyrning av kanot eller kajak ska i fortsättningen vara möjlig med motionsförmånen. 

Motionsförmånen kan inte användas för hyrning av ett sådant fordon eller en sådan farkost vars rörelse inte baserar sig på personens egen fysiska aktivitet, om fortskaffningsmedlet är avsett att användas på allmänna vägar, i terräng eller på vattenområden. Motionsförmånen kan således inte användas t.ex. för hyrning av motordrivna fordon eller farkoster såsom bilar, traktorer, motorcyklar, motorbåtar, snöskotrar, vattenskotrar, elsparkcyklar eller elskotrar. Däremot kan förmånen användas för hyrning av elassisterad cykel eller terrängcykel. 

Olika tjänster för psykiskt välbefinnande, såsom mindfulness, kommer inte heller i fortsättningen att omfattas av definitionen av motionsverksamhet, eftersom det inte är fråga om en persons egen fysiska aktivitet. Inte heller olika fysikaliska behandlingar ingår i definitionen av motionsverksamhet, eftersom det inte i första hand handlar om personens egen fysiska aktivitet och motion, utan närmast om allmän rekreation eller botande eller förebyggande av någon kroppsskada. Massage ska inte heller i fortsättningen ingå i den frivilliga motionsverksamhet som avses i paragrafen, och 69 § 5 och 6 mom. ska således inte tillämpas på massageförmåner som arbetsgivaren erbjuder.  

I 5 mom. flyttas den nuvarande definitionen av frivillig kulturverksamhet som arbetsgivaren erbjuder en arbetstagare till det nya 7 mom. Innehållet i definitionen ändras inte. Dessutom föreslås det gällande 6 mom. bli 8 mom. 

93 §. Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att självriskandelen för resekostnadsavdraget sänks för en viss tid från 900 euro till 800 euro 2026. Ändringen tillämpas endast vid beskattningen för 2026.  

På det belopp enligt 4 mom. genom vilket självriskandelen minskas för skattskyldiga som varit arbetslösa eller familjelediga en del av året görs en sänkning för 2026 som proportionellt motsvarar den i 1 mom. Självriskandelen minskas med 75 euro i stället för tidigare 80 euro. Minimibeloppet av självriskandelen sänks till 150 euro från tidigare 160 euro. Det föreslås inga ändringar i bestämmelserna om de förmåner som ligger till grund för sänkningen av självriskandelen. Definitionen av full ersättningsmånad i bestämmelsen förblir också oförändrad. Också ändringarna i 4 mom. tillämpas temporärt enbart i fråga om beskattningen för 2026. 

127 f §. Undantagen från hushållsavdragets maximibelopp och från grunderna för avdraget under skatteåren 2026–2027. I den gällande 127 f § föreskrivs det om undantag från hushållsavdragets maximibelopp och grunder för avstående från oljeuppvärmning skatteåren 2025–2027. I propositionen föreslås det att paragrafen ändras så att det till den fogas bestämmelser om en temporär höjning av hushållsavdragets maximibelopp och avdragsprocenterna 2026 och 2027. Samtidigt föreslås det att paragrafens rubrik ändras. I fråga om undantaget för slopande av oljeuppvärmning som gäller till och med 2027 föreslås inga ändringar. 

I 1 mom. föreskrivs det om en tidsbunden höjning av hushållsavdragets maximibelopp från 1 600 euro till 2 100 euro skatteåren 2026 och 2027. Avdragets maximibelopp föreslås vara 3 500 euro, om den skattskyldige beviljas hushållsavdrag på basis av avstående från oljeuppvärmning. Då kan i maximibeloppet ingå ett avdrag på högst 2 100 euro som beviljas på basis av annat avdragsgillt arbete än sådant som gäller avstående från oljeuppvärmning. 

I 2 mom. föreskrivs det om en tidsbunden höjning 2026 och 2027 av avdragsprocenten för avdrag på basis av sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete, fysioterapi och ergoterapi samt avdrag för underhåll och ombyggnad av den skattskyldiges bostad eller fritidsbostad. Den skattskyldige får dra av 15 procent i stället för nuvarande 13 procent av den utbetalda lönen för arbete som berättigar till hushållsavdrag. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift, obligatoriska arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringsavgift, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie får även i fortsättningen dras av i sin helhet. 

Den skattskyldige får dra av 40 procent i stället för nuvarande 35 procent från den ersättning för arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd aktör som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. Också från den arbetsersättning som betalats till allmännyttiga samfund för sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete får det dras av 40 procent 2026 och 2027. 

I 3 mom. föreskrivs det om storleken på det hushållsavdrag som beviljas på basis av avstående från oljeuppvärmning. Av den utbetalda arbetsersättningen är avdraget 60 procent och av den utbetalda lönen 30 procent. Bestämmelsen motsvarar 127 f § 2 mom. i den gällande lagen, och det föreslås alltså inga ändringar i avdragsprocenterna. På basis av avstående från oljeuppvärmning beviljas hushållsavdrag förhöjt i enlighet med gällande bestämmelser ännu åren 2026 och 2027. 

Den definition av avstående från oljeuppvärmning som föreslås i 4 mom. motsvarar definitionen i 3 mom. i den gällande paragrafen.  

Inkomstskattelagens 127 f § är en temporär bestämmelse som kompletterar de övriga bestämmelserna om hushållsavdrag. På hushållsavdrag tillämpas således i övrigt vad som föreskrivs i 127 a–c §. På hushållsavdraget tillämpas således en självrisk på 150 euro också 2026 och 2027. Också exempelvis det att avdrag beviljas endast för andelen arbete och endast till den del som det arbete som berättigar till avdrag utförs i en bostad eller fritidsbostad, ska gälla också arbeten som omfattas av det höjda hushållsavdraget. 

Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.  

De ändringar i 69 § 5–7 mom. i inkomstskattelagen som gäller motions- och kulturförmåner föreslås bli tillämpade första gången redan vid beskattningen för 2026. 

De ändringar som gäller självrisken för resekostnadsavdraget i 93 § 1 och 4 mom. i inkomstskattelagen är temporära. De ovannämnda bestämmelserna ska enligt förslaget gälla till och med den 31 december 2026 och tillämpas vid beskattningen för 2026. 

Det föreslås att lagens 127 f § om hushållsavdrag ska tillämpas vid beskattningen för 2026 och 2027. De höjda avdragsprocenterna i paragrafen tillämpas således retroaktivt den 1 januari 2026 och därefter på arbetsersättningar och löner som betalats för arbete som berättigar till hushållsavdrag också till den del avdraget beviljas på basis av något annat än avstående från oljeuppvärmning. 

Förhållande till andra propositioner

Konsekvenserna för skatteutfallet 2026 av de ändringar som föreslås i propositionen beaktas i den tredje tilläggsbudgetpropositionen för 2026 som lämnas hösten 2026. Konsekvenserna för 2027 beaktas i sin tur i budgetpropositionen för 2027. 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

Lag om ändring och temporär ändring av inkomstskattelagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i inkomstskattelagen (1535/1992) 69 § 5 mom., temporärt 93 § 1 och 4 mom. samt 127 f §, sådana de lyder, 69 § 5 mom. i lag 709/2021, 93 § 1 mom. i lag 1194/2023, 93 § 4 mom. i lag 76/2026 och 127 f § i lag 702/2024, samt 
fogas till 69 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1086/2000, 561/2004, 946/2008, 1510/2016, 1116/2018 och 709/2021, nya 6 och 7 mom., varvid det nuvarande 6 mom. blir 8 mom., som följer: 
69 § Sedvanlig personalförmån 
Kläm 
Som förmåner enligt 1 mom. 4 punkten betraktas också årliga förmåner till högst 540 euro för sådan frivillig motions- och kulturverksamhet för arbetstagaren som arbetsgivaren erbjuder. En förutsättning är att förmånen står till förfogande endast för arbetstagaren. 
Med motionsverksamhet enligt 5 mom. avses verksamhet som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv och vars syfte är att främja arbetstagarens kondition, fysiska välbefinnande och hälsa. Som motionsverksamhet betraktas också friluftsliv som förutsätter fysisk aktivitet av personen själv samt tjänster som väsentligt stöder personens motionsverksamhet. Som motionsverksamhet betraktas dessutom uthyrning av utrustning som behövs för motionsprestationen även när själva motionsprestationen är avgiftsfri. 
Med kulturverksamhet enligt 5 mom. avses besök på museer, teatrar, opera, biografer, konserter, konstutställningar eller andra motsvarande evenemang eller tillställningar med anknytning till olika konstområden. Som kulturverksamhet betraktas också besök i vetenskapscenter och på idrottsevenemang samt deltagande i handledda, aktivitetsbaserade konstkurser. Som kulturverksamhet betraktas också mässor med anknytning till idrott och de olika konstområden som nämns ovan. Som kulturverksamhet betraktas dessutom deltagande i realtid i ovannämnd verksamhet med hjälp av en distansförbindelse. 
Kläm 
93 § Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen 
Som utgift för inkomstens förvärvande anses även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Sådana kostnader kan dock dras av till ett belopp av högst 7 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 800 euro (självriskandel). 
Kläm 
Om den skattskyldige under skatteåret har fått inkomstrelaterad dagpenning, arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) för tryggande av försörjningen eller allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd (48/2026) för tryggande av försörjningen eller graviditetspenning, särskild graviditetspenning eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), minskas hans eller hennes självriskandel med 75 euro för varje full ersättningsmånad. Självriskandelen är dock minst 150 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. Om den skattskyldige under skatteåret har erhållit jämkad inkomstrelaterad dagpenning eller jämkat allmänt stöd eller partiell föräldrapenning eller partiell särskild graviditetspenning, ändras ersättningsdagarna till hela ersättningsdagar vid beräkningen av hela ersättningsmånader 
127 f § Undantagen från hushållsavdragets maximibelopp och från grunderna för avdraget under skatteåren 2026–2027 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 127 a § 1 mom. är hushållsavdraget under skatteåren 2026 och 2027 högst 3 500 euro per år, dock så att det i det nämnda maximibeloppet kan ingå ett avdrag på högst 2 100 euro som beviljas på basis av annat avdragsgillt arbete än sådant som gäller avstående från oljeuppvärmning. 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 127 b § får den skattskyldige under skatteåren 2026 och 2027 för annat avdragsgillt arbete än sådant som gäller avstående från oljeuppvärmning dra av 
1) arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie som den skattskyldige har betalat för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag samt dessutom 15 procent av den utbetalda lönen, 
2) 40 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd person som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet; ett motsvarande avdrag får göras också för en ersättning för arbete som har betalats på basis av arbete som utförts i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om den skattskyldige visar att betalningsmottagaren inte har gjort sig skyldig till sådana försummelser som avses i 26 § i lagen om förskottsuppbörd, 
3) 40 procent av en ersättning för normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete som har betalats till ett sådant allmännyttigt samfund som avses i 22 §. 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 127 b § 1 och 2 punkten får den skattskyldige under skatteåren 2026 och 2027 för avstående från oljeuppvärmning dra av 
1) arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie som den skattskyldige har betalat för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag samt dessutom 30 procent av den utbetalda lönen, 
2) 60 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd person som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet; ett motsvarande avdrag får göras också för en ersättning för arbete som har betalats på basis av arbete som utförts i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om den skattskyldige visar att betalningsmottagaren inte har gjort sig skyldig till sådana försummelser som avses i 26 § i lagen om förskottsuppbörd. 
Med avstående från oljeuppvärmning avses åtgärder för ändring av ett byggnadsspecifikt uppvärmningssystem genom vilka ett oljeuppvärmningssystem avlägsnas och ersätts med ett annat uppvärmningssystem än ett byggnadsspecifikt uppvärmningssystem som använder fossila bränslen. 
I övrigt tillämpas på hushållsavdrag vad som föreskrivs i 127 a–127 c §. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 93 § 1 och 4 mom. gäller till och med den 31 december 2026 och tillämpas vid beskattningen för 2026. 
Lagens 69 § 5–7 mom. tillämpas första gången vid beskattningen för 2026. Lagens 127 f § tillämpas vid beskattningen för 2026 och 2027. Lagens 127 f § tillämpas också på betalning för arbete som berättigar till hushållsavdrag före lagens ikraftträdande, om betalningen har skett den 1 januari 2026 eller därefter.  
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 11 juni 2026 
Statsminister Petteri Orpo 
Finansminister Riikka Purra