Mål och bakgrund

Syftet med propositionen är att inom ramen för vad som är tillåtet enligt FN:s havsrättskonvention utnyttja Finlands beskattningsrätt i Finlands ekonomiska zon när det gäller fastighets- och inkomstbeskattningen. Syftet är att säkerställa att byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon samt verksamhet som bedrivs där omfattas av fastighets- och inkomstskattelagstiftningen. Ett mål är också att göra beskattningen av havsbaserade och landbaserade vindkraftverk enhetligare.  

Enligt propositionen kan skattefrågor som gäller Finlands ekonomiska zon väntas bli vanligare under de närmaste åren till följd av havsbaserade vindkraftsprojekt. Även om lagen om Finlands ekonomiska zon och havsrättskonventionen i sig inte hindrar att den finska skattelagstiftningen tillämpas i Finlands ekonomiska zon inom gränserna för havsrättskonventionen kan rättsläget enligt propositionen inte betraktas som tillfredsställande. Fastighetsskattelagen tillämpas inte i nuläget i Finlands ekonomiska zon, och det är oklart hur inkomstskattelagen ska tillämpas i Finlands ekonomiska zon eftersom den lagen saknar uttryckliga bestämmelser.  

De havsbaserade vindkraftsprojekten i Finlands ekonomiska zon är ännu i startgroparna, och de första havsbaserade vindkraftsparkerna väntas bli färdiga mot slutet av 2030-talet.  

Enligt propositionen blir fastighetsskattebördan på havsbaserade vindkraftverk betydligt högre än på landbaserade vindkraftverk till följd av den nuvarande värderingsmetoden för vindkraftverk. Den här bristande neutraliteten är en följd av att det i praktiken inte finns något alternativ till individuell värdering baserad på byggnadskostnader när man värderar kraftverkskonstruktioner. Beskattningsvärdet för ett vindkraftverk kan inte baseras på genomsnittliga byggnadskostnader, eftersom kraftverken har olika strukturella lösningar och eftersom deras storlek, byggmetoderna och materialen kontinuerligt utvecklas.  

Grundlagsutskottets utlåtande GrUU 41/2026 rd

Det föreslås att kommunernas utdelning av fastighetsskatten fördelas mellan de kustkommuner som ligger nära kraftverk eller andra skattepliktiga byggnader eller konstruktioner i Finlands ekonomiska zon eller där det för ett kraftverk finns en anslutningspunkt till stamnätet. Dessa kommuner kallas för kommuner med rätt till utdelning och med kommun avses i fastighetsskattelagen Finlands kommuner med undantag för Ålands kommuner.  

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 41/2026 rd bedömt den regleringslösning som antagits i propositionen, vilken enligt uppgift till grundlagsutskottet grundar sig på fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och Åland. Enligt 27 § 36 punkten i självstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om skatter och avgifter med de avvikelser som anges i 18 § 5 punkten. Landskapet Åland har enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt samt närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet och kommunerna tillkommande skatter.  

Uttrycket "kommunerna tillkommande skatter" i punkten ska enligt grundlagsutskottets uppfattning i enlighet med sin ordalydelse tolkas så att det omfattar alla skatter som tillfaller kommunerna på Åland. Grundlagsutskottet konstaterar att fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet enligt självstyrelselagen för Åland är exklusiv och att riket inte kan stifta lagar som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet och vice versa. Således kan bestämmelserna om utdelning av skatt till kustkommunerna inte utsträckas till att gälla kommuner i landskapet Åland (jfr GrUU 37/2010 rd, s. 5—6, GrUU 41/2026 rd, stycke 3).  

Lagförslagen kan enligt grundlagsutskottet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  

Grundlagsutskottet hänvisar i sitt utlåtande till en utredning enligt vilken frågan om utvidgning av Ålands behörighet i Finlands ekonomiska zon har behandlats i den arbetsgrupp som bereder en totalreform av självstyrelselagen och anser det vara viktigt med fortsatt utvärdering och fortsatta förhandlingar om regleringen av den ekonomiska zonen (GrUU 41/2026 rd, stycke 5). Finansutskottet anser det motiverat att frågor som gäller den ekonomiska zonen i närheten av Åland kan granskas som en del av revideringen av självstyrelselagen för Åland. 

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att innehållet i det utlåtande som landskapsregeringen i Åland har gett om utkastet till proposition inte redovisas i motiveringen till propositionen och konstaterar att detta med avseende på riksdagens rätt till information inte kan anses helt ändamålsenligt (GrUU 41/2026 rd, stycke 7).  

Enligt propositionen påverkar statens utdelning av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon det avräkningsbelopp som med stöd av 46 § i självstyrelselagen betalas av statsmedel till landskapet Åland. I avräkningsbasen beaktas hela statens utdelning av fastighetsskatten oavsett om de havsbaserade vindkraftverken finns nära landskapet Åland eller inte. Avräkningsbeloppet ökar därmed för varje havsbaserat vindkraftverk som byggs i Finlands ekonomiska zon. I propositionen bedöms effekten visa sig mot slutet av 2030-talet när staten får fastighetsskatteintäkter.  

Allmänna synpunkter på förslagen

I propositionen föreslås det att fastighetsskatt ska betalas till staten och kommunen för byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon till den del som de värderas som byggnader eller konstruktioner i fastighetsbeskattningen. För byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk betalas fastighetsskatt enligt en vägd genomsnittlig kraftverksskatteprocentsats och för andra byggnader och konstruktioner enligt en vägd genomsnittlig allmän fastighetsskatteprocentsats för byggnader. 

Förslaget innebär en principiell ändring i fastighetsbeskattningen, där fastighetsskatten är en skatt på skattepliktiga fastigheter i kommunen och som betalas med en andel av fastighetens värde enligt en skatteprocentsats som kommunen bestämt och som tillämpas på fastigheten. Fastighetsskattebasen i Finlands ekonomiska zon ligger däremot utanför kommunernas område, och i det nuvarande fastighetsskattesystemet ingår ingen sådan möjlighet.  

Enligt propositionen kan statens ställning som skattetagare anses vara motiverad med hänsyn till att Finlands ekonomiska zon är ett internationellt havsområde utanför kommunernas område. Staten har utöver befogenheter också skyldigheter och uppgifter inom Finlands ekonomiska zon. Fastighetsskattebasen inom Finlands ekonomiska zon hör inte heller till någon kommuns område, och kommunerna har inga uppgifter i Finlands ekonomiska zon till exempel inom områdesanvändning, samhällsbyggande eller offentliga infrastrukturinvesteringar.  

Kommunernas ställning som skattetagare kan enligt propositionen motiveras med att storskaliga havsbaserade vindkraftsprojekt i Finlands ekonomiska zon kan ha konsekvenser för kustområdet i form av regionala olägenheter för olika marina verksamheter, för miljön och för naturen. Havsbaserade vindkraftsprojekt kan ge upphov till mångfasetterade, långa och osäkra konsekvenskedjor som orsakar regionala konsekvenser för flera av kommunerna i närområdet. Som exempel på regionala olägenheter lyfter propositionen fram olägenheter för sjöfarten, fiskfaunan, fisket och fiskeområdena eller bullerförorening och sikthinder. Med hänsyn till detta anses det vara motiverat att kommunerna får en utdelning av den fastighetsskatt som betalas för byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon.  

I propositionen föreslås det att statens utdelning ska vara 80 procent av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon och kommunernas utdelning 20 procent. Det föreslås att kommunernas utdelning fördelas mellan de kustkommuner som ligger nära kraftverk eller andra skattepliktiga byggnader eller konstruktioner i Finlands ekonomiska zon eller där det för ett kraftverk finns en anslutningspunkt till stamnätet. Den kommunspecifika utdelningen bestäms i regel i förhållande till invånarantalet i de kommuner som har rätt till utdelning.  

Vid utskottets sakkunnigutfrågning fick propositionen i allmänhet understöd och det ansågs viktigt att lagändringarna genomförs så snabbt som möjligt. Med tanke på acceptansen för havsbaserade vindkraftsprojekt och därtill hörande infrastruktur har det ansetts motiverat att en del av skatteintäkterna anvisas till de kommuner som påverkas, även om det beroende på den som hörts också har framförts att skatteintäkterna helt borde tillfalla antingen staten eller kommunerna.  

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Med tanke på de havsbaserade vindkraftsprojekt som planeras i Finlands ekonomiska zon är det motiverat att regleringen klargörs så att beskattningen är förutsebar så tidigt som möjligt i projektutvecklingen. Enligt propositionen kan detta anses främja investeringssäkerheten i samband med projekten.  

Utskottet betonar vikten av regional acceptans med beaktande av de eventuella konsekvenser som havsbaserade vindkraftsprojekt kan ha för kustområdena, vilket också lyfts fram i propositionen. För att säkerställa regional acceptans anser utskottet dock att kommunernas andel bör vara större än vad som föreslås i propositionen och föreslår att kommunernas andel av fastighetsskatten i Finlands ekonomiska zon ska vara 30 procent och statens andel 70 procent. Utskottet föreslår en sådan ändring i lagförslag 2.  

Utskottet konstaterar också att det är fråga om en ny typ av reglering och att utvecklingen av havsbaserad vindkraft i framtiden bör bevakas.  

Utskottet behandlar nedan vissa frågor som lyfts fram under sakkunnigutfrågningen.  

Kommuner där anslutningsledningen är belägen

Sakkunniga har lyft fram ställningen för de kommuner genom vilka endast anslutningsledningen går till anslutningspunkten.  

Det föreslås i propositionen att kommunernas utdelning fördelas mellan de kustkommuner som ligger nära kraftverk eller andra skattepliktiga byggnader eller konstruktioner i Finlands ekonomiska zon eller där det för ett kraftverk finns en anslutningspunkt till stamnätet. Den kommunspecifika utdelningen bestäms i regel i förhållande till invånarantalet i de kommuner som har rätt till utdelning.  

Med anslutningspunkt till stamnätet avses enligt propositionen detsamma som i 14 § 2 mom., som i nuläget i 14 § 2 mom. föreskrivs som villkor för tillämpning av kraftverksprocentsatsen. Till denna kategori hör kommuner med anslutningspunkter för att man ska kunna ta hänsyn till de regionala olägenheterna som orsakas av massiva anslutningsledningar från de havsbaserade vindkraftsparkerna till kusten. Havsbaserade vindkraftsprojekt kan i viss mån vara koncentrerade till samma havsområden, och utan en specialbestämmelse skulle kommuner med anslutningspunkter inte nödvändigtvis anses ha rätt till utdelning. Däremot föreslås det inte att de kommuner där anslutningsledningen är belägen ska nämnas separat som kommuner med rätt till utdelning. I propositionen bedöms det att utredning av var anslutningsledningen går kan vara ett administrativt tungt förfarande för skatteredovisningens behov.  

Enligt propositionen är 16 b § 3 mom. 3 punkten i lagen om skatteredovisning en grund för den händelse att en anslutningspunktskommun inte på någon annan grund anses vara en kommun som har rätt till utdelning enligt 3 mom. 1 eller 2 punkten. Finansministeriet har anfört som sin uppfattning att med beaktande av kretsen av kustkommuner som är berättigade till utdelning enligt 16 b § 3 mom. i lagen om skatteredovisning samt den preliminära bedömningen av möjliga anslutningspunktkommuner är det sannolikt att kommuner där anslutningsledningen är belägen redan är kommuner som är berättigade till utdelning enligt de föreslagna grunderna. Med kommuner där anslutningsledningen är belägen avses i detta sammanhang kommuner mellan ett havsbaserat vindkraftverk i Finlands ekonomiska zon och en kommun som har en anslutningspunkt. 

Utskottet anser det motiverat att situationen i de kommuner där anslutningsledningen finns bevakas i fortsättningen.  

Återanskaffningsvärdet för nya havsbaserade vindkraftverk

För att göra fastighetsbeskattningen för vindkraftverk enhetligare föreslås det att värderingslagen ändras så att återanskaffningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk anses vara 35 procent av byggnadskostnaderna, då motsvarande andel av byggnadskostnaderna för landbaserade vindkraftverk liksom i nuläget ska anses vara 75 procent. Enligt propositionen är fastighetsskattekostnaden i relation till elproduktionen under livscykeln för ett havsbaserat vindkraftverk avsevärt högre än för landbaserad vindkraft, och därför är förslaget motiverat. Också vid utskottets sakkunnigutfrågning har målet att lätta beskattningen av havsbaserad vindkraft fått stöd, och det har ansetts motiverat att eftersträva en mer enhetlig skattebörda i förhållande till landbaserade vindkraftverk. Det har dock också framhållits att återanskaffningsvärdet kunde vara lägre än föreslagna 35 procent.  

Utskottet har fått upplysningar om att nivån 35 procent av byggkostnaderna har varit föremål för diskussioner med kommissionen och att den i dessa diskussioner har bedömts vara ett proportionerligt undantag i förhållande till EU:s regler om statligt stöd. Syftet är att korrigera den strukturella obalans som följer av den värderingsmetod som baseras på byggkostnader, inte att avskaffa värderingsgrunden: variationer i byggkostnader ska även i fortsättningen påverka beskattningsvärdet i enlighet med de allmänna principerna och målen i fastighetsskattesystemet, dock så att ett större försiktighetsavdrag tillämpas för nya havsbaserade vindkraftverk. Också försiktighetsprincipen och förutsägbarheten i fråga om värderingsnivån har ansetts tala för att dimensioneringen också i den nuvarande kostnadsnivån bestäms enligt de ursprungliga planerna.  

Enligt uppgift kommer dimensioneringen i framtiden att ses över på det sätt som förutsätts av Europeiska kommissionen, så att det inte heller senare uppstår en fördel för havsbaserade vindkraftverk i förhållande till landbaserade vindkraftverk till följd av till exempel minskade bygg- och driftskostnader eller stigande marknadspris på el.  

Propositionens konsekvenser

Enligt propositionen framträder konsekvenserna av de ändringar som nu föreslås huvudsakligen först under de kommande årtiondena, och kan endast bedömas mycket begränsat utifrån osäkra utgångspunkter och antaganden. Inom havsbaserad vindkraft tar projektutvecklingen lång tid och de första nya projekten för havsbaserad vindkraft bedöms bli klara i slutet av 2030-talet. Enligt propositionen beror begränsningarna i konsekvensbedömningarna också på variationer i byggkostnaderna och osäkerhet i fråga om de faktiska byggkostnaderna. Propositionen beräknas ha väsentliga positiva skatteintäktseffekter från och med 2030-talet, då de första havsbaserade vindkraftsprojekten beräknas gå vidare till byggfasen. Enligt propositionen har konsekvenserna för de offentliga finanserna inte kunnat bedömas kvantitativt. 

26 § 1 mom. i fastighetsskattelagen och 16 c § 3 mom. i lagen om skatteredovisning

Sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid svårigheten att fastställa vilken kommun som är närmast enligt 16 c § i lagen om skatteredovisning. De förlängda kommungränserna inom Finlands ekonomiska zon korsar varandra på vissa ställen, vilket kan skapa oklarhet om vilka kommuner som har rätt till utdelning av fastighetsskatten. Utskottet anser det motiverat att förtydliga denna reglering — som är avsedd att vara informativ — på det sätt som föreslås i detaljmotiveringen. Utskottet föreslår en motsvarande formulering också i 26 § 1 mom. i fastighetsskattelagen. 

8 b § i inkomstskattelagen

Det föreslås att det till inkomstskattelagen fogas en ny 8 b §, där det föreskrivs att de bestämmelser som gäller Finland också ska tillämpas på Finlands ekonomiska zon utanför Finlands territorialhav.  

Enligt propositionen begränsar sig konsekvenserna av en tillämpning av inkomstskattelagens bestämmelser i Finlands ekonomiska zon främst till aktörer som är begränsat skattskyldiga i Finland och i fortsättningen kan komma att ha ett fast driftställe i Finlands ekonomiska zon, och som därför är skyldiga att betala skatt på den inkomst som räknas till det fasta driftstället. Antalet begränsat skattskyldiga aktörer beräknas dock enligt propositionen vara litet. Havsbaserade vindkraftsprojekt torde i första hand genomföras genom inhemska projektbolag. I propositionen bedöms förslaget gällande inkomstskattelagen ha ringa effekt på samfundsskatteintäkterna.  

Sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid uttrycket ”i denna lag” i bestämmelsen, vilket skulle innebära att 8 b § inte påverkar tillämpningen av andra lagar om inkomstbeskattning, såsom lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, inkomstskattelagen för gårdsbruk eller källskattelagen.  

Till denna del konstaterar utskottet att det i de allmänna definitionerna i 2 kap. i inkomstskattelagen typiskt hänvisas till inkomstskattelagen med uttrycken ”i denna lag” eller ”denna lag”, såsom i definitionen av samfund i 3 § och i definitionen av fastighet i 6 §. Dessa bestämmelser tillämpas också vid tolkningen av andra författningar om inkomstbeskattning.  

Enligt utskottets uppfattning har 8 b § i inkomstskattelagen betydelse också vid tolkningen av motsvarande begrepp i andra lagar om inkomstbeskattning, eftersom inkomstskattelagen är en allmän lag om inkomstbeskattning där det bland annat föreskrivs om grunderna för skattskyldighet och om de allmänna definitionerna. I 2 § i inkomstskattelagen hänvisas det till andra lagar om inkomstbeskattning.  

Avslutningsvis

Utskottet tillstyrker att förslaget godkänns med de ändringar som föreslås i 26 § i lagförslag 1 samt i 16 a och 16 c § i lagförslag 2.