Allmänt

(1) I statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2027–2030 (SRR 3/2026 rd) beräknas utgifterna inom statens budgetekonomi uppgå till cirka 92 miljarder euro år 2027, vilket är 1,1 miljarder euro mer än i den ordinarie budgeten för 2026. Ökningen förklaras särskilt av lagstadgade och avtalsbaserade indexjusteringar. År 2030 beräknas utgifterna inom statens budgetekonomi uppgå till cirka 96,4 miljarder euro enligt prisnivån för 2027. Inkomsterna inom budgetekonomin beräknas uppgå till 78,8 miljarder euro 2027 och 85,3 miljarder euro 2030. Underskottet i statens budgetekonomi beräknas vara 13,2 miljarder euro 2027, 16,2 miljarder euro 2028, 17,1 miljarder euro 2029 och 17,4 miljarder euro 2030. Ökningen av underskottet beror på ökade försvars- och ränteutgifter. 

Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde

(2) Anslagen under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel uppgår till cirka 14,9 miljarder euro i början av ramperioden och minskar till cirka 14,6 miljarder euro i slutet av perioden. Jämfört med det föregående rambeslutet är anslagsnivån ungefär 308 miljoner euro högre i början av ramperioden och ungefär 178 miljoner euro högre i slutet av ramperioden. 

(3) Av anslagen för förvaltningsområdet används under ramperioden cirka 39 procent för pensionsutgifter, cirka 28 procent för utjämning av familje- och boendekostnader och för grundläggande utkomststöd, cirka 12 procent för sjukförsäkringsutgifter, cirka 14 procent för utkomstskydd för arbetslösa, cirka 2,5 procent för stöd till social- och hälsovården och cirka 1,3 procent för understöd för främjande av hälsa och social välfärd. För vart och ett av de övriga kapitlen under huvudtiteln används 0,3–1,0 procent av anslagen under huvudtiteln. 

(4) För finansiering av olika projekt som totalreformen av Folkpensionsanstaltens system omfattar (Eeposprogrammet) anvisas ett tillägg på sammanlagt 31,8 miljoner euro för 2028–2030. Genom programmet förnyas Folkpensionsanstaltens system för förmånshandläggning, betydande stödsystem för förmånshandläggningen, e-tjänsterna samt systemen för informationsutbyte under åren 2025–2035. Den proposition om främjande av Folkpensionsanstaltens informationsutbyte (RP 49/2026 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen beräknas utöver förmånsutgifterna (statens andel -3,9 miljoner euro) minska Folkpensionsanstaltens omkostnader med 7,5 miljoner euro på årsnivå, varav statens andel av besparingarna är 2,8 miljoner euro 2027 och 5,6 miljoner euro från och med 2028. I beräkningen av omkostnadsanslagen beaktas att statens produktivitetsprogram inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde har permanenta effekter på Folkpensionsanstalten motsvarande ett sammanlagt belopp av 45 miljoner euro fram till 2027 (statsandelen 34,2 miljoner euro). Utskottet noterar att de nya minskningarna av Folkpensionsanstaltens omkostnader kan återspeglas i sämre kundservice och fördröjda avgöranden samt också försvåra genomförandet av Eeposprogrammet. 

(5) Enligt planen för de offentliga finanserna ska försöket med valfrihet för personer som fyllt 65 år utvidgas och förlängas till slutet av 2028 inom ramen för den nuvarande finansieringsnivån genom att 21 miljoner euro överförs från 2027 till 2028. Fler typer av undersökningar tas med i försöket och försöket utvidgas också till fysioterapibesök för att stödja äldre personers funktionsförmåga i vardagen. Dessutom ökas antalet läkarbesök per år för att förbättra kontinuiteten i vården. Utskottet noterar att försöket med valfrihet förbättrar tillgången till vård i de områden där det finns tillgång till privata hälso- och sjukvårdstjänster, men påpekar att försöket utvidgas innan man har fått några forskningsrön om försöket hittills och innan resultaten av försöket har utvärderats. Enligt preliminära uppgifter har försöket ökat antalet besök i alla inkomstgrupper, men användningen av tjänsterna har ökat särskilt bland höginkomsttagare. Utskottet upprepar dessutom sin ståndpunkt (ShUB 10/2025 rd) om att det är viktigt att man vid sidan av försöket främjar en landsomfattande modell med husläkare för att stärka den tidiga tillgången till vård och vårdkontinuiteten samt vid uppföljningen och utvärderingen av försöket fäster särskild uppmärksamhet vid att resultaten av försöket utnyttjas vid utvecklandet av den riksomfattande husläkarmodellen. 

(6) I planen för de offentliga finanserna har uppskattningen av beloppet av de återbetalningsavgifter för villkorlig ersättning som läkemedelsföretagen betalar korrigerats så att de motsvarar den faktiska nivån. Ändringen minskar statens behov av finansiering av kostnader för sjukförsäkringen med 15 miljoner euro. 

(7) För genomförandet av en kombinationsförsäkring inom utkomstskyddet för arbetslösa anvisas 0,7 miljoner euro som statens andel från och med 2029. Syftet med kombinationsförsäkringen är att förbättra utkomstskyddet för arbetslösa för personer som samtidigt är företagare och löntagare. 

(8) Den så kallade flexibilitetsmodellen för samordning av invalidpension och arbetsinkomster beräknas minska förmånsutgifterna med 1,4 miljoner euro från ingången av 2028. Syftet med modellen är att göra det möjligt för sjukpensionärer att arbeta flexibelt vid sidan av pensionen och att pröva på att återgå till arbetet, så att de lagstadgade inkomstgränserna får överskridas med ett visst belopp under kalenderåret utan att det inverkar på pensionens storlek. 

(9) Det föreslås att lagen om pension för företagare ändras så att en företagare från och med 2028 kan välja att basera sin FöPL-avgift antingen på den skattepliktiga förvärvsinkomsten av företagsverksamheten eller på den nuvarande arbetsinkomstmodellen med vissa begränsningar. Reformen beräknas minska anslagsbehovet med 8 miljoner euro 2028 och öka det med 74 miljoner euro 2029 och med 90 miljoner euro 2030. 

(10) Utskottet välkomnar att det reserveras ett årligt tilläggsanslag på 3,45 miljoner euro för att öka antalet platser på skyddshemmen i enlighet med budgeten för 2026, varvid den årliga finansieringsnivån stiger till 31 miljoner euro. Utskottet anser det vara viktigt att trygga en tillräcklig finansiering av skyddshemstjänsterna i förhållande till behovet av tjänster. Dessutom välkomnar utskottet att anslaget för ordnande och genomförande av substitutionsbehandling och ADHD-bedömningar inom hälso- och sjukvården för fångar ökas med sammanlagt 1,6 miljoner euro under ramperioden. 

(11) Dessutom anvisas välfärdsområdena och Helsingfors stad för 2027 ett tidsbundet statsunderstödsprojekt på sammanlagt 40 miljoner euro för utveckling av social- och hälsovårdstjänsterna, med betoning på bland annat kontinuiteten i vården, närståendevården och förbättrande av tjänsterna för barn och unga. I samband med höjningen av de lägsta arvodena för närståendevård (ShUB 25/2025 rd — RP 110/2025 rd) har utskottet ansett det viktigt att följa hur den tilläggsfinansiering som anvisats för stödet för närståendevård fördelas inom välfärdsområdena, jämlikheten mellan välfärdsområdena i stödet samt utvecklingen av verksamheten för att stödja närståendevårdarnas välbefinnande och ork. Utskottet noterar att den temporära höjning av hushållsavdraget 2026 och 2027 som ingår i planen för de offentliga finanserna för sin del kan främja närståendevårdarnas ork. 

(12) För genomförandet av de nya uppgifterna för de enheter inom social- och hälsovården (Barnahus) som bistår vid utredningen av brottsmisstankar som gäller barn anvisas 2,685 miljoner euro i planen för de offentliga finanserna från och med 2027. Dessutom anvisas Egentliga Finlands, Västra Nylands och Lapplands välfärdsområden 0,5 miljoner euro för att utveckla sina tvåspråkiga tjänster från och med 2027. 

Finansieringen av välfärdsområdena

(13) Välfärdsområdenas icke-öronmärkta finansiering är under ramperioden cirka 27,5 miljarder euro per år (beräknat enligt 2027 års prisnivå). Finansieringsnivån höjs 2027 med cirka 0,1 miljarder euro jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna. 

(14) Större ändringar som baserar sig på lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021, nedan finansieringslagen) är en indexjustering (2,63 %) till ett belopp av cirka 697 miljoner euro, inklusive indexjusteringen i anslutning till justeringen i efterhand till ett belopp av cirka 10 miljoner euro, och en justering i efterhand till ett belopp av 891 miljoner euro 2027. Justeringen i efterhand är 382 miljoner euro lägre än 2026, vilket minskar finansieringen med cirka 426 miljoner euro. I ramen beaktas också det ökade servicebehovet, som minskar finansieringen med 4,1 miljoner euro 2027, med 7,2 miljoner euro 2028 och med 15,2 miljoner euro 2029. Dessutom kommer ramöversynen att omfatta år 2030, varvid ökningen av servicebehovet beräknas öka finansieringen med cirka 200 miljoner euro. 

(15) Beloppet av den justering i efterhand som ska beaktas i finansieringen för 2028–2030 grundar sig på en kalkyl som gjorts utifrån välfärdsområdenas budgetuppgifter för 2026 och uppgifterna i deras ekonomiplaner för 2027–2028. På basis av de faktiska kostnaderna för 2025 som var lägre än väntat har man i kalkylen dock också i fråga om 2026–2028 beaktat en kostnadsutveckling som sänkts med cirka 215 miljoner euro med avvikelse från budget- och ekonomiplanuppgifterna. 

(16) Propositionen om ändring av finansieringslagen (RP 56/2026 rd) har beaktats i finansieringsnivån. De åtgärder i propositionen som syftar till att stävja kostnadsökningen minskar finansieringen stegvis. Ändringarna gäller beaktande av det ökade servicebehovet samt skärpning av graderingen av övergångsutjämningarna och en partiell överföring av ansvaret för dem på välfärdsområdena. Dessutom ska den temporära höjningen på 0,2 procentenheter i den uppskattade ökningen av servicebehovet upphöra redan från och med 2028. Till följd av detta minskar välfärdsområdenas finansiering med cirka 63 miljoner euro 2027, med cirka 220 miljoner euro 2028, med cirka 369 miljoner euro 2029 och med cirka 425 miljoner euro 2030. 

(17) Som nya åtgärder minskar höjningarna av klientavgifterna inom hälso- och sjukvården i enlighet med 9 § i finansieringslagen välfärdsområdenas finansiering med sammanlagt cirka 87,8 miljoner euro 2027 och med cirka 105,7 miljoner euro från och med 2028. 

(18) Dessutom ersätter följande nya sparåtgärder de åtgärder som redan fastställts i regeringsprogrammet eller i de planer för de offentliga finanserna som därefter antagits före den nu aktuella planen. 

(19) Inom socialvården genomförs den tidigare fastställda servicereformen, men sparberäkningarna har preciserats så att besparingarna minskar med 15,7 miljoner euro 2027 och med 31,4 miljoner euro från och med 2028. Med andra ord är besparingarna 34,3 miljoner euro 2027 i stället för 50 miljoner euro och 68,6 miljoner euro från och med 2028 i stället för 100 miljoner euro. 

(20) Utvecklingen av servicesystemets genomslag fortsätter, men de preliminära besparingarna (58 miljoner euro 2027 och 108 miljoner euro från och med 2028) slopas. 

(21) Också de preliminära besparingarna i anslutning till minskningen av det administrativa arbetet för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården (10 miljoner euro från och med 2027) och lindringen av skyldigheterna i fråga om socialarbetares arbete (5 miljoner euro från och med 2027) slopas. 

(22) De beräknade besparingarna av att jourreglerna för barnskyddsenheter görs enklare och flexiblare har preciserats. Nu är besparingarna 1,4 miljoner euro 2027 och 2,8 miljoner euro från och med 2028, medan de tidigare beräknades vara 5,1 miljoner euro från och med 2027. Eftersom besparingarna är mindre än planerat ökar utgifterna jämfört med den tidigare planen för de offentliga finanserna med 3,7 miljoner euro 2027 och med 2,3 miljoner euro från och med 2028. 

(23) Dessutom har de spareffekter som reformen av socialvårdens samlade tjänster för främjande av sysselsättning och arbets- och funktionsförmågan har på olika moment preciserats. Nu är besparingarna 10 miljoner euro 2027, 8 miljoner euro 2028 och 7 miljoner euro från och med 2029, medan de tidigare beräknades vara 12,5 miljoner euro från och med 2027. Eftersom besparingarna är mindre än planerat ökar utgifterna jämfört med den tidigare planen för de offentliga finanserna med 2,5 miljoner euro 2027, med 4,5 miljoner euro 2028 och med 5,5 miljoner euro från och med 2029. 

(24) I anslutning till reformen av integrationstjänsterna riktas sammanlagt 2,9 miljoner euro till ersättningar till offer för människohandel och till ersättningar för kostnaderna för utkomststödet år 2027 och 1,6 miljoner euro från och med 2028. 

(25) Dessutom överförs ansvaret för finansieringen av resor inom den prehospitala akutsjukvården till välfärdsområdenas ansvar vid ingången av 2028. De ändringar som föranleds av detta i förhållande till den föregående planen för de offentliga finanserna har beaktats i fråga om 2027. Från sjukförsäkringen överförs 121 miljoner euro så att de försäkrades finansieringsandel kanaliseras till staten. Till följd av uppgiftsändringen överförs cirka 118 miljoner euro till välfärdsområdena från och med 2028. Uppskattningen av klientavgifterna ökar jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna med 2,8 miljoner euro från och med 2028. Vidare överförs 0,4 miljoner euro till Gränsbevakningsväsendet och 1,7 miljoner euro till FinnHEMS. Dessutom reserveras 0,8 miljoner euro för ersättningar till Åland. 

(26) Som ändringar baserade på effekterna av budgetlagarna hösten 2025 har sammanlagt cirka 24,5 miljoner euro beaktats från och med 2027. 

(27) Kostnadseffekten av de ändringar i välfärdsområdenas uppgifter som ingår i regeringsprogrammet och planen för de offentliga finanserna för 2027–2030 är en ökning av välfärdsområdenas utgifter och finansiering med cirka 75 miljoner euro netto 2030. I regeringsprogrammet fastställdes besparingar på 1,67 miljarder euro inom social- och hälsovårdstjänsterna 2028. I planen för de offentliga finanserna för 2025–2028 föreslogs ytterligare anpassningar på 590 miljoner euro för 2028. Social- och hälsovårdstjänsterna har således varit föremål för anpassningsåtgärder på sammanlagt 2,26 miljarder euro. 

(28) Enligt redogörelsen visar välfärdsområdenas sammanlagda överskott och de uppgifter som samlats in om genomförandet av tjänsterna 2025 att finansieringen har varit tillräcklig för ordnandet av de lagstadgade tjänsterna i hela landet. Slutsatsen grundar sig huvudsakligen på det sammanlagda bokföringsresultatet för områdena samt på den allmänna lägesbilden. Utskottet betonar att det inte enbart utifrån bokslutsuppgifterna eller de finanspolitiska nyckeltalen går att avgöra om finansieringen har varit tillräcklig, utan bedömningen ska utgå från tillhandahållandet av de lagstadgade tjänsterna. 

(29) Den syn som många av välfärdsområdena delade vid utskottets sakkunnigutfrågning var att finansieringen av välfärdsområdena inte motsvarar de verkliga kostnaderna för att ordna tjänsterna. Också utvecklingen av finansieringen under de kommande åren är svag på grund av åtskilliga sparåtgärder och finansieringen motsvarar enligt utskottets sakkunnigutfrågning inte utvecklingen av servicebehoven i områdena. Till exempel inom äldreomsorgen har myndigheterna upprepade gånger uttryckt oro över att platserna vid vårdhem inte räcker till samt vid personaldimensioneringen och kvaliteten på hemvården. Vårdköerna inom primärvården och den specialiserade sjukvården har inom flera områden överskridit gränserna för vårdgarantin. Det finns också brister i tillgången till missbruks- och mentalvårdstjänster och köerna är långa. Utskottet noterar att det också i redogörelsen konstateras att det i alla välfärdsområden fortfarande finns lagstadgade tjänster inom social- och hälsovården där ordnandet av tjänsterna äventyrats. 

(30) I den proposition om ändring av finansieringslagen (RP 56/2026 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen föreslås det fortfarande betydande nedskärningar i finansieringen bland annat i fråga om det ökade servicebehovet. Allt sedan välfärdsområdena inrättades har det förekommit stora skillnader i den områdesspecifika finansieringen. Skillnaderna mellan områdena har ökat och väntas öka ytterligare under ramperioden. Skillnader i finansieringen mellan välfärdsområdena äventyrar tillgången till tjänster på lika villkor. 

(31) Utskottet konstaterar att det ekonomiska läget i de offentliga finanserna förutsätter betydande sparåtgärder och anser i princip att mekanismer som stärker de offentliga finansernas bärkraft och dämpar utgifterna på nationell nivå är motiverade. För att nå dessa mål är det enligt utskottet av stor vikt att sätta in åtgärder som dämpar ökningen av välfärdsområdenas utgifter. Utskottet påpekar dock att de lagstadgade tjänsterna inte får äventyras i något välfärdsområde. Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt (ShUU 10/2024 rd, s. 6, ShUU 2/2023 rd, s. 5, ShUU 13/2022 rd, s. 5) och betonar att man kontinuerligt bör följa och noggrant bedöma om finansieringen av välfärdsområdena räcker till. Vid behov bör det vidtas åtgärder för att tillgången till grundlagsfästa social- och hälsovårdstjänster inte äventyras i något välfärdsområde eller i fråga om någon befolkningsgrupp eller behandling av sjukdomar. Denna bedömning bör också stå i fokus när planen för de offentliga finanserna utarbetas. 

(32) Utskottet har också tidigare (ShUU 7/2026 rd) fäst uppmärksamhet vid att det på kort sikt har gjorts flera ändringar i finansieringslagen. Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande påpekar utskottet att de oförutsedda och snabba ändringarna i lagstiftningen om välfärdsområdenas finansiering och propositionernas samlade konsekvenser för de organisationer som svarar för de lagstadgade tjänsterna inom social- och hälsovården är problematiska med tanke på en långsiktig planering och styrning av verksamheten. Välfärdsområdena har varit tvungna att på mycket kort tid fatta många svåra beslut om personal, verksamhet och servicenätverk. Områdena tvingas vidta ytterligare anpassningsåtgärder, vilket väcker oro för att finansieringen inte räcker till för att trygga de lagstadgade tjänsterna. En bättre förutsebarhet i finansieringen av välfärdsområdena är en förutsättning inte bara för att trygga tjänsterna, utan också för en kontrollerad anpassning. 

(33) Utskottet betonar att välfärdsområdena ansvarar för de lagstadgade social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendets tjänster, och finansieringen av dem bör därför grunda sig på en konsekvent och rättvis finansieringsmodell som tryggar förtroendet för en förutsebar finansiering som möjliggör planering, genomförande och utveckling av tjänsterna på lång sikt. Den nuvarande finansieringsmodellen reagerar med fördröjning på kostnadsökningen till följd av ändringarna i servicebehovet. Likaså korrigerar justeringen i efterhand finansieringen med fördröjning. Problemen med registrering och insamling av diagnosuppgifter är utmanande med tanke på rättvisan i finansieringsmodellen. Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att man i och med bytet av välfärdsområdets klient- och patientdatasystem också kunde lämna uppgifter om långvariga diagnoser i området, vilket höjde den behovsbaserade finansieringsandelen med nästan fem procent. Också i fråga om vissa andra välfärdsområden har ändringarna i insamlingen av diagnosuppgifter lett till att den behovsbaserade finansieringen har stigit. Man bör också fästa uppmärksamhet vid incitamenten för finansieringsmodellen samt vid en rättvis finansiering av universitetssjukhusens uppgifter och centraliserade tjänster. 

(34) Utskottet konstaterar att också mekanismerna för tilläggsfinansiering bör vara fungerande och förutsägbara under ramperioden. Utskottet betonar dessutom den ökade betydelsen av beredskap inom social- och hälsovården och konstaterar att välfärdsområdenas finansiering måste säkerställas också i undantagssituationer. 

(35) Utskottet välkomnar att planen för de offentliga finanserna med tanke på kostnadseffektiviteten identifierar behovet av att effektivisera verksamheten inom den offentliga sektorn och förbättra produktiviteten i tjänsterna, bland annat genom digitalisering, strukturella reformer och utveckling av arbetssätten. Utskottet ställer sig bakom de här målen. Utskottet betonar dock att det för att förbättra kostnadseffektiviteten krävs investeringar exempelvis i informationssystem och förebyggande tjänster. Enligt sakkunniga kommer exempelvis kostnaderna för cancervård redan under de närmaste åren att överskrida hälso- och sjukvårdens bärkraft, om det inte görs investeringar i förebyggande, screening och tidig diagnos av cancer. 

Servicereformen inom socialvården

(36) Genom servicereformen inom socialvården eftersträvas besparingar på 100 miljoner euro per år i välfärdsområdenas kostnader. Finansieringen av välfärdsområdena minskar med 50 miljoner euro 2027 och med ytterligare 50 miljoner euro från och med 2028. Största delen av besparingarna uppnås genom följande åtgärder: registreringsskyldigheterna lindras (cirka 33 miljoner euro), arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte och den sociala rehabiliteringen slopas och bestämmelser om ny service för att främja funktionsförmågan och delaktigheten hos personer i arbetsför ålder införs (cirka 32 miljoner euro). Barnskyddet och tjänsterna för personer med funktionsnedsättning avgränsas från reformen som tydliga tjänster på specialiserad nivå, men reformen förtydligar gränsdragningen mellan socialvården och barnskyddslagen. 

(37) Utskottet välkomnar att man genom att lindra registreringsskyldigheterna i högre grad än i nuläget kan rikta arbetsinsatserna inom social- och hälsovården på klientarbetet. Utskottet noterar dock att det finns en risk för att tillgången till tjänster försämras när välfärdsområdenas finansiering minskar och skyldigheterna i anslutning till bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av en klientplan lindras. För att minska behovet av tyngre tjänster betonar utskottet särskilt vikten av att satsa på tidigt stöd och förebyggande tjänster, och där har socialvården en betydande roll. 

(38) Utskottet noterar att man eftersträvar besparingar på 12,5 miljoner euro genom att slopa arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte, medan 2,5–5,5 miljoner euro har reserverats för ersättande service. I september 2025 deltog cirka 12 200 personer i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Utskottet konstaterar att en minskning av finansieringen av sysselsättningstjänsterna inom socialvården kan försvåra tillgången till tjänster och sysselsättningen för personer som är mycket svåra att sysselsätta, vilket återspeglas i såväl statsfinanserna som kommunernas utgifter. 

Service och stöd till personer med funktionsnedsättning

(39) Institutet för hälsa och välfärd riktade i juni 2025 en enkät till ledningen för tjänsterna för personer med funktionsnedsättning, där man bad om iakttagelser efter reformen av lagen om funktionshinderservice. Största delen av respondenterna (67 %) upplevde att det egna välfärdsområdet inte hade tillräckliga ekonomiska resurser för funktionshinderservice. Vid utskottets sakkunnigutfrågning bedömde en del av välfärdsområdena att funktionshinderservicen har kunnat ordnas i enlighet med lagstiftningen och inom skälig tid. En del framförde däremot att det ökade behovet av funktionshinderservice ökar kostnadstrycket i områdena och att den finansiering som anvisats välfärdsområdena inte i alla områden motsvarar det behov som ordnandet av service enligt den nya lagen om funktionshinderservice eller hänvisningen av klienter till service enligt socialvårdslagen skulle kräva. Sakkunniga uttryckte oro över att välfärdsområdenas skärpta finansiering ökar risken för att tjänster läggs ned, tillgången till tjänster försvåras och skillnaderna mellan områdena ökar. Det uttrycktes också oro över att alla personer med funktionsnedsättning inte får den funktionshinderservice som de har rätt till, utan att klienterna hänvisas till tjänster enligt socialvårdslagen. Dessutom framfördes det att det finns utmaningar i tillgången på svenskspråkig personal. 

(40) Utskottet anser det vara viktigt att trygga tillgången till funktionshinderservice på lika villkor i hela landet och betonar också vikten av att trygga service på svenska. Utskottet konstaterar att en lyckad reform av lagen om funktionshinderservice förutsätter fungerande och tillräcklig basservice enligt socialvårdslagen. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid en tillräcklig servicehandledning för klienterna. Dessutom betonar utskottet behovet av nationellt enhetliga tillämpningsanvisningar för att trygga likabehandlingen av klienterna och rättssäkerheten. Utskottet noterar att genomförandet av den nya lagen om funktionshinderservice fortfarande pågår och att det ännu inte är möjligt att bedöma hur helheten fungerar. Utskottet anser dock att det också i fortsättningen är viktigt att följa genomförandet av reformen och bedöma hur de ekonomiska förändringarna och eventuella anpassningsåtgärder påverkar kvaliteten på och tillgången till funktionshinderservice både i välfärdsområdena och nationellt. 

Understöd till organisationer för främjande av hälsa och social välfärd

(41) Enligt planen för de offentliga finanserna minskas statsunderstöden till sammanslutningar och stiftelser för främjande av hälsa och social välfärd med ytterligare 50 miljoner euro från och med 2027. Understödsnivån ligger därefter på cirka 190 miljoner euro per år. Utöver det nämnda statsunderstödsanslaget anvisas välfärdsområdena och Helsingfors stad under ramperioden 25 miljoner euro per år för ett tidsbundet statsunderstödsprojekt som går ut på att utveckla social- och hälsovårdsorganisationernas verksamhet samt arbetet för att främja hälsa och välfärd. De regionala tyngdpunkterna för understöden fastställs inom ramen för statsunderstödslagen (688/2001) och med beaktande av de språkliga rättigheterna. 

(42) Utskottet noterar att statsunderstöden till social- och hälsovårdsorganisationerna har skurits ned flera gånger under valperioden (i regeringsprogrammet och våren 2024 och 2026). År 2024 var understödsanslaget 382,8 miljoner euro. Det betyder att anslagen för statsunderstöd inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde minskas med cirka 190 miljoner euro under ramperioden (2027–2030), alltså med ungefär hälften jämfört med 2024. På grund av de minskade understödsanslagen beviljade Social- och hälsovårdsorganisationernas understödscentral (STEA) knappt några nya understöd 2025 och dessutom gjordes procentuella nedskärningar i de största allmänna understöden. 

(43) Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att nedskärningarna i statsunderstöden direkt påverkar organisationernas arbete för främjande av välfärd och hälsa som kompletterar den offentliga sektorns tjänster. Sakkunniga har påpekat att nedskärningarna inte väntas leda till besparingar som balanserar de offentliga finanserna. Det framfördes att organisationerna har varit tvungna att dra in och lägga ned många viktiga tjänster, såsom chatt- och kristelefontjänster, kamratverksamhet och mötesplatser, stödverksamhet för ungdomsboenden samt understödd semester (med undantag av semesterverksamhet för barn). I fråga om det ovan nämnda temporära statsunderstödsprojektet för välfärdsområdena påpekades det att välfärdsområdena blir tvungna att bygga upp en helt ny process för ansökan om och beviljande och uppföljning av understöd. Det uttrycktes oro över huruvida projektanslaget genuint kompenserar social- och hälsovårdsorganisationerna eller om välfärdsområdena på motsvarande sätt skär ner sina egna organisationsunderstöd. Sakkunniga påpekade dessutom att ministeriet inte har gjort någon konsekvensbedömning av besluten om nedskärningar i statsunderstöden till social- och hälsovårdsorganisationer. 

(44) Utskottet betonar liksom i tidigare utlåtanden att social- och hälsovårdsorganisationerna har en viktig roll när det gäller att främja välfärd, hälsa och medborgarnas delaktighet. Organisationernas arbete fokuserar ofta särskilt på förebyggande arbete, vars mål är att förhindra att målgruppernas problem förvärras och på så sätt förebygga behovet av dyrare korrigerande tjänster inom den offentliga vården. Organisationernas tjänster hjälper särskilt de mest utsatta. Utskottet konstaterar dock såsom tidigare i samband med nedskärningen av statsunderstöden till organisationerna att det allt svårare ekonomiska läget förutsätter att olika funktioner effektiviseras (ShUU 10/2024 rd, ShUU 6/2025 rd). Utskottet påpekar att det i fortsättningen när organisationernas statsunderstöd fördelas är motiverat att fokusera särskilt på sådan verksamhet som är mest verkningsfull med tanke på hälsan och välfärden, fästa uppmärksamhet vid att organisationerna har skäliga administrativa kostnader och beakta att verksamheten är kostnadseffektiv. Utskottet anser det vara viktigt att man strävar efter att rikta nedskärningarna så att de orsakar så få olägenheter som möjligt, i synnerhet för de tjänster som används av dem som har det sämst ställt. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid behovet av att utveckla organisationernas finansiering så att också andra finansieringskällor än statsunderstöd kan utnyttjas i större utsträckning i organisationernas verksamhet. Dessutom är det viktigt att följa och utvärdera vilka konsekvenser de minskade understödsanslagen har för främjandet av hälsa och välfärd, organisationernas verksamhetsförutsättningar och välfärdsområdenas kostnader. 

Klientavgifter

(45) Välfärdsområdenas finansiering påverkas under ramperioden av flera ändringar i klientavgifterna inom hälso- och sjukvården (klientavgifter för specialundersökningar, operations- och åtgärdsavgifter, höjning av avgifter för dagkirurgi, höjning av poliklinikavgifter, avgift för förvaring av avlidna, avgift för utredande av dödsorsak, höjning av hälsovårdscentralsavgifter och höjning av mun- och tandvårdsavgifter). Som en följd av höjningarna av klientavgifterna inom hälso- och sjukvården minskas välfärdsområdenas finansiering med sammanlagt cirka 87,8 miljoner euro 2027 och med cirka 105,7 miljoner euro från och med 2028. Dessutom påverkas klientavgifterna av att finansieringen av resor inom den prehospitala akutsjukvården (inbegripet icke-brådskande ambulanstransporter) överförs till välfärdsområdenas ansvar vid ingången av 2028. Samtidigt ändras självrisken för resor enligt sjukförsäkringslagen till klientavgifter inom hälso- och sjukvården för prehospital akutsjukvård. 

(46) Klientavgifterna inom den offentliga hälso- och sjukvården belastar särskilt personer som har kroniska sjukdomar, personer som använder många tjänster och låginkomsttagare. Även om det vid sakkunnigutfrågningen framfördes att en skälig höjning av klientavgifterna är ett bättre alternativ än att begränsa tillgången till eller innehållet i de tjänster som klienterna får, uttrycktes å andra sidan oro över att klientavgifterna har höjts betydligt under regeringsperioden, vilket minskar användningen av tjänsterna och ökar fördröjningen av vården samt hälsoskillnaderna. När man väntar längre med att söka vård än i nuläget ökar behovet av tyngre vårdåtgärder, vilket ökar kostnaderna på lång sikt. Sakkunniga påpekade dessutom att de höjda klientavgifternas effekter på avgiftsinkomsterna de facto kan minska. Det beror på att klienternas avgiftstak uppnås snabbare när avgifterna höjs, vilket innebär att tjänsterna blir avgiftsfria tidigare än förut. Avgiftsinkomsterna till följd av de höjda avgifterna kan dessutom bli lägre än beräknat bland annat på grund av andelen avgifter som sänks eller inte alls tas ut och på grund av ökningen av kreditförluster. 

(47) Utskottet konstaterar att det med beaktande av behovet av att balansera de offentliga finanserna är motiverat att utgifterna inom de offentliga finanserna granskas också i fråga om klientavgifterna. Enligt regeringsprogrammet ska en måttlig höjning av klientavgifterna genomföras med betoning på den specialiserade sjukvården så rättvist som möjligt utan att ojämlikheten ökar och så att avgifterna inte utgör ett hinder för tillgången till tjänster. Utskottet framhåller särskilt att avgifterna ska fördelas rättvist och att tillgången till tjänster inte får äventyras. Utskottet noterar att klientavgifterna inom social- och hälsovården har höjts flera gånger under regeringsperioden genom delreformer av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) och genom en ändring av förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/1992). Det har dock inte gjorts någon bedömning av ändringarnas sammantagna konsekvenser. Utskottet anser det vara viktigt att de samlade konsekvenserna av ändringarna i klientavgiftslagen och -förordningen bedöms och att statsrådet i fortsättningen följer konsekvenserna av höjningen av klientavgifterna. 

Forsknings- och utvecklingsverksamhet samt specialiseringsutbildning

(48) Enligt planen för de offentliga finanserna är Finlands mål att höja forsknings- och utvecklingsfinansieringens andel till 4 procent av bruttonationalprodukten före 2030. År 2024 uppgick dessa utgifter till 3,2 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. Enligt lagen om statlig finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet åren 2024–2030 (1092/2022) ska det sammanlagda beloppet av de fullmakter och anslag för forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses i statsbudgetarna ökas fram till 2030 så att det totala beloppet motsvarar 1,2 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. Genom satsningarna strävar man efter att förbättra kompetensen, produktiviteten och Finlands konkurrenskraft. Som en del av ytterligare besparingar 2026 ändras finansieringslagen så att den ökning av den statliga finansieringen som uppnåendet av målet för finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten förutsätter uppdateras årligen enligt den ekonomiska prognos som finansministeriet utarbetar med tanke på budgetpropositionen. Detta beräknas minska behovet av statlig finansiering med 20 miljoner euro 2027. 

(49) Utskottet anser det vara viktigt att satsa på forsknings- och utvecklingsverksamhet och fäster uppmärksamhet vid sakkunnigas yttranden om att finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten bör styras mer systematiskt än i nuläget bland annat till utveckling av cancerforskningen. Sakkunniga bedömde att satsningarna på forsknings- och utvecklingsverksamhet i och med åtgärderna i den nationella cancerstrategin kommer att medföra betydande internationella investeringar och tilläggsresurser för välfärdsområdena, universiteten och finländska företag inom branschen till exempel till följd av att de kliniska undersökningarna ökar. I den nationella cancerstrategin identifieras cancer som en av framtidens största utmaningar inom social- och hälsovården. I strategin betonas att uppnåendet av målen som främjar jämlikheten och genomslaget inom hälso- och sjukvården förutsätter systematiska åtgärder 2026–2035. Åtgärderna förutsätter tillräcklig finansiering. Om cancerfallen fortsätter att öka på samma sätt som i nuläget utan investeringar i förebyggande, screening och tidig diagnos av cancer, kommer kostnaderna för behandling av cancer som upptäcks sent enligt den bedömning som presenteras i cancerstrategin redan under de närmaste åren att medföra betydande utmaningar för hälso- och sjukvårdens bärkraft. 

(50) Enligt planen för de offentliga finanserna ska de statliga ersättningarna till social- och hälsovårdsenheterna för specialiseringsutbildning för personalen inom social- och hälsovården minska ytterligare från och med 2027 så att besparingen är 10 miljoner euro större än den besparing på 15 miljoner euro som tidigare fastställts för 2027. Den totala besparingen 2027 är alltså 25 miljoner euro. Dessutom görs en permanent besparing på 25 miljoner euro för hela ramperioden. Anslagsnivån är således 86,9 miljoner euro under hela ramperioden. 

(51) Sakkunniga har framfört att behovet av specialistläkarutbildning kommer att vara stort under de kommande åren när befolkningens servicebehov ökar och yrkesutbildad personal med lång erfarenhet i arbetslivet går i pension. Ersättningarna täcker enligt sakkunniga inte heller för närvarande kostnaderna för specialiseringsutbildning, och besparingarna i specialiseringsutbildningen innebär utmaningar för kompetensutvecklingen på specialiserad nivå. Utskottet instämmer i de sakkunnigas oro över att finansieringen av specialiseringsutbildningen minskar. Den statliga finansieringen av utbildningen har redan under en längre tid minskats betydligt och finansieringen täcker inte kostnaderna för utbildningen, utan de ska till stora delar täckas genom välfärdsområdenas allmänna finansiering. Arbetsinsatsen från de läkare som specialiserar sig täcker också en central del av servicesystemets vårdverksamhet under dagtid och i synnerhet under jourtid, vilket innebär att en nedskärning inte endast leder till färre läkare som specialiserar sig utan också till att finansieringen för vården av patienter minskar. Utskottet upprepar sin ståndpunkt (ShUU 11/2025 rd) om att statsrådet måste följa och bedöma nedskärningarnas konsekvenser i förhållande till välfärdsområdenas finansiering och tillgången till yrkesutbildad personal och tjänster. Statsrådet bör vid behov vidta korrigerande åtgärder. 

Anpassningsåtgärder som berör den sociala tryggheten

(52) Inom den sociala tryggheten har det vidtagits ett flertal anpassningsåtgärder under den pågående ramperioden. Den totala spareffekten är cirka 2,1 miljarder euro i slutet av 2026. Ändringarna träder i kraft stegvis och propositionernas fulla spareffekt beräknas uppgå till cirka 2,2 miljarder euro i slutet av 2027. 

(53) Utskottet har upprepade gånger påpekat att ändringarna i förmånerna sammantaget kommer att leda till att antalet låginkomsttagare, och i synnerhet antalet barn i familjer med låga inkomster, kommer att öka (ShUU 11/2025 rd och ShUB 29/2025 rd). Enligt de beräkningar som Institutet för hälsa och välfärd lagt fram leder de nedskärningar i den sociala tryggheten och indexfrysningar som regeringen genomfört 2024–2025 till att antalet låginkomsttagare ökar med cirka 110 000, av vilka 27 000 är minderåriga. Utskottet upprepar sin ståndpunkt om att det är viktigt att man följer vilka sammantagna konsekvenser de redan genomförda och planerade ändringarna i den sociala tryggheten och sanktionerna mot arbetslösa har för individernas och familjernas utkomst, sysselsättning och välbefinnande och vid behov vidtar åtgärder för att utveckla systemet för att minska den ekonomiska utsattheten samt fattigdomen bland barnfamiljer (ShUU 11/2025 rd). 

(54) Utöver inbesparingarna i statsfinanserna har syftet med ändringarna i den sociala tryggheten varit att förenkla den sociala tryggheten, göra arbete mer attraktivt som den primära utkomstformen och främja en ändamålsenlig fördelning av stödet. Enligt regeringsprogrammet uppskattades de strukturpolitiska åtgärderna öka sysselsättningen med dryga 100 000 personer. Det svåra konjunkturläget har dock försvårat uppnåendet av sysselsättningsmålen. Sakkunniga har framfört att finansieringen av den aktiva arbetskraftspolitiken i de övriga nordiska länderna ligger på en klart högre nivå i förhållande till bruttonationalprodukten än i Finland och att de inte har ett likadant heltäckande grundtrygghetssystem utan krav på arbetshistoria. Utskottet noterar att för att sysselsättningseffekterna ska nås krävs det utöver att konjunkturläget förbättras även satsningar på aktiv arbetskraftspolitik, integrationstjänster, handledning och utbildning. 

Avslutningsvis

(55) Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att planen för de offentliga finanserna är ett av de viktigaste samhällspolitiska dokumenten och att planen har stor betydelse för välfärdsstatens utveckling. Utskottet fäster allvarlig uppmärksamhet vid att planen under de två senaste åren har lämnats till riksdagen väldigt sent och att utskotten har haft mycket kort tid på sig att behandla den. Den korta behandlingstiden äventyrar också möjligheten att inom den tid som står till förfogande få sakkunnigyttranden om planen. Utskottet konstaterar att riksdagen bör reserveras tillräckligt med tid för behandlingen av ärendet och föreslår att finansutskottet fäster uppmärksamhet vid saken i sitt betänkande.