Allmänt
Statsrådet gör upp en plan för de offentliga finanserna för varje valperiod och justerar årligen planen för de följande fyra åren. Planen för de offentliga finanserna bygger på den makroekonomiska prognosen från finansministeriets ekonomiska avdelning. I planen ingår delar som gäller statsfinanserna, välfärdsområdenas ekonomi, den kommunala ekonomin, lagstadgade arbetspensionsanstalter och övriga socialskyddsfonder.
Finansministeriet bedömer att den ekonomiska tillväxten fortfarande är svag i år (0,6 %), men åren 2027—2030 beräknas bruttonationalprodukten öka med i genomsnitt 1,5 procent. I synnerhet prognosen för innevarande år är förenad med exceptionellt stor osäkerhet på grund av krisen i Mellanöstern.
Enligt statsrådets redogörelse försämras läget för de offentliga finanserna under ramperioden. Underskottet i de offentliga finanserna minskade till 3,4 procent av BNP år 2025, men förväntas åter öka till 4,6 procent år 2026. Ökningen av underskottet beror främst på en ökning av försvarsutgifterna och en avtagande ökning av skatteinkomsterna. Underskottet förblir stort och väntas fortfarande vara uppe i 4,4 procent 2030. Den avsevärda obalansen mellan utgifterna och inkomsterna i de offentliga finanserna ökar skuldsättningen inom de offentliga finanserna. Den offentliga sektorns skuld i förhållande till BNP förväntas enligt prognosen öka till över 99 procent i slutet av 2030.
Regeringen har som mål att höja finländarnas levnadsstandard, styra in Finlands ekonomi på en hållbar tillväxtbana och vända den skuldsättningsutveckling som hotar välfärden. Enligt redogörelsen har regeringen beslutat om flera anpassningshelheter för de offentliga finanserna för att bryta skuldsättningsutvecklingen samt om sysselsättnings- och tillväxtåtgärder för att förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Det svaga konjunkturläget har försvårat stabiliseringen av skuldkvoten och fördröjt de vidtagna strukturpolitiska sysselsättningsåtgärdernas stärkande effekt på sysselsättningen och de offentliga finanserna. Dessutom innebär förändringen i den säkerhetspolitiska miljön och Finlands åtaganden att öka försvarsutgifterna att de offentliga utgifterna ökar under de kommande åren.
Det främsta sättet att konsolidera de offentliga finanserna är att påskynda tillväxten inom ekonomi och sysselsättning, står det i redogörelsen. Regeringen har under regeringsperioden beslutat om en rad tillväxtåtgärdspaket. Vid ramförhandlingarna våren 2026 beslutade regeringen om nya åtgärder för att stödja tillväxten och sysselsättningen. Regeringen har som ambition att förbättra förutsättningarna för företagande genom att reformera pensionssystemet för företagare. Tillväxtföretagen ska få ökade möjligheter att locka till sig och engagera kompetent arbetskraft genom att beskattningen av anställningsoptioner ses över. Dessutom genomför regeringen sysselsättningsåtgärder som riktar sig särskilt till unga och långtidsarbetslösa. Regeringen försöker ge byggbranschen ett lyft bland annat genom ett tidsbegränsat statligt stödprogram som blir ett incitament till energirenoveringar. Avsikten är att öka den ekonomiska aktiviteten också till exempel genom att för viss tid höja hushållsavdraget från ingången av 2026. Regeringen stöder en hållbar ekonomisk tillväxt också genom ett temporärt investeringsprogram enligt regeringsprogrammet, som i sin helhet uppgår till sammanlagt 4,7 miljarder euro.
Arbetsliv och arbetskraftsservice
I redogörelsen konstateras att det finns mycket arbetskraft på arbetsmarknaden. Den höga arbetslösheten beror enligt redogörelsen huvudsakligen på det ökade utbudet av arbetskraft. Det ökade utbudet beror på regeringens sysselsättningsåtgärder och invandringen. Arbetslöshetsgraden förblir hög 2026, cirka 10 procent. Sysselsättningen väntas börja öka 2027 och arbetslöshetsgraden sjunka till 8,2 procent fram till år 2030.
De viktigaste sysselsättningshöjande strukturpolitiska åtgärderna i regeringsprogrammet är enligt redogörelsen frångåendet av de nuvarande system som innehåller incitament till frånvaro i arbetslivet, de omfattande reformerna av arbetslöshetsförmånerna samt arbetsmarknadsreformerna för en flexiblare arbetsmarknad. De åtgärder som hittills har genomförts bedöms på längre sikt stärka sysselsättningen strukturellt med cirka 105 000 personer och de offentliga finanserna med sammanlagt cirka 2,5 miljarder euro genom den ökade sysselsättningen. Det är enligt redogörelsen fråga om en strukturell effekt på längre sikt, och konjunkturläget inverkar på den tidsram inom vilken den fulla effekten av åtgärderna realiseras.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det viktigt att det också vid ramförhandlingarna våren 2026 beslutades om nya åtgärder som främjar sysselsättningen. Utskottet lyfter fram den extra satsningen på en sysselsättningssedel för unga, en kompetenssedel för fortbildning för långtidsarbetslösa, pilotprojekt för att minska ungdomsarbetslösheten samt anställning av 500 nya sommaranställda eller praktikanter till staten. Åtgärderna för att få fart på bostadshandeln (höjning av maximilånebeloppet för BSP-lån med statsborgen från 90 procent till 95 procent och höjning av maximilånebeloppet för ägarbostadslån från 85 procent till 90 procent) kan bidra till att göra det lättare att flytta på grund av arbete.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har sysselsättningsområdena lyft fram utmaningarna med det ökande antalet arbetslösa och det svaga läget inom den kommunala ekonomin. Kommunernas konjunkturkänslighet har accentuerats av att ansvaret för sysselsättningstjänsterna har övertagits av kommunerna. I mars 2026 fanns det enligt siffrorna i arbetsförmedlingsstatistiken över 343 000 arbetslösa arbetssökande och enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning var antalet arbetslösa uppe i 300 000.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att antalet arbetslösa arbetssökande har ökat inte bara på grund av det ekonomiska läget och arbetsmarknadsläget utan också på grund av regeringens åtgärder för att öka utbudet på arbetskraft, det stora antalet ukrainska arbetssökande, lagändringen som betonar att utkomststödet är en sista utväg samt den minskade aktiveringsgraden. Kommunerna och de kommunbaserade myndigheterna ansvarar för grundpelarna för humankapitalet, allt från småbarnspedagogiken till utbildningen på andra stadiet och arbetskraftsservicen. De har således en betydande roll när det gäller att skapa förutsättningar för framtidens arbetsliv. Utskottet betonar vikten av åtgärder som främjar ekonomisk tillväxt och sysselsättning också ur denna synvinkel. Utskottet hänvisar också till statsrådets redogörelse enligt vilken de diskretionära åtgärder som regeringen vidtagit under valperioden stärker den kommunala ekonomin 2027–2030.
Sakkunniga har också lyft fram kommunernas begränsade möjligheter att påverka främjandet av sysselsättningen för dem som länge varit arbetslösa. Arbetskraftsmyndigheten har inga metoder att främja sysselsättningen för de klienter vars primära servicebehov är social- och hälsovårdstjänster eller som de facto är arbetsoförmögna. För närvarande finns det enligt utskottets sakkunnigutfrågning betydande brister och fördröjningar i tillgången till social- och hälsovårdstjänster och i den sektorsövergripande samarbetsmodellen.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har i sina utlåtanden lyft fram sambandet mellan främjandet av sysselsättningen och tillgången till social- och hälsovårdstjänster. De arbetslösa som behöver social- eller hälsovårdstjänster för att främja möjligheterna till arbete måste få tillgång dessa tjänster bättre än i nuläget. Utskottet anser det vara viktigt att man för att trygga kundernas tillgång till tjänster utreder möjligheten att införa incitament till välfärdsområdena för att främja sysselsättningen (Se också AjUU 8/2025 rd, s. 5, och AjUU 9/2025 rd, s. 3.)
Särskilda ekonomiska zoner och sysselsättning
I samband med ramförhandlingarna drog regeringen upp riktlinjer för en rad åtgärder som gäller östra Finland. Den djupa strukturomvandlingen i landskapen vid östgränsen och differentieringen av regionernas utveckling kräver nya metoder för att förbättra regionernas konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter. Som ett led i genomförandet av programmet för östra Finland enligt regeringsprogrammet börjar regeringen bereda ett lagstiftningsprojekt om ett temporärt försök med särskilda ekonomiska zoner. Den särskilda representanten Harri Broman har föreslagit att försöket fokuseras på Imatraregionen (inkl. Imatra, Rautjärvi, Ruokolax, Parikkala) och kring datacentersekoystemet i Kajana. Det slutgiltiga beslutet om eventuella försöksområden och de stödåtgärder och incitament som ska användas i områdena fattas som en del av det lagberedningsprojekt som inleds.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att stängningen av östgränsen har betydande konsekvenser för Finlands ekonomi och sysselsättning. Konsekvenserna drabbar östra Finland kraftigast. Detta syns i sysselsättningsläget i regionen. Sakkunniga har framfört att sysselsättningsläget i Södra Karelen avviker väsentligt från det riksomfattande genomsnittet. Särskilt i Imatra ekonomiska region har arbetslöshetsgraden stigit till över 18 procent, ungdomsarbetslösheten är mycket hög och arbetsmarknaden präglas av ett omfattande överutbud på arbetskraft. Andelen arbetslösa arbetssökande under 25 år av arbetskraften under 25 år var 22,4 procent i Södra Karelen i mars 2026.
Jämställdhet
Planen för de offentliga finanserna innehåller ingen bedömning av jämställdhetskonsekvenserna. Vid beredningen av den årliga budgeten gör ministerierna en sammanfattande granskning av den verksamhet i anslutning till budgetpropositionen som har betydande jämställdhetskonsekvenser. Dessutom ska de viktigaste konsekvenserna, inklusive konsekvenserna för jämlikheten och jämställdheten, bedömas vid beredningen av varje proposition.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att myndigheterna har skyldighet att främja jämställdheten i all sin verksamhet. Det är ytterst viktigt att man vid beredningen av propositioner och andra åtgärder som vidtas för att genomföra planen för de offentliga finanserna bedömer deras konsekvenser för jämställdheten för att negativa konsekvenser ska kunna minskas och undvikas. Vid bedömningen ska uppmärksamhet fästas vid om konsekvenserna hopas på enskilda människogrupper.
Utskottet konstaterar att det utan en noggrann bedömning av reformernas och utgiftsbesparingarnas konsekvenser för jämställdheten är svårt att utreda vilka konsekvenser de finanspolitiska åtgärderna har för utvecklingen av jämställdheten och för kvinnors och mäns ställning i samhället. Utskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna för jämställdheten bedöms och beaktas så tidigt som möjligt i planeringsprocessen för de offentliga finanserna och att konsekvensbedömningarna preciseras och kompletteras när beredningen framskrider mot konkreta åtgärder.
Statsförvaltningens sparbeting och produktivitetsprogram
Genom det produktivitetsprogram som det beslutats om i regeringsprogrammet eftersträvas en omkostnadsbesparing på cirka 240 miljoner euro 2027. Dessutom beslutade regeringen i samband med ramförhandlingarna våren 2024 att permanent minska omkostnaderna med cirka 150 miljoner euro per år från och med 2025. I samband med ramförhandlingarna våren 2025 beslutade regeringen att rikta en ytterligare besparing på 130 miljoner euro per år till statsförvaltningens omkostnader, utöver vad som beskrivs ovan, från och med 2026. I samband med budgetförhandlingarna hösten 2025 beslutade regeringen om en helhet av ytterligare anpassningar som inbegrep en ytterligare besparing på 25 miljoner euro i omkostnaderna från och med 2027. Vid ramförhandlingarna våren 2026 beslutade regeringen dessutom om en ytterligare besparing på 48 miljoner euro per år. Vid ramförhandlingarna våren 2026 beslutade regeringen också att införa en gradvis tilltagande (0,25 / 0,5 / 0,75 / 1 %) minskning som baserar sig på produktiviteten. Minskningen sänker anslagen inom budgetekonomin med sammanlagt något under 12 miljoner euro 2027 och effekten stiger till 118 miljoner euro på 2030 års nivå.
De beslutade omkostnadsbesparingarna hänför sig till arbets- och näringsministeriets huvudtitel så att sparbetinget 2027 är 53,5 miljoner euro och stiger till 62,9 miljoner euro 2030. Anslagen för ministeriets omkostnader uppgår till 433,7 miljoner euro i den ordinarie budgeten för 2026.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att statsförvaltningens sparbeting som beslutats under regeringsperioden är betydande. Besparingarna beror på det stora underskottet i de offentliga finanserna. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar i likhet med förra året att tillförlitlig och smidig offentlig förvaltning är en garanti för tillgodoseendet av medborgarnas rättigheter och skapar en grund för stabilitet i samhället (se AjUU 6/2024 rd, s. 4, och AjUU 6/2025 rd, s. 5). Till exempel i fråga om arbetarskyddsmyndigheten minskar redan tidigare riktade sparåtgärder myndighetens personalresurser, vilket innebär att ytterligare besparingar oundvikligen påverkar myndighetens funktionsförmåga. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet efterlyser en samlad syn på utvecklingen av de offentliga tjänsterna på lång sikt.